Hungrig! [Plus en liten spoiler alert]

Mikael lyssnade nyss på Elvis låt In the Ghetto. Det var nån i texten som var hungrig. Blev så sugen på Delicatoboll! Det är livsfarligt att ha i skåpet (det är oftast Mikael som handlar hemma hos oss...). Frågade M om han tyckte det var dåligt av mig om jag tog en. Karlen stirrar på mig -- låter sig icke manipuleras! --  och frågar ungefär: "Vad vill du med det? Ska jag ge dig alibi?"

Och eftersom han inte vill ge mig alibi eller absolution eller så, så tog jag en klunk vatten, reste mig mot skafferiet, öppnade paketet och slukade en Delicatoboll i tre tuggor. Och sa resolut att eftersom han inte ville ha nåt med Delicato-alibin att göra, så ville han säkert inte själv ha en. "Så jag ställer den här hos mig, med öppningen åt mitt håll..."

Fast han är inte med på leken, för han har inte ens sträckt sig efter paketet. Karlar och verklighet, alltså!

Men det är klart, att jag är så hungrig klockan 23.55 är inte så konstigt eftersom jag sov till sent, var trött och orkade inget förrän jag fick till den där falukorven jag nämnde förut. Så nu är det väl dags för lunch då, i min schizade dygnsrytm.

I alla fall, M gjorde också nutidsorienteringen och fick flera poäng sämre än jag. Men han hade inte hört talas om Justin Bieber. Så går det när man inte läser Aftonbladet...

[SPOILER ALERT]
Sen gjorde vi också DN:s test Vad vet du om nätet och datorer. Han slog mig med en poäng bara! Och ändå trodde jag inte Steve Jobs' medgrundare också hette Steve. Eller att IBM grundades 1911. Men att alla använde Netscape förr i tiden borde jag verkligen ha vetat! Jag gjorde ju det själv. Med uppringt modem å allt. Jaja, man kan bara vad man kan. Det var nåt mer som störde mig lite. Men jag kunde tcp/ip.

Men apropå hunger så dog jag lite när jag såg den här bilden på Curbly. Ja tack! Sicken tjusig nattamat, gjord precis för mig!

Sen har vi pratat lite musik också. När han frågar mig vad han ska sätta på för musik brukar jag inte komma på nåt annat att svara än Toto, så det sa jag idag också. Efter ett par låtar orkade han inte mer utan satte på Green Day istället, som han tyckte bättre om. Sen hade han lyssnat på massa konstig musik, och läste på spellistan "Amy Winehouse..." men henne tyckte jag inte att vi kan lyssna på. Vet inte nåt om hennes musik, förutom att hon har lite dragning åt droger. Sen blev han "lärarmässig" och skulle berätta om musiken vi lyssnade på (låt oss kalla det för en engelsk gosskör som sjöng en mycket känd melodi som innehåller "piasava", brukar i alla fall Klarins skämta om), att skivan den hämtades från hette Ecce homo, och att det var "ledmotivet till Mr Bean!" Ja, det hör jag, sa jag. Hörde det på första ackordet. Han blev chockad. Hur kunde jag känna igen den??? Hemma hos oss har den melodin nästan varit viktigare än själva Bean-avsnitten.



Jag föreslog till sist lite Stevie Wonder (hade sett nån dokumentär om honom häromnatten och fick inte riktigt nog då -- måste jag gå och ta ut Sir Duke på pianot precis nu??) men han reagerade mer eller mindre med ett usch.

Vad är detta för äktenskap?!?!?

Det slutade med att vi enades om att ryska (eller egentligen är det väl sovjetiska tror jag) nationalsången var riktigt, riktigt vacker. Mikael är (hrm) röd, och nostalgisk ("ishockey på 70-talet") medan jag bara ser och hör "...när jag slipat klart. Halvfina hägringar..."



Men det säger jag såklart inget om. Det kan vara bådas favoritsång, hehe. För husfridens skull :)