Vi är så lättlurade

Jag brukar aldrig vara snäll och köpa munkar av små fotbollsbarn som ringer på dörren. Inte heller skulle jag nånsin komma på tanken att köpa jultidningar. Vi köpte kakor en gång av av Jonte (och de var verkligen att rekommendera, både chocolate chip cookiesarna och de andra som var som små delicatobollar) men det är väl en förälders plikt :)

Det började ske en farlig förändring med mig när Mikael och jag var på julmarknad för ett tag sen på Tjolöholms slott. Då var det några små scouter som sålde nåt bland alla korvar, ostar och trähantverk. Säg att det kostade 40:-, så gav Mikael dem en hundring och sa att han köper två, och så är de skyldiga honom 20:-. Sen gick han bara, och ungarna stod kvar där, livrädda. De såg helt nollställda ut och fattade inte vad som nyss hade hänt. Efter en stund föll pengen ner, eftersom de hade fått pengar av M och inte lämnat ut någon vara, så hade de i alla fall inte gått med förlust. Mikael känner ofta med såna där säljande små personer. Det har börjat smitta av sig.

Så nån gång för en eller två månader sen kom det en sån söt flicka och ringde på dörren när M inte var hemma. Hon hette Agnes, sålde jultidningar med klar och öppen blick, talade tydligt och tittade mig i ögonen. Jag föll för henne och bjöd in henne. Då var det ju såklart kört, för man kan ju inte ta in ungen, titta i tidningarna och sen inte köpa nåt. Det slutade med att jag köpte tre böcker. Jag skämdes lite när jag erkände för Mikael några dagar senare att jag hade köpt grejer för 363:-. Men då kom sanningen fram -- han hade också köpt, av en kille som kom vid ett annat tillfälle. Vi är så lättlurade.

Och nu har vi köpt larm av en dörrförsäljare också. Fast det var faktiskt ett medvetet köp :)

P.S. Jag tänker läsa Stora juljournalen nu och slå in de andra böckerna. Det var en virkbok och en deckarnovellsamling. Så nu får jag i alla fall två paket på julafton. God jul Anja från tomten.