Vet inte var jag fick det ifrån, men igår lärde jag mig att en hibiscusblomma bara blommar en dag. Jag googlade lite på det nyss och fick också veta att knopparna är väldigt känsliga.
Till lärdomen:
Det som för ett antal år sen gjorde att jag förstod att jag hade en depression, till skillnad från var normalt ledsen, var att en hibiscus i mitt sovrumsfönster tappade en blomma. Jag grät hela dagen.
Det VAR ju sant att jag hade en depression, men ändå ser jag nu ironin i att en hibiscus bara blommar en dag och att det var det som så att säga utlöste den onaturligt starka sorgen som ju en depression bland annat är. Men jag hade inte kunnat få hibiscusblomman att stanna kvar även om jag var världens glättigaste.
Ibland verkar misslyckanden bli personliga sår, när de egentligen kanske bara är en helt normal verklighet, utan någon dålig konnotation.
Tål att tänkas på när allt inte är perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar