Inatt vaknade jag av att jag slängde ut armen och landade på Mikael, som därmed fick sig en smäll. Detta är för övrigt ett alltför genetiskt genomslagskraftigt Klarindrag. Det var Bettan som upptäckte att Johan gör likadant i sömnen som mamma sa att pappa gör. Har man tur missar man ansiktet, men just ansiktet brukar ligga precis på armlängds avstånd...
Nu är jag alltså en av dem. En av nattsmockarna.
Vad månde bliva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar