Söndag

I söndags kväll kom Mikael hem till mig. Vi hade inte setts på flera dar, men han verkade tycka det var värre än jag. Lite romantiskt att han saknar mig. Don't get me wrong, jag saknar honom också, men är ofta så fullt upptagen med att försöka må bra att jag liksom inte har ett tomrum som MÅSTE fyllas med Mikael. Det är bara BÄTTRE när han är här. (Och snart är han här jämt!!!)

Läst mellan raderna hade jag inte lyckats sova nog för att orka gå upp och gå till kyrkan. Hade satt klockorna, tagit fmra kläder nco hhängt halsbandetpå galgen, men när jag hade kissat och försökte se mig själv i duschen blev det kortslutning i kanalen och jag fick gå och lägga mig igen. Så det var extra trevligt att Mikael kom.

Jag hade fått nyplockade blåbär av Cornelia, så jag bakade blåbärspaj. Correction, vi gjorde det tillsammans. M hade med sig vaniljglass. Det smakade grymt! I alla fall första halvan av pajen och glassen... (Samma gamla misstag som alltid, att inte låta ögonen vara mätta när magen är det.)

Det råkade vara en romantisk film på TV som vi såg på, omslingrade borde jag väl säga för sakens skull, men vi var i huvudsak kyska.

Filmen var The Lake House med Keanu Reaves och Sandra Bullock. Positivt var att Keanu hade mer än ett ansiktsuttryck (han kunde även låtsas som om han grät, relativt trovärdigt). Och Sandra kan lura i vem som helst vad som helst, så hennes trovärdighet behöver vi inte orda om.

Jag kan inte påstå att allting som hände var 100 % logiskt, men det är ingen film som missar på att inte vara strikt verklighetstrogen. Den var ändå lite sagolik i stilen ju. Kan rekommenderas som romantisk film.