Läser en bok av Åke Edwardssson. Den utspelar sig i Göteborg (och är läskigt trovärdig när det beskrivs hur en pedofil säger typ: "Vad len du är att ta på".) som säkert alla hans böcker gör. Det här är den första av honom som jag läser -- den första icke-anglosaxiska deckaren jag läser på evigheter också -- och jag blir både positivt och negativt överraskad.
Positivt för att man förflyttas till Göteborg. Till och med i vägbeskrivningarna, i stil med "svängde mot Linnéplatsen, fortsatte på leden och tog av mot Ängsgården, där de bodde i de engelska radhusen." Jättesentimentalt för en exilsvensk som jag.
Negativt för att den går lite för lätt att läsa. Det är lite för lite att tänka på, filosofera över, som verkligen fångar en. Fast det kan ju vara så att en deckare av naturen är lyckad om man bara vill vidare, fort! Sen är jag rätt bestämd på att tre beskrivande, specifika rader om fläsklukt i en stuga på Västgötaslätten står två gånger i boken. Slapp redigering med andra ord. Eller så är jag knäpp i huvudet och får déjà vu av fläsk.
Efter ett antal sidor slog det mig att jag kände igen namnet Erik Winter och att det nog har blivit film/TV av någon/några av böckerna. Nu har jag Googlat. Johan Gry heter han och känns igen.
Har inte sett nån av filmerna, men jag ser nästan aldrig på svenska filmer av princip. Brukar störa mig så på skådespelarnas överdrivenhet. Ingen pratar som i verkligheten.
Har ca 100 av 450 sidor kvar. Vet fortfarande inte hur författaren ska få ihop det. Spännande. En ta-med-sig-på-toa-bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar