Vad var det bästa som har hänt dig 2010? Vad var det värsta?
Själv har jag många idéer om det bästa, men knappt några för det värsta. Någon gång vi var oense, antar jag, för det tycker jag är väldigt jobbigt. Eller den gången jag ringde ambulansen för att Mikaels socker inte gick upp alls trots att han hade fått ett dussin Dextrosol (det brukar räcka med fyra). Jobbiga situationer på helt olika sätt. Och sen har jag säkert varit trött och deprimerad intill döden nån gång också. Men jag är glad att jag inte håller fast vid dessa minnen utan nästan tycks ha glömt av dem. Det dåliga minnet kan vara en bra sak!
Bäst då? Julafton var en härlig dag. Lagom långt bak i tiden för att jag ska minnas den :) Sen var resan till Sicilien årets höjdpunkt, samt när vi åkte Segway i Tallin i våras/vintras. Och Mikaels senaste komplimang värmer också. Samt när jag Skypade med tvillingarna (fast jag har glömt hur deras version av Anja lät).
Vad säger ni? Är det lättast att minnas hemska saker eller bra? Hur kan man flytta fokus till det bra utan att förneka sig tillfället att sörja?
(Citatet i rubriken kommer från Charles Dickens A Tale of Two Cities.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar