Jag börjar med att fråga mig hur många bloggar det faktiskt finns, en fråga som är lite mer komplicerad än vad man kanske tror. Jag har sett rapporter göra gällande att det finns över en miljon bloggar i landet. En ganska magnifik siffra. Men då tänker man inte på att det är skillnad på befintlig blogg och aktiv blogg. Det finns en väldigt stor bloggkyrkogård där ute – människor som startar en blogg, skriver ett första inlägg av typen ”testar, testar” och sedan lägger ner. Enligt Bloggportalen, som är den i särklass största paraplysajten för landets bloggar, finns det i dag cirka 60 000 aktiva bloggar i Sverige. Det är alltså 0,66 procent av svenska folket. De som säger att bloggandet är en folkrörelse har fel. Det finns fler glutenallergiker i Sverige än det finns bloggare. Det finns fler bosnier i Sverige än det finns bloggare. Det var fler som fick bingo i Bingolotto i söndags än det finns bloggare.
Det var skrivarna det, vad sägs om läsarna?
För att detta fåtal bloggar ska kunna sägas utgöra en maktfaktor krävs att det är många människor som tar del av dem. Det är det inte alls. Enligt en undersökning som Göteborgs universitet presenterade för några veckor sedan är det bara fem procent av svenskarna som dagligen läser bloggar. Det är alltså en av tjugo människor. Att säga att bloggarna och bloggläsarna utgör en kritisk massa är alltså direkt felaktigt. Det är en mycket perifer del av svenska folket som antingen läser bloggar eller skriver dem.
Och demografin över dessa få skrivare?
Vilka är då detta bloggande fåtal? Rör det sig om landets intellektuella spets? Bloggportalen har en lista över de mest lästa bloggarna i Sverige. Åtta av tio av dessa bloggar utgörs av tjejer i tonåren, som skriver om mode. Det rör sig alltså om ”dagens outfit” i olika former. Det är inte bloggar som bryter ner någon medial hierarki eller sätter någon agenda för något annat än möjligen den yngre delen av modevärlden.
Om Sschulman inte ljuger med sina siffror eller på andra sätt (vilket jag inte har något emot att tro att han skulle kunna göra) så är jag övertygad. En blogg är ingen världsomvälvande grej. Det är bara bilder och dagboksord på nätet. För evigt.
Och de där 8 av 10 som är dagens outfit nästan svär jag åt, så upprörd blir jag. Eller i alla fall spottar på. Tycker det är rent vidrigt att några förvuxna fjortisar har kommit till sån stjärnstatus (antagligen utan någon mer egentlig talang än många kundklubbskort (gold, mind you) som gör att deras snygga kropp fotograferas väl på Stureplan) att deras dagliga klädesplagg är av allmänt intresse. Sjukt.
Nej, mode ska införlovas i ens garderob genom att man går in i butiken och väljer plagg som talar till en och som är snygga på en. Eller så får man möjligtvis läsa H&M och La Redoute för trendspaning, om man är osäker på om man kan ha jeansjacka den här säsongen och vilken längd ens leggings ska ha. Ger heller mina slantar till utbildade modepersoner än 17-åringar i gymnasiet som gör sig till kopior av ännu större stjärnor, typ de där utmärglade tvillingarna eller Lindsey Lohan. Hon verkar så seriös och vettig.
Mera upprörande:
Populäraste svenska kändiskarna att googla på, enligt Aftonbladet 2008:
1. Blondinbella
2. Linda Rosing
3. Zlatan
4. Björn Gustafsson
5. Carolina Gynning
6. Håkan Hellström
7. Natacha Peyre
8. Amy Diamond
9. Pernilla Wahlgren
10. Charlotte Perellli
JAG KREVERAR! 4 lösbröst på listan. Minst!
Ur led är tiden. Men jag är å andra sidan inte satt att virda den tillbaka igen. Så jag får väl lugna mig lite och somna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar