Skön skröna

Enligt sägnen hade Per Ni haft en stor fest, där de hade grillat en helstekt gris. Alla benen som blev över hade de sedan lagt i en skottkärra, som han körde runt till baksidan av huset. Där såg grannen honom, med lite konfunderad min över en skottkärra full med ben. Per hällde bara ut benen och sa: Det var skönt att slippa kärringen!

Denna skröna skyller vi på TO, som berättade den igår. Kan också meddela att jag aldrig förr har sökt på Google images på Wheelbarow with bones. Men det gav resultat :)

Själv tycker jag det är härligt med snabbtänkthet, och lite underbart men också lite läskigt med folk som säger vad de vill (på skämt) utan att tänka på om det är riktigt comme il faut.

Såna där som däremot sätter en ära i att alltid vara ärliga -- och därmed säger vilka elaka saker de vill -- tycker jag är idioter. Men jag har en taggtrådsdag. De kanske bara är kretiner.

P.S. Som vanligt har PN eller TO varken velat eller ens gått med på att omnämnas på min blogg. Men det blir så urvattnat om man bara måste säga "en person" hela tiden. Jag gör som nån som var med i Skavlan häromnyss, och sa att om man ska fråga alla som omnämns i ens memoarer om de går med på det, blir det till slut inget kvar. Jag kör så det ryker. Men sue me.