Göra och/eller vara

Läste Alma kapitel 21 imorse. Började tänka på en sak när jag kom till vers 6. Versen handlade om hur den lamanitiska befolkningen försvarade sig mot anklagelser om att de skulle vara ogudaktiga och behövde omvända sig. De sa ungefär: "Vaddå, vi bygger kyrkor och sånt. Vi är religiösa och goda." (Här är det korrekta uttalandet:  Du säger även att om vi inte omvänder oss, skall vi förgås. Hur kan du känna till våra hjärtans tankar och avsikter? Hur vet du att vi har orsak att omvända oss? Hur vet du att vi inte är ett rättfärdigt folk? Se, vi har byggt helgedomar, och vi kommer samman för att tillbe Gud. Vi tror att Gud skall frälsa alla människor. Läs mer här.)

Tänkte på nåt citat som går ungefär: "En människa i en kyrka är kristen lika lite som en människa i ett garage är en bil."

Och på generalkonferensen nyss talade nån om skillnaden mellan att göra och vara. Att "bygga kyrkor" är att göra religion men inte vara troende. (Söndagseftermiddagens session, äldste Lynn Robbins, se det här.)

Moreover, att bli sjuk i ME och tycka att man är värdelös är att fästa sitt självvärde vid göra, inte vara. Harry har nåt sängcitat i stil med: "Här ligger jag och duger." Det borde man brodera. För en förlamad människa är ju inte värdelös för att den inte kan röra sig -- "göra". Ens inneboende värde ligger i vara, inte göra. Det är lätt att veta det om andra, men kan vara svårare när man tvivlar på att man duger som man är.

Men våra vara måste följas av göra. Man kan inte säga att man är kristen och inte göra nåt kristet. Walk your talk och Put your money where your mouth is säger detsamma på andra kloka sätt.

Jag tror faktiskt att vi måste hitta en balans mellan göra och vara. Det ena utan det andra är aldrig bra, i vilken situation vi än talar om. Tror jag, för jag har ju inte tänkt över varenda situation innan jag skrev det här.