Allt sätts ju i perspektiv när man läser om pappan som skulle parkera sin husvagn på tomten och råkade köra över sin 11-månaders bebis som hade krupit fram och hamnat i vägen. Nu är bebisen död.
Hur kommer man över en sån sak? Vilken tanke börjar man med att bearbeta? Vilken känsla?
Ibland hjälper det att tänka på att andra har det värre. Jag kan inte tänka mig många värre saker än att råka döda sitt eget barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar