Skypeat med tvillingarna och Beth

Min dator är så full att jag inte har brytt mig om att försöka ladda ner Skype på den. Men igår chattade jag med Beth på FB och jag var trött på att aldrig få se tvillingarna. Mikael låg och sov och jag visste att han hade laddat ner Skype till sin dator, så jag smet över bordet och skapade mig ett eget Skypekonto.

Egentligen heter det väl att jag skypeade med Beth, men alla vet ju vad det var jag egentligen var ute efter. TVILLINGARNA!!!!!!!!! De är så söta och roliga att jag dör. Nästan. Men i alla fall så längtar jag efter dem så hjärtat spricker. Neo i all ära, men han är också lite halvlångt bort, och skillnaden är att han inte är släkt med mig. Det är bara ibland när Mikael gör nåt som är exakt likadant som Neo gör, som jag fnissar lite och känner mig "connected". Men jag har inte sett några Olergårdpersoner i sin barndom, så jag har liksom inget att hänga upp det på. Däremot blev jag nästan rörd när det stod plastmormor på inbjudningskortet till Neos 1-årsdag.

Tvillingarna dock, är mitt eget kött och blod, inblandat med lite annat förstås. Och så egotrippat är det, att när de gör nåt gulligt som man själv har gjort likadant när man var liten, så tycker man liksom mer om sig själv, för att man var lika söt som de :)

Hur som helst. Jag blev helt uppfylld av gårdagens samtal. Mia gossar massor, kryper upp och kramas hela tiden. Bella far omkring och klättrar på soffryggar och sätter sig på leksakspianot. Hon kommer fram mot datorn ibland och glor på en, med allvarlig blick, sen springer hon och leker igen. Mia sitter i knät och låter sig tränas på "Ja - älska - dej". Och Anja gick rätt så lätt att säga. Bettan upprepade det några gånger och när blygheten försvann (jag var ju faktiskt en ny person för dem) så sa hon det själv flera gånger också. Så nu är jag med i leken igen! Det sötaste var när Mia plötsligt försvann och man bara såg hennes panna (som tyvärr är rätt hög och hårlös, stackars barn -- men hon är superblond!). Då var det för att hon ville se bättre och hade stoppat näsan i datorn. Jag längtar tills hon kan få glasögon!! Hon kunde i alla fall räkna till nio (för sen kom six igen), och nu ska hon lära sig samma sak på svenska. Men Bettan vill inte att hon ska sitta och ropa "sex" i kyrkan. Och sju kan hon inte säga själv, så vi får se.

Vid nåt tillfälle rörde Mia sin hand så att den såg ut exakt som Ellens. De vinklar handleden på ett sätt som jag till exempel inte gör.

Såg också att Bella är kortare, har mer hår, och som sagt att deras personligheter är jätteolika, så som de var "redan från moderlivet". Bettan påminde mig om hur hon kallade Bella för Spice och Mia för Sugar. Då säger Mia Spice med sin söta röst och jag bara fattar inte hur jag ska stå ut utan att träffa dem!!!!!! Förhoppningsvis kommer de nån gång på våren nästa år. De hann inte spara ihop pengar till att komma på jul, för det var så pass nyss Johan fick jobb. Gissa om jag längtar!!!!!!!!!!!!!!!!!

I helgen hade de träffat Jennifer och hennes Tilly som är typ två månader. Jennifer är Beths syster. Bettan berättade hur Jen hade köpt tvillingarna varsin bebisdocka med flaska och allt, och de hade suttit och matat dem och blivit riktigt haja på vad det här med bebis är. Så hade Mia sett när Jen ammade och undrat vad som pågick. Jen hade förklarat att Tilly åt, och när det gick in att det var "milk", så skrattade Beth och undrade hur länge det skulle dröja tills de vill ha milk från Beth. Men de har tydligen inte frågat än. De kanske fattar att de inte är bebisar och de får sin mjölk i flaska.

Här är i alla fall senaste fotot på Tilly. Hon är inte spädbarn längre utan bebis!

Jag önskar att jag hade tänkt på att ta foton igår med webbkameran på tvillingarna, men ni vet hur de ser ut. Bella har lite vilda lockar, ser väldigt söt ut, och ofta ganska eftertänksam. Mia flinar ofta och ler artigt och glatt mot folk, har ingen lugg, men lite blonda testar där bak som tyvärr gör att hon ser ut som om hon har hockeyfrilla. Men det sa jag inget om till Beth :)

P.S. Mia tål socker (hon kallades ju Sugar!) men när Bella hade fått i sig lite Halloween candy blev hon som Rob -- "arapapia" brukar vi kalla det. Det tändes nåt i henne när sockret hade kommit ut i blodet och hon sprang runt the mall. Mormor fick bokstavligen kämpa för att hinna i fatt henne.

Men hejdå, go' vänner. Nu ska jag klä på mig innan Mikael kommer hem, och sen göra lasagne. I förrgår åt jag spaghetti med pesto, igår åt jag spaghetti med ketchup (M fick burksoppa i förrgår och gjorde sig omelett igår, så det behövs lite riktig mat i det här huset. Och jag har ju hämtat mig efter söndag nu).

Hejhej.

Förresten, bara en sak till. Bettan hade frågat Mia vem de skulle Skypa och då svarade hon Farfar. Hur gulligt är det (sorry mamma, men hon hade faktiskt sagt farfar den gången...). Gissa om jag har börjat tävla om att hon ska svara Anja när Bettan frågar henne :)