Paul Johnson (för mig var han en okänd stjärna) pratade på generalkonferensen om skillnaden mellan att stå vid pärleporten och höra: "Well, you're done" jämfört med "Well done." Det väcker många känslor.
Richard Scott talade om familj och äktenskap. Hans fru och en son har gått bort, och han var personlig och sentimental (fast jag menar det inte på ett negativt sätt, utan som att han mindes och kanske sörjde/saknade dem lite) i sitt tal. Han sa att äktenskapet var det bästa som finns. Jag håller med. Det mest värdefulla jag har är min Mikael, och vårt eviga äktenskap och tempelförbund.
Hur kom det sig att jag hade sån tur, att jag fick träffa nån som är så perfekt för mig? Nån som är så god och snäll? Varför fick jag lyckan att bli kär, att bli älskad, att få leva i tvåsamhetens tröst och skydd? Jag känner ju själv flera goda kvinnor som inte har haft den lyckan. Varför hade jag sån tur? Jag är ju inte mer värd det än de. Frågan har inget svar, och får säkert inget heller. Livet är bara olika, och jag har haft tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar