Som en låga

Det är ljusens årstid. Mikael lurar mig att lyssna på Triad och Tänd ett ljus. Det är hans sorts julmusik. Men texten har satt sig lite: "Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna..."

Men på samma gång som hoppet kan vara evigt, kan en ljuslåga vara tänd ena sekunden och släckt andra. Livet är skört, kärleken och äktenskapet är skört.

Jag har två kusinbarn som heter Felix. Den ena, skåningen, ligger på sjukhus. Efter massor av tester frågade hans mamma om de hade tagit sockerprover på det komatosa barnet. Det var diabeteskoma. Okej, ett jobbigt besked om ett litet litet barn, och det kan bli komplikationer, och man kan ha mer eller mindre otur med hur lättbehandlad ens diabetes är. Men ändå, en lättnad att få veta vad som var fel. Jag antar att de också har fått upp honom ur koman med rejäla doser kanelbullar intravenöst. Eller vad de nu tar till, kanelbullar är i alla fall mitt tips.

Men på grund av koman (på ett sätt som jag inte begriper) har bebisen också fått en blodpropp i benet, som svullnat till sin dubbla storlek. Man kan inte bara gräva ut proppen ur benet, utan måste ge blodförtunnande och hoppas att den löser upp sig istället för lossnar och färdas mot hjärta eller hjärna.

Vackra juleljus i all sin ära, men till och med sånt verkar näst intill futtigt när man tänker på hur min kusin och hans fru har det nu. Vad är pynt mot hälsa?

Jag vill bara krama och pussa Mikael och aldrig släppa taget! Men han är inte ens hemma än. Lång väntan!
Vi har redan börjat tala om ättestupan -- Körkarlen får den andre också om han tar den ene! (Skämt åsido, även om det inte är nåt skämt att tala om döden!)

Sen finns det folk alldeles i närheten med kroppen full av cancer, folk vars barn inte vaknar ur medvetslösheten, vare sig den är bildlig eller bokstavlig. Det finns folk som skiljer sig, folk som har ångest, kanske är livrädda för vanliga saker som vattenkranar eller är allergiska mot solsken eller allt utom älgkött.

Det är synd om människorna, som Strindberg sa. Men människan är också stark -- när hon får det hett om öronen visar hon hur stark hon är; precis som en tepåse, som Eleanor Roosevelt sa.

Ibland orkar man inte vara stark. Men då är det helt okej med ett litet sammanbrott.