Minnet, hur är det?

Läste i syster Oscarsons blogg att nån anställd i templet hade gått på långpromenad i skogen, hamnat en smula vilse, och stött på två älgar, två gånger. Jag tyckte det lät en aning bekant, från helgen när vi hade hunden, och frågade Mikael om det var han.

Han funderade i säkert 30 skeunder (och det är rätt lång tid när man funderar på en sak) men visste ändå inte säkert om han hade sett två älgar i skogen med Fanny. För en vecka sen, eller om det var två!

Själv kommer jag superväl ihåg vilken mat jag åt på den där restaurangen i Nynäshamn i påskas för ett och ett halvt år sen. (Förrätt: Kräft- och räksallad med lime- och honungsdressing. Huvudrätt: Helstekt lamminnerfilé serveras med potatisgratäng och rosmarinsås. Det var fullkomligt gudomligt! Jag tror jag börjar längta dit igen. Undrar om vi har råd att gå på findejt?!?)


Men å andra sidan kan Mikael inte tala i för långa meningar för då har jag glömt av början när han kommer till slutet. Och om jag gör uppehåll i en bok en dag så kommer jag inte ihåg vad jag läst. Ibland händer det även 300 sidor in i boken och jag får gå tillbaka några sidor. Förhoppningsvis bara några sidor...

Våra minnen fungerar väldigt olika. Inte bara "bra" eller "dåligt". Vissa minns mat (som jag), andra kan glömma bort älgar. Förhoppningsvis kommer vi ihåg lite olika saker och så "hamnar babyn aldrig i bagageluckan tillsammans med barnvagnen" :)