God jul -- en synnerligen god jul!!

Började dagen med att lyssna lite på Jontes jul-CD. Måste fråga om han är med på den själv, eller om det bara är hans skola som sjunger. Det är i alla fall riktigt bra! Mycket bättre än "ett gäng skolelever i en kyrka"! Julstämningen infann sig givetvis på en sekund. Jag hade ju bestämt mig för att ha nagellack och armband som låter på jul, och det gick väl OK. Mina röda naglar är nog det värsta målningsjobbet nånsin (eller ungefär som allra första gången jag provade att måla naglarna) men har man inte tid så har man inte. Jag har i alla fall blivit glad varje gång jag sett dem idag. Mitt armband lät inte, men det hängde två Tiffany's-hjärtan. Smycken som dinglar runt armarna känns alltid fint.

Med en sån början på dagen kan det inte bli annat än perfekt, eller hur?

Jag svepte min röda stora sjal om axlarna och satte fast den med min M-brosch. Johanna kom och hämtade oss, och Mikael hann byta om innan vi åkte. Rosa skjorta. Hans barn sa att det var sånt där ... vahettere... sånt som fläskkotlettkamning.

Kalle var på TV, men han spelar allt mindre roll i mitt liv ju äldre jag blir. Men man måste ha det på. Neo fick mer än Kalle i år. Han är rolig. Går omkring och viftar med armarna, pekar och säger ojoj, och skriker när han blir olycklig (som när han inte får gå in i köket och störa). Efter att ha bitit på plasten ett tag öppnade Mikael den ena chokladkalendern han haft med sig, och Neo mumsade i sig en bit. Sen kom han med kalendern och höll upp den mot Mikael. Ingen kan påstå att killen är dum.

Sen var det julbord (har alla svenskar samma schema på julafton? Kalle, julbord, presenter, och sen den tecknade kommunistsagan, beroende på politisk läggning?). Vi skulle ta med oss några grejer, hade vi bestämt med Kristina, men sen hade hon glömt av det och hade gjort allt själv. Vi tog med oss pappas inlagda sill, lite brynkål, nån liten gräddost osv. Men det var Kristina som hade slavat, och skapat ett underbart digert julbord med allt man kan önska sig. I vår familj brukar vi bara göra the basics, och bara det tar nog med krafter, men hon hade massa runtomkringgrejer också, som det egentligen ska vara, men som vi brukar vara för lata för att göra. Det verkade som om hon till och med hade gravat sin egen lax! Jag är extremt glad över att jag slapp göra julbord. Hade verrrrrrkligen fått prestationsångest, och trötthetskoma... Hursomhelst, om man åt långsamt klarade man av julbordet. Man vill ju inte bli tvärmätt efter ägghalvorna bara! Johanna matade Tilde med köttbullar, och såsmåningom vaknade Neo och fick sig lite också. Brynkålen orsakade inga svårare problem, men ingen åt å andra sidan av den heller. Men jag var nöjd -- då kan jag käka mera en annan dag :)

Sen var det dags för tomten. Ojojoj! Jag har inte firat jul med barn sen Ellen var liten, så jag har inte sett tomten på cirka 25 år. Neo vågade inte sitta i hans knä, men vågade stå nära honom och ta emot sina presenter om han fick vara hos mamma. Tomten, Thomas, som hade rejäl kuddkulmage och ömsom pratade norrländska, ömsom finlandssvenska, lurade Neo men inte Tilde. En stund tidigare hade Jonte varit tomte hos Olssons, men eftersom de hade bortajul var de bara 18 stycken... garv!

Det filmades och fotades, och det var supergulligt med "ett barns klara ögon".

Överst fr v: Mikael, Anja, Paul (Linas man), Jonathan, Thomas; nederst fr v Karolina, Allan (Kristinas mammas sambo), Aase (Kristinas mamma), Neo, Kristina. Bilden snodd från Johannas FB. Som vanligt ser det ut som om jag har gått upp 30 kg. Men det har jag ju också!

Sen hördes röster om att titta på när folk öppnade sina paket -- evolutionen i verksamhet! -- men det beslutades att det var för många paket och skulle dröja för länge. Så vi öppnade på samma gång, fast jag försökte sitta och kika på samma gång. Jag fick ett stelt tjockt silverhalsband av Mikael, ett par silikonugnsvantar från Stockhome av Jonte, en signerad Josh Groban-CD av Johanna, scrappapper och tillbehör av Lina & Paul, och en parmesanrivare inkl ost (!) av Thomas. Sen fick vi lotter av Mikaels mamma, som firar jul på Tenerifa, men ingen vann NÅT. Lotterna låg i ett paket Ferrero Rocher, och Neo åt med osedvanlig glädje. Över hela skjortan.

Sen tittade vi lite på Karl-Bertil Jonsson. Mikael hyssjade på oss precis i rätt ögonblick för att höra: Jag har närt en kommunist vid min barn. Sen satt Jonathan och mässade: Vill du ha fikon? och jag fångade Det var det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig, trots att vi är knallblåa i min familj och inte brukar titta på K-BJ.

Vi spelade också Apples to Apples -- och förresten minns jag nu att nån i familjen Klarin har fått det i present nån gång, men var är det spelet nu? Vi spelade det en gång, sen minns jag inte mer. Jonte vann och jag och Mikael kom sist, tror jag. Men vem räknar?? Det var i alla fall roligt.

Tilde (hunden) hade slickat på den hemmagjorda kolan (jag hann aldrig se riktigt vad som låg i skålen) men det fanns Aladdin och After Eight och Rocky road och julmust och små supersöta miniglassar och jag vet inte allt. Som vanligt blir man mycket mätt på julaftons kväll. Tilde hade också lyckats ta sig ut på balkongen och ta av locket till kastrullerna med revbensspjäll, prinskorv och köttbullar. Hon fick sig ett jultaberas hon också, och slickade snabbt upp en bit spjäll som hon hade spillt på soffbordet. Även hundar misslyckas med diet just på jul.

Robs hjälp med att bogsera upp bilen. Och när m&p kom ner, vilken dag det nu var, hade det varit -25! De hade också stiftat bekantskap med Alfahannen Morgan på Ullared. Idag hade de burit sig åt som alla andra svenskar och slagit in presenter som skulle öppnas två timmar senare, ätit, och öppnat sagda presenter igen. Det lät som en vanlig Klarinjul med mycket böcker och sånt.

När vi hade pratat färdigt "öppnade" jag fler julklappar. Mikael hade köpt en drös med grejer i fredags, och jag trodde de skulle bli julklappar, men han tyckte inte det eftersom jag hade varit med i affären, men nu fick jag tre par mönstrade strumpbyxor, en ugnstermometer, en väggalmanacka, en fickalmanacka, och fem kuvert till scrapkort. Sen fick jag också en bok från killen som sålde jultidningar, samt två böcker av mamma och pappa (en LCHF-bok och en kyrkbok: 21 days closer to Christ). Bettan lär visst också ha köpt nåt till mig (vilken jul!!!) men hon hade inte postat paketet än när mamma pratade med henne i förrgår.

Förresten hade de Skypeat idag och tvillingarna hade sagt allas namn så duktigt. Men när Bettan pekade på brorsan och frågade vem det var, svarade Mia Santa. Också en komplimang :)

Jesus då? Har jag tänkt på honom alls idag? Ja, lite i morse innan vi åkte, och nu när jag ställer mig själv frågan. Hemlärarna läste julevangeliet härom dagen, men det är synd att det är så mycket lättare att äta praliner än att tänka på Jesusbarnet. Praliner, julmat och öppna paket. Det får inte handla om det på jul!

Inte orkade jag göra några julkort heller. Trots det har vi fått flera stycken!

Hur som helst. Vi (familjen Klarin med ingifta) äger nu en get i Afrika som lämpligt nog har fått namnet Margit. Underbart! Känns bra, lite riktigare. Trots att jag är så glad och tacksam för alla mina julklappar och all god mat, så är det bra att balansera upp saken med lite välgörenhet också.

P.S. Jag har chokladfläckar på min blus. Puss, Neo :)

Måste bara avsluta med att säga att jag är mätt, lycklig och älskad. Vilken dag.