Elrullstol

Idag var jag på Hjälpmedelscentralen för utprovning av en elektrisk rullstol. Förutom att jag kommer att få ett nytt liv och kunna åka till Hemköp och Apoteket och biblioteket själv nu, så gick själva besöket så bra. Jag fick flera komplimanger, vilket man verkligen inte förväntar sig i ett sånt sammanhang. Men visst, jag hörde hur de sa "ung och snygg" om mig. Allt är väl relativt, men jag ser rätt snygg ut för 80+, som de kanske är mer vana vid, jag vet inte. Sen sa den ena att jag hade kört så bra att hon blev alldeles glad i hjärtat. Jag som inte ens har körkort. Vet inte riktigt vad hon menade. Men det hindrar ju inte att man blir glad.

Så vi har bestämt modell (kommer inte ihåg vad den heter) och det är en liten, nätt elrullstol med tre rejäla hjul. Jag provade fyrhjulingar också, som ser mer ut som en rullstol, och dels kom stötarna i marken upp genom hjulen väldigt mycket fast jag bara körde den inne, och så kändes den mer instabil. Dessutom sitter man ju mer "utsatt" i den och det kanske är obehagligt att åka i nerförsbacke med bara luft mellan näsan och backen. Provade att åka i backe i den jag ska få och det gick hur bra som helst. De KAN välta, men jag är ingen fartdåre så det går nog bra. Den kändes bra att sitta i, samt ett plus att man kan flytta lite på fötterna etc, så man inte fastnar i en ställning (som man nog får göra i fyrhjulingarna). Fick träna mig på att köra den ute, fick en genomgång av reglage och knappar osv, och sen fick jag prova en annan trehjuling, som var märkbart sämre (man satt mindre skönt, man kunde ändra rygg- och sitsinställningarna mer i den första mm), och sen en fyrhjuling. Den var mer instabil och kändes mer som gjord för inomhusbruk. Den kunde snurra runt på en femöring och det kommer säkert väl till pass i badrummet eller så, men jag ska ju fortfarande gå på mina egna ben inomhus, eftersom vi har så litet, att det bara är utomhus och i affärer som jag ska ha den. Så det känns som helt rätt val. De frågade mig om jag ville tänka över det över helgen, men efter en stunds betänketid på rak arm inser jag att jag inte behöver det. De var bägge två noga med att försäkra mig om att om jag får jätteont i ryggen eller nacken eller nåt sånt av den, så står inte detta val skrivet i sten utan man kan se på andra alternativ. Mikael har gått igenom olika alternativ med mig, och mamma, så detta känns helgjutet. Det enda är att jag orkar inte hålla upp nacken länge men de hade inga bra sätt att liksom fästa nacken, så det får nog bli nån U-kudde som jag brukar ha. "Min", som jag ska få, har nackstöd som jag kan luta mig på, men jag vill ju också att huvudet inte åker åt sidorna, och det kan jag nog fixa med lite fantasi och en tur till affären.

Det var roligt att köra och jag inser att detta kan bli en stor källa till "liv" för mig. Att kunna komma ut, andas luft, se något annat än insidan av lägenheten, det ska bli underbart!

Men efter att ha sovit tre timmar i natt (halv åtta på morgonen kom den första gäspningen och sen satte somningsprocessen igång. Men före det, noll. Så jag har tvingat mig uppe ända tills nu för att sova ordentligt i natt. Efter dagens alla äventyr är jag febrig och mörbultad, men lycklig. Vi stannade till på Lidl på hemvägen och vi har nu citronmuffins till mig och nåt med apelsingéle och choklad till Mikael. Sen orkar jag inte säga nåt mer. Hoppas verkligen att jag sover gott i natt, har haft en usel vecka. Ska drömma om min Komet (det är arbetsnamnet, men det kan hända att vi fastnar på det).