Min senaste drog?

Man kanske inte ska skämta om droger, för när det är på allvar är det ju faktiskt inte alls roligt. Men bakom skämt brukar det finnas ett uns av sanning. Min sanning du jour är att tradera skapar en rush och kanske så småningom ett litet beroende.

Till exempel: Jag hade bjudit på en silverring med vinröd/lila sten. Jag hade satt mitt maxbud och sen såg jag inte mer på auktionen förrän den var över och jag hade inte vunnit. (Förresten tror jag mitt maxbud var på ca 80-90:- och den gick för 152:- så det var inte ens nära.) Men då plötsligt, när man ser att man inte har vunnit så önskar man plötsligt att man hade bjudit mera. Man blir lite ha-galen. Man å man -- jag. Men man ville ju ha grejen in the first place delvis på grund av priset. En klänning jag bjöd en hundring för (röd sammetsklänning, perfekt till jul) gick för över 300.- Och ni ska veta hur många gånger där mellan 100 och 200:- som jag tänkte att jag skulle ge mig in i leken igen och buda. Fast jag redan hade passerat mitt maxbud. Man vet ju inte hur den sitter på, så det är lite av ett risktagande.

Så det är just därför man inte vill betala så mycket, om grejen inte är så bra som man tror. Men riskfaktorn är tydligen också lockande, känner jag nu. Man får lite adrenalin!

Däremot vann jag en turkos manchesterkavaj (hoppas den snarare är mörkt än ljust turkos) för en tjuga plus frakt. Då kan man chansa.