Telefonrädd

Jag är som bekant (?) telefonrädd. Är inte rädd för att svara i telefon, men för att ringa. Är till och med rädd för att ringa vissa jag känner. Det tog ett långt tag innan jag slutade vara rädd för att ringa Mikael, och ibland glömmer fortfarande jag av mig och får en liten miniångest när jag ska ringa honom. [Inget psykologiskt mellan oss dock.]

Sen botoxen slutade funka har jag skullat (=) ringa kliniken och bett att få tala med den andre läkaren eftersom min egen har långsemester och inga tider förrän i september. Idag tog jag mod till mig, efter antagligen 2 veckor.

Nu har även den läkaren gått på semester.

Hur dum får man vara? Skjuta upp nåt som inte är farligt för att man är irrationellt rädd?? Det är ju inte ens vuxet beteende!!!

Det vore skönt om ni skrev i kommentarerna vad ni är rädda för.

P.S. Jag är också lite mer än normalt rädd för getingar och stora spindlar.

2 kommentarer:

Rob & Ellen sa...

Själv är jag bara rädd för att ringa typ alla folk, och för att plocka in/ur varma saker ur ugnar. Ingen löjlig höjdskräck eller orm- eller spindelfobi här inte.

Och framför allt inte för "att misslyckas", som någon påstådde att alla är.

Mattias Welander sa...

Jag ogillar precis som du att ringa. Men har lärt mig rätt bra nu ändå i och med Clara för med henne kom en massa anledningar att ringa en massa olika instanser...