Det prasslar lite från vardagsrummet. Jag sitter vid köksfönstret och ser inte mer än Mikaels tår. Men jag känner igen ljudet. Dessutom var jag med på lilla ICA förut och såg att han stoppade ner en mangochokladkaka i korgen.
Så, jag frågar honom om han äter "sån där mango". Men han säger att han äter paprika, "paprikasallad".
Jag hör att han ljuger. Hör det på rösten och på prasslet. Jag låter det gå ett par sekunder.
Sen säger jag det självklara: "Du vet att du inte får ljuga för mig?"
Karlars logik: "Jag ljuger inte. Jag tror att det är sallad." Makes sense. Han bantar ju.
Jag spelar med: "Ja, det är ju i alla fall sån där frukt."
"Ja, fruktsallad."
----------
Ni förstår att jag aldrig har det tråkigt här hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar