Om ni undrar över rubriken så står det jul-lip. Det vill säga, jag tog fram mina pärmar med julnoter och spelade och sjöng lite i min ensamhet. En handfull bitar fick mig att gråta, varav två drog fram värsta fulgråten inklusive riktigt hulkande. Bägge var gamla Borås-klassiker med orgelbröl av Jerker Leijon: "Kom och se" samt "Gud är hos oss". Och tydligen brukar jag varje jul när jag tar fram notpärmarna lipa som värst till just de två. Här är beviset.
Sen har jag översatt Rutter-stycken i stor iver, varav nån var lite pinsamt dålig. Jaja, enda sättet att bli bra är att vara dålig först men fortsätta öva...
Och apropå musik så har de bett oss syskon att sjunga i kyrkan på söndag. Ställer upp, men lite halvt motvilligt. Vi är för stora för att vad vi än sjunger ska låta gulligt för att vi är syskon. Den metoden behöver man vara max åtta år för att den ska funka. Vi ska i alla fall inte sjunga nån av hulkar-styckena...
3 kommentarer:
Det kommer att bli så fint när ni sjunger! Jag älskar familjesång och bryr mig mindre om ålder än kärlek. Lycka till! Förresten kan jag tala om att min fulgråt kom fram då jag satt på läktaren i Adolf Fredriks kyrka idag. 600 tonåringar lät så där som de gärna gör (högstadiets avslutning) med fniss och bröl och skratt. Orgeln spelade två takter och så satt jag i himlen, på riktigt. Nu tändas tusen juleljus. Och det var vackrare än något jag någonsin hört. Jag förstår inte de föräldrar som bara filmade med sina kameror. Jag kunde knappt sitta rakt på stolen. Så a capella tredje versen. Milda makaroner. Jag har knappt hämtat mig än. Hulk. Och God Jul!
Låter alldeles uuuuunderbart!
Låter alldeles uuuuunderbart!
Skicka en kommentar