Anja och Mikael kramas. Mikael är snäll som kommer till Anja och håller henne sällskap till två på natten för att hon inte sov natten före och har lipat halva dan och känt sig allmänt hysterisk. Medan de kramas säger fästmannen med händerna på Anjas rygg/midja: "Håller du på att bli mindre? Det känns så."
OK, Mikael visste att jag hade haft en dålig dag, men inte HUR dålig, så jag tror inte han kände sig tvingad att klämma fram en komplimang. Dessutom gör han inte det på befallning eller så, vilket ytterligare talar för att han menade det. Ni fattar vad det betyder!!!
...
Om han säger nåt liknande när jag har brudklänningen på mig så vågar jag visa mig på mitt bröllop.
Sicken press på honom :)
Roligt
Susanne hade haft nån vikarie i receptionen och såg en vansinnig bokning: Irma Bimbo. Det gällde stackars Irma Winbo, och känner man henne är det nästan ännu roligare!! Tala om å höra fel..
Rolighet nummer två: Mamma tittar på En plats i solen, som utlandshusköp. Hon vet inte var de befinner sig idag, kanske Barbados, men köparna tyckte det var luftigt inomhus och sa: Här kan man svinga en katt.
Jag är lättroad idag.
Rolighet nummer två: Mamma tittar på En plats i solen, som utlandshusköp. Hon vet inte var de befinner sig idag, kanske Barbados, men köparna tyckte det var luftigt inomhus och sa: Här kan man svinga en katt.
Jag är lättroad idag.
Hänga tvätt?
Såg den här bilden på Apartment therapy idag.
Reflekterade över att så hänger inte jag tvätt. Alla som har varit i mitt badrum den senaste veckan har nog sett det, för jag har varit urdålig på att ta bort torkad tvätt. Det ligger ett helt lager på bänken och stackars Mimmi kom knappt fram till holken idag för tvätthängaren stod mitt på golvet. Tillbaka till "la mode de hänga". Hänger ni er tvätt så som på bilden, på lina? Eller viker ni liksom t-shirten eller handduken på mitten och låter den hänga i sin egen vikt? Om ni inte måste klädnypa fast dem för ni torkar ute i vinden alltså.
Är jag en dålig husmor som inte ens äger några klädnypor, eller är jag en kreativ, lättjeful person som hellre gör annat än husmorsarbete? Själv tycker jag att jag är alldeles utomordentligt suverän. Men allvar, använder ni klädnypor när ni hänger saker? Har jag lärt mig fel i det Klarinska hemmet? Är det bara vi som är lata? Jag bryr mig inte precis om om jag inte är helt normal, men jag vill gärna veta vilket. Var inte rädda att kommentera!
Reflekterade över att så hänger inte jag tvätt. Alla som har varit i mitt badrum den senaste veckan har nog sett det, för jag har varit urdålig på att ta bort torkad tvätt. Det ligger ett helt lager på bänken och stackars Mimmi kom knappt fram till holken idag för tvätthängaren stod mitt på golvet. Tillbaka till "la mode de hänga". Hänger ni er tvätt så som på bilden, på lina? Eller viker ni liksom t-shirten eller handduken på mitten och låter den hänga i sin egen vikt? Om ni inte måste klädnypa fast dem för ni torkar ute i vinden alltså.
Är jag en dålig husmor som inte ens äger några klädnypor, eller är jag en kreativ, lättjeful person som hellre gör annat än husmorsarbete? Själv tycker jag att jag är alldeles utomordentligt suverän. Men allvar, använder ni klädnypor när ni hänger saker? Har jag lärt mig fel i det Klarinska hemmet? Är det bara vi som är lata? Jag bryr mig inte precis om om jag inte är helt normal, men jag vill gärna veta vilket. Var inte rädda att kommentera!
Söndag
I söndags kväll kom Mikael hem till mig. Vi hade inte setts på flera dar, men han verkade tycka det var värre än jag. Lite romantiskt att han saknar mig. Don't get me wrong, jag saknar honom också, men är ofta så fullt upptagen med att försöka må bra att jag liksom inte har ett tomrum som MÅSTE fyllas med Mikael. Det är bara BÄTTRE när han är här. (Och snart är han här jämt!!!)
Läst mellan raderna hade jag inte lyckats sova nog för att orka gå upp och gå till kyrkan. Hade satt klockorna, tagit fmra kläder nco hhängt halsbandetpå galgen, men när jag hade kissat och försökte se mig själv i duschen blev det kortslutning i kanalen och jag fick gå och lägga mig igen. Så det var extra trevligt att Mikael kom.
Jag hade fått nyplockade blåbär av Cornelia, så jag bakade blåbärspaj. Correction, vi gjorde det tillsammans. M hade med sig vaniljglass. Det smakade grymt! I alla fall första halvan av pajen och glassen... (Samma gamla misstag som alltid, att inte låta ögonen vara mätta när magen är det.)
Det råkade vara en romantisk film på TV som vi såg på, omslingrade borde jag väl säga för sakens skull, men vi var i huvudsak kyska.
Filmen var The Lake House med Keanu Reaves och Sandra Bullock. Positivt var att Keanu hade mer än ett ansiktsuttryck (han kunde även låtsas som om han grät, relativt trovärdigt). Och Sandra kan lura i vem som helst vad som helst, så hennes trovärdighet behöver vi inte orda om.
Jag kan inte påstå att allting som hände var 100 % logiskt, men det är ingen film som missar på att inte vara strikt verklighetstrogen. Den var ändå lite sagolik i stilen ju. Kan rekommenderas som romantisk film.
Läst mellan raderna hade jag inte lyckats sova nog för att orka gå upp och gå till kyrkan. Hade satt klockorna, tagit fmra kläder nco hhängt halsbandetpå galgen, men när jag hade kissat och försökte se mig själv i duschen blev det kortslutning i kanalen och jag fick gå och lägga mig igen. Så det var extra trevligt att Mikael kom.
Jag hade fått nyplockade blåbär av Cornelia, så jag bakade blåbärspaj. Correction, vi gjorde det tillsammans. M hade med sig vaniljglass. Det smakade grymt! I alla fall första halvan av pajen och glassen... (Samma gamla misstag som alltid, att inte låta ögonen vara mätta när magen är det.)
Det råkade vara en romantisk film på TV som vi såg på, omslingrade borde jag väl säga för sakens skull, men vi var i huvudsak kyska.
Filmen var The Lake House med Keanu Reaves och Sandra Bullock. Positivt var att Keanu hade mer än ett ansiktsuttryck (han kunde även låtsas som om han grät, relativt trovärdigt). Och Sandra kan lura i vem som helst vad som helst, så hennes trovärdighet behöver vi inte orda om.
Jag kan inte påstå att allting som hände var 100 % logiskt, men det är ingen film som missar på att inte vara strikt verklighetstrogen. Den var ändå lite sagolik i stilen ju. Kan rekommenderas som romantisk film.
Måndagsrapport
Vår hindersprövning var daterad i januari och räcker i fyra månader, så igår var det dags att beställa en ny. Ja, vi planerar alltså att gifta oss inom de närmaste fyra månaderna :) Jag fyllde även i lapp om ansökan av namnbyte i samband med vigseln, och det var också ett steg närmare målet. Och kände superpirrigt! Fattar inte det! Men det låter lite otroligt att jag efter 39 år som Klarin ska heta Olergård. Men folk som gifter sig brukar vänja sig och jag tror inte jag är sämre än nån annan. Men jag tror inte jag tänker börja öva mig på nån namnteckning än.
Igår måndag gick Memento på kanal 9 kl 9 (det var så jag kom ihåg det). Cineastbrosan har pratat gott om den, liksom Thomas med M, så vi tänkte verkligen se den som long distance date (d v s i vår egen -- varsin -- soffa). Jag hade sett andra halvan av filmen för nån vecka sen när den gick på nån annan kanal, men inte fattat, och insett att eftersom den går baklänges kommer jag aldrig att förstå slutet eftersom jag inte såg början. Nu har jag sett början en gång och mitten och slutet två. Och fattar ändå inte! Faktum är att jag känner mig som killen i filmen -- om det hände för för länge sen kommer jag inte ihåg det och kan alltså inte make sense of it. För inte fattade jag den filmen inte. Straight over my head. Minns inte ens vem det var som mördades i början, som ju egentligen var slutet. Läs på imdb om ni inte förstår min beskrivning :)
Kanske ska man inte se en koncentrationskrävande film när man har varit på stan i fyra timmar! Först tog det en timme till Stadsmissionen på Hornstull, eftersom motorvägsavfarten dit var blockerad och pappa fick hitta på en annan väg. Han var duktig och skulle lyckats första gången om vi inte hade blivit förvillade av en skylt som hade så mycket sommarlöv framför sig att vi inte kunde läsa vad som stod på den förrän efter att vi åkt under den. Och då kom vi tillbaka till centrum och fick börja om runt Tegelbacken, Sheraton, Gamla stan, mot Nacka osv osv osv.
Stadsmissionen var roligt. Har saknat en second hand-affär. Men Myrorna i Borås var nog mer i min stil. Där fanns det ofta gamla kläder med personlighet, medan detta var mer normala kläder fast inte så moderna. Och jag hade ju redan bestämt mig för att inte köpa någon endaste möbel eller spegel eller lampa (fast jag suktade över två lampfötter). Så jag gick därifrån tomhänt. Provade bara en kjol, som var ett par cm för liten i midjan. Men inte ens för en tia köper jag en för liten kjol. Känner mig duktig som inte köpte i onödan, för köpandets skull.
Eftersom jag kammande noll på bröllopsbolerofronten på Stadsmissionen åkte vi också till Axelssons i Haninge centrum. De har alla möjliga märken, som Esprit mm. Gick runt i hela affären och synade vartenda plagg kändes det som. Provade strax under 10 plagg och bara en bolero var nästan bra. Men inte nog bra. Är fortfarande lite inne på att sy en egen. Har sett ett bra Burdamönster på nätet (om man nu kan få tag på själva mönstret fortfarande) och tyget kan ju inte gå på så mycket. Jag tycker ju det är kul att sy, och syr jag av ett lakan först kan jag rita och ändra på det tills det blir som jag vill. Vi får se. Egentligen vill jag hitta en färdigköpt, så problemet är ur världen.
Sen handlade jag lite mat, bland annat en sån där meterlång nybakad baguette från Dafgård för 10:- på VI. H E A V E N. Kan man ha baguetter som bröllopsmiddag? Och så lyxade jag till det med en kycklingsallad från pizzakillarna. De frågade inte efter "min gubbe" idag.
Det var annars det positiva. Det negativa är att förra migränspraydosen jag tog i näsan var vidrig, så jag drar mig för att ta en till fast jag behöver det. Den hjälpte väl lite, men det var som att spruta in en vanlig spruta i näsa och svalg, och det smakade starkt och sterilt och medicin och gick inte över på en halvtimme. Migrän har jag nästan lärt mig att hantera, men inte rinnande stark medicin i halsen. Och mina piller är slut och jag vill inte hämta ut fler än, för jag har slut på högkostnadsskydd så det blir en kostnad på 900:- när jag hämtar ut en ask. Försöker skjuta på det tills jag behöver ta ut nån annan, vardagsmedicin, så jag får frikortet att hålla längre.
Jaja, litania. Jag är i alla fall hjärtligt trött på att ha migrän. Det är inte värsta sorten som gör att man måste ligga ner i mörkret, men nog för att ljud och ljus ska störa och man känner den där smärtan hela tiden. Jag kan röra mig ändå, men jag blir trött av att ha ont jämt. Särskilt på nätterna, när jag för sömnproblemens skull har vridit på klockan. Migränet vill inte vara vaken klockan 05, men sömnproblemen vill. Förut med Botox hade jag aldrig ont i huvudet för kroppsklockans skull, inte heller vanligt hormonmigrän eller lågtrycksmigrän. Dessutom var jag fri från nackvärk, käkvärk och illamående. Och det är en hel månad kvar tills jag ska till neurologen och få nästa dos Botox. Himla ställe å ha sommarstängt! Och lång väntetid! Borde ha bokat näst-nästa tid redan före sommaren så det inte blir ett glapp mellan varje behandling. Mina ögonbryn vill ha botox! (Jag gillar bättre hur jag ser ut nu, visserligen, för ögonbrynen sitter längre upp och jag har inte fått tillbaka mellan-ögon-rynkan än, men vad gör det.) Jag är som en knarkare som bara vill åt mina droger!!!!! Alvedon och Celebra räcker inte! Jag vill ha mitt Botox!
Igår måndag gick Memento på kanal 9 kl 9 (det var så jag kom ihåg det). Cineastbrosan har pratat gott om den, liksom Thomas med M, så vi tänkte verkligen se den som long distance date (d v s i vår egen -- varsin -- soffa). Jag hade sett andra halvan av filmen för nån vecka sen när den gick på nån annan kanal, men inte fattat, och insett att eftersom den går baklänges kommer jag aldrig att förstå slutet eftersom jag inte såg början. Nu har jag sett början en gång och mitten och slutet två. Och fattar ändå inte! Faktum är att jag känner mig som killen i filmen -- om det hände för för länge sen kommer jag inte ihåg det och kan alltså inte make sense of it. För inte fattade jag den filmen inte. Straight over my head. Minns inte ens vem det var som mördades i början, som ju egentligen var slutet. Läs på imdb om ni inte förstår min beskrivning :)
Kanske ska man inte se en koncentrationskrävande film när man har varit på stan i fyra timmar! Först tog det en timme till Stadsmissionen på Hornstull, eftersom motorvägsavfarten dit var blockerad och pappa fick hitta på en annan väg. Han var duktig och skulle lyckats första gången om vi inte hade blivit förvillade av en skylt som hade så mycket sommarlöv framför sig att vi inte kunde läsa vad som stod på den förrän efter att vi åkt under den. Och då kom vi tillbaka till centrum och fick börja om runt Tegelbacken, Sheraton, Gamla stan, mot Nacka osv osv osv.
Stadsmissionen var roligt. Har saknat en second hand-affär. Men Myrorna i Borås var nog mer i min stil. Där fanns det ofta gamla kläder med personlighet, medan detta var mer normala kläder fast inte så moderna. Och jag hade ju redan bestämt mig för att inte köpa någon endaste möbel eller spegel eller lampa (fast jag suktade över två lampfötter). Så jag gick därifrån tomhänt. Provade bara en kjol, som var ett par cm för liten i midjan. Men inte ens för en tia köper jag en för liten kjol. Känner mig duktig som inte köpte i onödan, för köpandets skull.
Eftersom jag kammande noll på bröllopsbolerofronten på Stadsmissionen åkte vi också till Axelssons i Haninge centrum. De har alla möjliga märken, som Esprit mm. Gick runt i hela affären och synade vartenda plagg kändes det som. Provade strax under 10 plagg och bara en bolero var nästan bra. Men inte nog bra. Är fortfarande lite inne på att sy en egen. Har sett ett bra Burdamönster på nätet (om man nu kan få tag på själva mönstret fortfarande) och tyget kan ju inte gå på så mycket. Jag tycker ju det är kul att sy, och syr jag av ett lakan först kan jag rita och ändra på det tills det blir som jag vill. Vi får se. Egentligen vill jag hitta en färdigköpt, så problemet är ur världen.
Sen handlade jag lite mat, bland annat en sån där meterlång nybakad baguette från Dafgård för 10:- på VI. H E A V E N. Kan man ha baguetter som bröllopsmiddag? Och så lyxade jag till det med en kycklingsallad från pizzakillarna. De frågade inte efter "min gubbe" idag.
Det var annars det positiva. Det negativa är att förra migränspraydosen jag tog i näsan var vidrig, så jag drar mig för att ta en till fast jag behöver det. Den hjälpte väl lite, men det var som att spruta in en vanlig spruta i näsa och svalg, och det smakade starkt och sterilt och medicin och gick inte över på en halvtimme. Migrän har jag nästan lärt mig att hantera, men inte rinnande stark medicin i halsen. Och mina piller är slut och jag vill inte hämta ut fler än, för jag har slut på högkostnadsskydd så det blir en kostnad på 900:- när jag hämtar ut en ask. Försöker skjuta på det tills jag behöver ta ut nån annan, vardagsmedicin, så jag får frikortet att hålla längre.
Jaja, litania. Jag är i alla fall hjärtligt trött på att ha migrän. Det är inte värsta sorten som gör att man måste ligga ner i mörkret, men nog för att ljud och ljus ska störa och man känner den där smärtan hela tiden. Jag kan röra mig ändå, men jag blir trött av att ha ont jämt. Särskilt på nätterna, när jag för sömnproblemens skull har vridit på klockan. Migränet vill inte vara vaken klockan 05, men sömnproblemen vill. Förut med Botox hade jag aldrig ont i huvudet för kroppsklockans skull, inte heller vanligt hormonmigrän eller lågtrycksmigrän. Dessutom var jag fri från nackvärk, käkvärk och illamående. Och det är en hel månad kvar tills jag ska till neurologen och få nästa dos Botox. Himla ställe å ha sommarstängt! Och lång väntetid! Borde ha bokat näst-nästa tid redan före sommaren så det inte blir ett glapp mellan varje behandling. Mina ögonbryn vill ha botox! (Jag gillar bättre hur jag ser ut nu, visserligen, för ögonbrynen sitter längre upp och jag har inte fått tillbaka mellan-ögon-rynkan än, men vad gör det.) Jag är som en knarkare som bara vill åt mina droger!!!!! Alvedon och Celebra räcker inte! Jag vill ha mitt Botox!
President Monson’s Four T’s
Läste i Meridian magazine idag om "fler bokstäver":
We’ve all heard about President Hinckley’s six B’s, but many of us haven’t heard of President Monson’s four T’s. What are they? Tears, trials, trust and testimony. The four T’s come from a talk President Monson gave in 1997, but the message he gave is still meaningful today. In his talk Monson says, "Faith forged in the furnace of trials and tears is marked by trust and testimony. Only God can count the sacrifice; only God can measure the sorrow; only God can know the hearts of those who serve Him—then and now."
Jag gillade det budskapet. Visserligen använder president Monson ofta ordet tårar i sian tal, men han kanske är en aktuell president för att mågna av kyrkan medlemmar upplever tårar i dessa svåra tider. Han kanske själv vet något om det, eftersom han tycker om att tänka på The Balm of Gilead. Endast den som lider svårt önskar sig lindring så akut.
We’ve all heard about President Hinckley’s six B’s, but many of us haven’t heard of President Monson’s four T’s. What are they? Tears, trials, trust and testimony. The four T’s come from a talk President Monson gave in 1997, but the message he gave is still meaningful today. In his talk Monson says, "Faith forged in the furnace of trials and tears is marked by trust and testimony. Only God can count the sacrifice; only God can measure the sorrow; only God can know the hearts of those who serve Him—then and now."
Jag gillade det budskapet. Visserligen använder president Monson ofta ordet tårar i sian tal, men han kanske är en aktuell president för att mågna av kyrkan medlemmar upplever tårar i dessa svåra tider. Han kanske själv vet något om det, eftersom han tycker om att tänka på The Balm of Gilead. Endast den som lider svårt önskar sig lindring så akut.
Försäkringskassechock
Chockade mig själv med att bli uppriktigt imponerad av Försäkringskassan! Jag hade skickat in ansökan om bostadsbidrag för bara -- känns det som -- 2 veckor sen, men redan fått skriftligt besked igår. Idag fick jag också svaren på mina frågor; positiva svar dessutom, och skriftligt. Plus svar på lite annat som jag inte hade tänkt på att jag undrade men likaväl inte hittat på FK:S hemsida.
Det är lite sorgligt när man förutsätter att en stor och livsviktig myndighet som FK är värdelösa lågpresterande typer. Från och med nu ska jag i alla fall förutsätta att FK harr kompetent och snabb personal. Det har de varit i alla kontakter med mig de senaste åren faktiskt.
Inte så konstigt? Får man säga så?
DN rapporterar om branden i Rinkeby där en handfull flickor dog. De säger att brandkåren inte kom nog fort.
Men just det, nu vet jag vad mitt tankefel beror på. Jag blandar ihop det med Rosengård. Det var där brandkåren blev stenad. Då hade jag inte heller kommit så fort.
Så, fel av mig. Och i vilket fall som helst är det ju hemskt om oskyldiga små flickor ska få dö i brand om hemska pojkar kastar sten på brandkåren. Men sånt är ju livet -- man får ibland dömas efter andras gärningar och oskyldiga hamnar mellan stolarna. Varför tror ni det är så svårt att få sjukpension? För att det finns idioter som fuskar. Kasta sten på dom istället!
Men just det, nu vet jag vad mitt tankefel beror på. Jag blandar ihop det med Rosengård. Det var där brandkåren blev stenad. Då hade jag inte heller kommit så fort.
Så, fel av mig. Och i vilket fall som helst är det ju hemskt om oskyldiga små flickor ska få dö i brand om hemska pojkar kastar sten på brandkåren. Men sånt är ju livet -- man får ibland dömas efter andras gärningar och oskyldiga hamnar mellan stolarna. Varför tror ni det är så svårt att få sjukpension? För att det finns idioter som fuskar. Kasta sten på dom istället!
FÖÖÖÖÖR dum
SvD har precis rapporterat om två olyckor -- en fyraåring som sköt sin 2-åriga syster i bröstet (hon svävar mellan liv och död) och en treårig pojke som sköt sin fyråaårige bror i magen.
Torsdags kväll. En dyster kväll.
Orsak? I bägge husen låg laddade pistoler framme så att barnen kunde hitta dem, den ena under sängen. Vad är det för fel på låst nattduksbordslåda?
Man ska ju inte döma, men nu måste jag bara få säga att de föräldrarna är för dumma för både sitt eget och barnens bästa.
Det sägs att det finns 200 miljoner privata skjutvapen i USA, på drygt 300 miljoner invånare. Galet galet. Sorgligt galet.
Torsdags kväll. En dyster kväll.
Orsak? I bägge husen låg laddade pistoler framme så att barnen kunde hitta dem, den ena under sängen. Vad är det för fel på låst nattduksbordslåda?
Man ska ju inte döma, men nu måste jag bara få säga att de föräldrarna är för dumma för både sitt eget och barnens bästa.
Det sägs att det finns 200 miljoner privata skjutvapen i USA, på drygt 300 miljoner invånare. Galet galet. Sorgligt galet.
El Shaddai
För ca 20 år sedan hörde jag för första gången sången El Shaddai. Jag har inget judiskt blod i mig, men har alltid fascinerats av hebreiska gudabevisningar. Min favoritmusik är från Schindler's List och Prince of Egypt. Det är nåt som är så suggestivt och trosfyllt över det där med judendom och hebreiska, och över deras musik. Jag tror inte änglarna som sjunger när Kristus kommer tillbaka kommer att låta precis så, men den här musiken tar oss en god bit på väg dit.
Texten på musiken ser ni på videon, om ni orkar titta på hela.
Jag har också hittat en beskrivning av vad det hebreiska betyder:
El shaddai, El shaddai - God Almighty, All-Sufficient God
El - Hebrew meaning: might - strength - power -- El is almost (always used to destiguish God from false gods)
El-elyon Adonai -- The Most High God, (Lord/)Father
(...the title stresses God's strength, sovereignty and supremacy, sometimes refered to in scripture simply as - Elyon)
Erkamka na adonai - We will love You, Lord (/Father)
Så här står det på Wikipedia om El Shaddai-översättningen:
El Shaddai, as previously mentioned, is most often translated as "God Almighty."
El-Elyon na Adonai is a combination of two names for God, meaning "God Most High, O Lord" (na is a particle of entreaty, sometimes translated "please" but often left untranslated).
Erkamka na Adonai is taken from Psalm 18:1 (except for the "na," which is added) and is normally translated "I love you (ארחמך), O Lord." Psalm 18:1 is the only place that the Hebrew Bible uses this verb for love in the Qal stem; this is normally an Aramaic usage. Hebrew uses this verb in the Piel stem.
Jag har en inredningsidé. Häng med så får vi se om det gick!
Lite spykänslor.
Tål visste inte konformitet utan syfte särskilt bra. Vill klämma in några jeans, några rosa volangjkolar och en marinblå hatt med rutiga band som flyger i vinden, nåt illgrönt på nån kille, ja ni fattar. Ni har säkert era egna idéer om hur den här familjen skulle se "normalt" superduperchicstylad instället för super-Utah-stylad.
Fast jag måste erkänna att vi hade stylning på vårt förra familjefoto framför templet. Män, mörka kostymer, vita skjortor. Kvinnor: Grått eller svart eller vit, men en hint av rosa, som även gärna kan tas upp av männens slipsar.
Ni ser ju själva hur det gick!
Källa: Bengt Höglund har tagit fotona
P.S. För er som undrar är det Mia som har intagit en bedjande pose.
Just det, idag är det ju pionjärdagen
Pionjärdagen känns alltid lite avlägsen, eftersom att pionjärerna först kom till Saltsjödalen den 24 juli inte känns som riktigt relevant för min historia.
Lite mer relevant för min släktforskning är däremot folk som emigrerade och anlände till Ellis Island.
Källa: Loldogs
Lite mer relevant för min släktforskning är däremot folk som emigrerade och anlände till Ellis Island.
Källa: Loldogs
Hört
E: "Vet du vart den där tredjedelen som blev utkastade ur himlen tog vägen?"
A: "??"
E: "De har flyttat in under oss."
A: "??"
E: "De har flyttat in under oss."
memory lane
Kajsa äter revbensspjäll vid Holsjunga. Lite otippat, med revbensspjället alltså. Hon vägrade släppa benet och satt bara och sög och sög.
Goda minnen.
Tack, Spää.
Goda minnen.
Tack, Spää.
Bebisar å hundar
Bebisar är tydligen språkbegåvade och kan förstå hundar! Detta läste jag till min förtjusta förvåning på Meridian Magazine:
Källa: images.smarter.com/blogs
New research shows babies have a handle on the meaning of different dog barks – despite little or no previous exposure to dogs.
Infants just 6 months old can match the sounds of an angry snarl and a friendly yap to photos of dogs displaying threatening and welcoming body language.
The new findings come on the heels of a study from the same Brigham Young University lab showing that infants can detect mood swings in Beethoven’s music.
Though the mix of dogs and babies sounds silly, experiments of this kind help us understand how babies learn so rapidly. Long before they master speech, babies recognize and respond to the tone of what’s going on around them.
“Emotion is one of the first things babies pick up on in their social world,” said BYU psychology professor Ross Flom, lead author of the study.
Flom and two BYU students report their latest “amazing baby” findings in the journal Developmental Psychology.
“We chose dogs because they are highly communicative creatures both in their posture and the nature of their bark,” Flom said.
In the experiment, the babies first saw two different pictures of the same dog, one in an aggressive posture and the other in a friendly stance. Then the researchers played – in random order – sound clips of a friendly and an aggressive dog bark.
“They only had one trial because we didn’t want them to learn it on the fly and figure it out,” Flom said.
While the recordings played, the 6-month-old babies spent most of their time staring at the appropriate picture. Older babies usually made the connection instantly with their very first glance.
Study co-authors Dan Hyde and Heather Whipple Stephenson conducted the experiments as undergrads and don’t recall any babies getting upset.
“Many of them enjoyed it,” said Hyde. “Others just looked.”
“Infants are pretty cooperative subjects,” Stephenson added.
The mentored research experience helped Hyde and Stephenson secure spots at prestigious grad schools. Hyde is currently at Harvard working toward a Ph.D. in developmental psychology. Fellow co-author Heather Whipple Stephenson recently completed a master’s degree in educational psychology at the University of Minnesota.“With this study, my favorite part was watching a somewhat zany idea grow into a legitimate research project,” Stephenson said.
Källa: images.smarter.com/blogs
New research shows babies have a handle on the meaning of different dog barks – despite little or no previous exposure to dogs.
Infants just 6 months old can match the sounds of an angry snarl and a friendly yap to photos of dogs displaying threatening and welcoming body language.
The new findings come on the heels of a study from the same Brigham Young University lab showing that infants can detect mood swings in Beethoven’s music.
Though the mix of dogs and babies sounds silly, experiments of this kind help us understand how babies learn so rapidly. Long before they master speech, babies recognize and respond to the tone of what’s going on around them.
“Emotion is one of the first things babies pick up on in their social world,” said BYU psychology professor Ross Flom, lead author of the study.
Flom and two BYU students report their latest “amazing baby” findings in the journal Developmental Psychology.
“We chose dogs because they are highly communicative creatures both in their posture and the nature of their bark,” Flom said.
In the experiment, the babies first saw two different pictures of the same dog, one in an aggressive posture and the other in a friendly stance. Then the researchers played – in random order – sound clips of a friendly and an aggressive dog bark.
“They only had one trial because we didn’t want them to learn it on the fly and figure it out,” Flom said.
While the recordings played, the 6-month-old babies spent most of their time staring at the appropriate picture. Older babies usually made the connection instantly with their very first glance.
Study co-authors Dan Hyde and Heather Whipple Stephenson conducted the experiments as undergrads and don’t recall any babies getting upset.
“Many of them enjoyed it,” said Hyde. “Others just looked.”
“Infants are pretty cooperative subjects,” Stephenson added.
The mentored research experience helped Hyde and Stephenson secure spots at prestigious grad schools. Hyde is currently at Harvard working toward a Ph.D. in developmental psychology. Fellow co-author Heather Whipple Stephenson recently completed a master’s degree in educational psychology at the University of Minnesota.“With this study, my favorite part was watching a somewhat zany idea grow into a legitimate research project,” Stephenson said.
Dagens roligaste
För oss som kommer ihåg Kajsa sån här, 6 månader gammal, är det lite svårt att hänga med i svängarna.
Men Michaela gör sitt bästa för att uppdatera oss :)
Läste följande på deras blogg. Dagens skratt:
Kajsa har lärt sig att rrrrrrrulla sina R. Som dom flesta barn gör när dem lär sig detta så överdriver hon nu. Eftersom alla hennes "r" var tidigare utbytta mot "l" så försöker hon att fixa det. Så här låter det hemma hos oss
"Jag kan sjärrrrrrv"
"Ta på mig Krrrrrräderna"
"Det Krrrriar på mig"
Men Michaela gör sitt bästa för att uppdatera oss :)
Läste följande på deras blogg. Dagens skratt:
Kajsa har lärt sig att rrrrrrrulla sina R. Som dom flesta barn gör när dem lär sig detta så överdriver hon nu. Eftersom alla hennes "r" var tidigare utbytta mot "l" så försöker hon att fixa det. Så här låter det hemma hos oss
"Jag kan sjärrrrrrv"
"Ta på mig Krrrrrräderna"
"Det Krrrriar på mig"
Positivitet
Att vara positiv är väl bland annat att göra det bästa av en dålig situation. Som detta:
Källa: Fail blog
Källa: Fail blog
Korta frågor
Dream vacation destination?
Västindien. Kanske en kryssning också.
Best vacation destination you’ve actually visited?
Västindien
Least favorite thing to do?
Inte kunna somna
Favorite season?
alla utom sommar...
First car?
väntar fortfarande
Older/younger/middle/only child?
äldst av fyra
Godiva or M&M’s?
Marabou
Early bird or night owl?
night owl
Västindien. Kanske en kryssning också.
Best vacation destination you’ve actually visited?
Västindien
Least favorite thing to do?
Inte kunna somna
Favorite season?
alla utom sommar...
First car?
väntar fortfarande
Older/younger/middle/only child?
äldst av fyra
Godiva or M&M’s?
Marabou
Early bird or night owl?
night owl
Favvoväska
Featuring (top to bottom) Gertrude Stein, Louisa May Alcott, Emily Dickinson, Elizabeth Barrett Browning, Edna St. Vincent Millay, Virginia Woolf, Jane Austen, Phyllis Wheatley, Charlotte Bronte, Mary Shelley, Sylvia Plath
Women Writers Book Bag $23.85 på Literary Muminaries
Senaste fotot
Gick upp ett halvt kilo och ner ett, så här får ni det senaste kortet som jag tog av mig imorse när jag vaknade.Källa: EAD Living
Tyckte det var dags för ett Shakespeare-citat
"More matter with less art."Queen to Polonius upon his telling of Hamlet's madness.
Equally relevant today.
Hamlet Act 2, scene 2, 96
HEJA!
DN rapporterar om Polisen som har försett Försäkringskassan med bilder på en 33-årig så kallat rullstolsburen man som tillfrisknat mirakulöst alternativt fuskat och visst kan gå. 3 miljoner har han visst fått för assistenter mm.
HEJA! Fram för smygfotandet!!! Mer pengar till de sjuka. Mindre pengar till fuskarna!
Jag har inga upprörda föreställningar om integritetskränkande. Är man så välsignad att man får pengar av staten om man är för sjuk för att arbeta, har staten baske mig rätt att bevisa att man är värd dem också.
Men att en nyutexaminerad psykolog som bara pratar om sitt eget bröllop får lov att diagnosticera en ryggsjuk person på ett kort samtal som kverulant/simulant, det är däremot INTE statens rätt. Men det rätttades ju till av Länsrätten, så jag tror väl fortfarande i grund och botten på systemet.
HEJA! Fram för smygfotandet!!! Mer pengar till de sjuka. Mindre pengar till fuskarna!
Jag har inga upprörda föreställningar om integritetskränkande. Är man så välsignad att man får pengar av staten om man är för sjuk för att arbeta, har staten baske mig rätt att bevisa att man är värd dem också.
Men att en nyutexaminerad psykolog som bara pratar om sitt eget bröllop får lov att diagnosticera en ryggsjuk person på ett kort samtal som kverulant/simulant, det är däremot INTE statens rätt. Men det rätttades ju till av Länsrätten, så jag tror väl fortfarande i grund och botten på systemet.
Perspektiv
Allt sätts ju i perspektiv när man läser om pappan som skulle parkera sin husvagn på tomten och råkade köra över sin 11-månaders bebis som hade krupit fram och hamnat i vägen. Nu är bebisen död.
Hur kommer man över en sån sak? Vilken tanke börjar man med att bearbeta? Vilken känsla?
Ibland hjälper det att tänka på att andra har det värre. Jag kan inte tänka mig många värre saker än att råka döda sitt eget barn.
Hur kommer man över en sån sak? Vilken tanke börjar man med att bearbeta? Vilken känsla?
Ibland hjälper det att tänka på att andra har det värre. Jag kan inte tänka mig många värre saker än att råka döda sitt eget barn.
Telefonrädd
Jag är som bekant (?) telefonrädd. Är inte rädd för att svara i telefon, men för att ringa. Är till och med rädd för att ringa vissa jag känner. Det tog ett långt tag innan jag slutade vara rädd för att ringa Mikael, och ibland glömmer fortfarande jag av mig och får en liten miniångest när jag ska ringa honom. [Inget psykologiskt mellan oss dock.]
Sen botoxen slutade funka har jag skullat (=) ringa kliniken och bett att få tala med den andre läkaren eftersom min egen har långsemester och inga tider förrän i september. Idag tog jag mod till mig, efter antagligen 2 veckor.
Nu har även den läkaren gått på semester.
Hur dum får man vara? Skjuta upp nåt som inte är farligt för att man är irrationellt rädd?? Det är ju inte ens vuxet beteende!!!
Det vore skönt om ni skrev i kommentarerna vad ni är rädda för.
P.S. Jag är också lite mer än normalt rädd för getingar och stora spindlar.
Sen botoxen slutade funka har jag skullat (=) ringa kliniken och bett att få tala med den andre läkaren eftersom min egen har långsemester och inga tider förrän i september. Idag tog jag mod till mig, efter antagligen 2 veckor.
Nu har även den läkaren gått på semester.
Hur dum får man vara? Skjuta upp nåt som inte är farligt för att man är irrationellt rädd?? Det är ju inte ens vuxet beteende!!!
Det vore skönt om ni skrev i kommentarerna vad ni är rädda för.
P.S. Jag är också lite mer än normalt rädd för getingar och stora spindlar.
gammal är bäst
Jag nämnde ju att jag längtar till Stadsmissionen efter kläder proppfulla med karaktär och historia och liiiiiv.
Såg det här fotot på Martha Stewart's main bridal magazine girl, Darci Miller. Det är hon till vänster.
Inte för att jag ska ha ärmlöst och högt i halsen (då hamnar balooberna på magen), men bara stilen -- egen, cool, djärv, dramatisk, men helt klassisk på samma gång.
Det börjar suga mer än vanligt i shoppingtarmen!! Stadsmissionen på Söder, vilket vackert namn!!!! Min dröm är att hitta en enkel knälång vit klänning som går att piffa (taft säger jag bara! Underkjolar!) till världens coolaste informella brudklänning så slipper jag ha den där övervackra pajasklänningen med släp som man ska väga 40 kg mindre i. Och så säljer jag den förhoppningsvis på tradera eller blocket! Win-win situation.
Nu börjar sovpillrena verka. Ska stänga av datorn, stänga av ljudet på telefonerna, massera nacken, hålla bön och drömma om Stadsmissionen och M:s och min bröllopsresa. Förresten tror jag inte vi ska ta nån sistaminutenresa i höst, mitt upp i svininfluensan. Vi kan ta det nästa vår istället. Jag har inte pratat med honom om det än. Vi skulle åkt på kort kryssning bara, och ta utlandsresan sen. Men som sagt, vi får se.
Såg det här fotot på Martha Stewart's main bridal magazine girl, Darci Miller. Det är hon till vänster.
Inte för att jag ska ha ärmlöst och högt i halsen (då hamnar balooberna på magen), men bara stilen -- egen, cool, djärv, dramatisk, men helt klassisk på samma gång.
Det börjar suga mer än vanligt i shoppingtarmen!! Stadsmissionen på Söder, vilket vackert namn!!!! Min dröm är att hitta en enkel knälång vit klänning som går att piffa (taft säger jag bara! Underkjolar!) till världens coolaste informella brudklänning så slipper jag ha den där övervackra pajasklänningen med släp som man ska väga 40 kg mindre i. Och så säljer jag den förhoppningsvis på tradera eller blocket! Win-win situation.
Nu börjar sovpillrena verka. Ska stänga av datorn, stänga av ljudet på telefonerna, massera nacken, hålla bön och drömma om Stadsmissionen och M:s och min bröllopsresa. Förresten tror jag inte vi ska ta nån sistaminutenresa i höst, mitt upp i svininfluensan. Vi kan ta det nästa vår istället. Jag har inte pratat med honom om det än. Vi skulle åkt på kort kryssning bara, och ta utlandsresan sen. Men som sagt, vi får se.
Dagens lärdom
Vet inte var jag fick det ifrån, men igår lärde jag mig att en hibiscusblomma bara blommar en dag. Jag googlade lite på det nyss och fick också veta att knopparna är väldigt känsliga.
Till lärdomen:
Det som för ett antal år sen gjorde att jag förstod att jag hade en depression, till skillnad från var normalt ledsen, var att en hibiscus i mitt sovrumsfönster tappade en blomma. Jag grät hela dagen.
Det VAR ju sant att jag hade en depression, men ändå ser jag nu ironin i att en hibiscus bara blommar en dag och att det var det som så att säga utlöste den onaturligt starka sorgen som ju en depression bland annat är. Men jag hade inte kunnat få hibiscusblomman att stanna kvar även om jag var världens glättigaste.
Ibland verkar misslyckanden bli personliga sår, när de egentligen kanske bara är en helt normal verklighet, utan någon dålig konnotation.
Tål att tänkas på när allt inte är perfekt.
Till lärdomen:
Det som för ett antal år sen gjorde att jag förstod att jag hade en depression, till skillnad från var normalt ledsen, var att en hibiscus i mitt sovrumsfönster tappade en blomma. Jag grät hela dagen.
Det VAR ju sant att jag hade en depression, men ändå ser jag nu ironin i att en hibiscus bara blommar en dag och att det var det som så att säga utlöste den onaturligt starka sorgen som ju en depression bland annat är. Men jag hade inte kunnat få hibiscusblomman att stanna kvar även om jag var världens glättigaste.
Ibland verkar misslyckanden bli personliga sår, när de egentligen kanske bara är en helt normal verklighet, utan någon dålig konnotation.
Tål att tänkas på när allt inte är perfekt.
Mera firande
Idag fick vi kycklingmiddag hos mamma och pappa. Pappa hade bakat en suverän prinsesstårta till efterrätt.
Fick mera pengar -- och krumelurerna på kuvertet var öron, det vill säga att de var öronmärkta till bröllopet. Bra!
Orkar inte sitta upp mer nu.
Fick mera pengar -- och krumelurerna på kuvertet var öron, det vill säga att de var öronmärkta till bröllopet. Bra!
Orkar inte sitta upp mer nu.
Nyklippt
Som sagt, det här är inte en page, men okejdå. Kanske står ut med att vara korthårig ett tag.
Födelsedagen
Igår hade jag en jättejättebra födelsedag! Den började riktigt illa, med att jag på morgonen inte kunde somna på länge och inte kunde låta bli att gråta och bli lite hysterisk. Till slut vädjade jag till Gud att han skulle klubba mig, för det var ju i alla fall min födelsedag. Efter bön och gråt och hysteri och honungsvatten och några andra piller la jag mig och somnade. Jag sov tills klockan var 5 dagen efter, d v s jag fick mina 11 timmar! En bra början på födelsedagen.
Dagen "började" med att mamma och pappa kom hit och städade. Pappa dammsög, vilket inte har gjorts sen mina besöksväninnor gjorde det innan J&B kom hit. Så det började behövas, om man säger så! Mamma dammade och sen nålade hon en kjolfåll som jag sydde, och så sydde jag ihop deras två singelöverkast till ett stort dubbelöverkast. Vilken lättnad! Hon har bett mig om det för över en månad sen, och symaskinen har stått framme på matbordet, inkl sylåda mm, så det var jättehärligt att få det gjort och att pappa ställde undan alla grejerna. Nu finns det chans att det kan se fint ut hemma igen!
Sen ringde både bror och syster och Rob. Rob sjöng sin födelsedagssång på Afrikaans. Sen kom M, finklädd och med en vacker bukett blommor, och jag skyndade mig att bli klar. Han hade bokat bord på Sundby gård, en herrgård i Huddinge, som har grillkväll på sommaren. Alltså, utsikten från vårt bord vara bara helt andlöst vacker! Till och med med mobilkameran ser det fint ut, eller hur! Vi satt precis vid fönstret och njöt.
Här är uteplatsen, som vi hade kunnat sitta vid eftersom grillbuffén var uppställd på den sidan huset, men jag/vi föredrog att sitta vid vattnet. Men det var vackert överallt!
Utsikt mot själva restaurangen ut över vattnet.
Sundby gårds eget foto.
Detta också.
Dessutom var maten suverän! Det var bönsallad, coleslaw, melonsallad, potatissallad, grönsallad, Ceasarsallad, tre sorters bröd, några såser och så grillat: majskolvar, kycklingklubbor, chorizo, fläskkarré, lax och cajunkryddad biff. Vi åt två tallrikar var
och blev underbart mätta! Till slut började myggorna sin middag och vi gick in och satt i den strikt inredda loungen och vilade oss. Sen betalade vi och åkte. Vi å vi, det var M som både betalade och körde.
Sen tankade vi och M köpte varsin Magnum mandel som vi åt hemma i min soffa. Vi pratade och skojade och filosoferade och pussades, men bara lite -- vi försöker hålla oss i skinnet -- och spelade poker. Jag klådde honom på hans glasögon till och med. Han har inte en suck mot mig. Jag hade spelat av honom byxorna, som man säger, om vi inte hade slutat. Han gav mig även en ljuvlig massage. Hans händer är nu lena som aldrig förr, eftersom min kroppskräm precis hade tagit slut och jag inte orkade gräva fram en ny och jag inte har nån riktig massageolja så han använde handkräm. Orkade knappt stöna fram välljud av platonisk njutning och "nyttogörelse", men det var såååååå skönt.
Och precis vad jag hade önskat mig! Jag hade önskat mig en Magnum med utsikt och en massage, och jag fick alla tre!
Och mer därtill! Av mamma och pappa fick jag pengar till kläder. Mamma hade skrivit på kortet att de antingen kunde köra mig till Farsta centrum, eller så kunde vi åka till Stadsmissionen på Söder, där syster Thomas (en av tempelmissionärerna som alltid ser urtjusig ut) alltid köper sina kläder. När jag sa det till M i bilen senare på kvällen kom han ihåg att jag brukade prata lyriskt om Myrorna när jag bodde i Borås men inte har nämnt det på ett tag -- jag har längtat men inte vetat vart man ska åka. Så nästa vecka ska jag åka till Stadsmissionen och leta välskräddade plagg från gamla eror till låga priser! Weeeeeeeee!
Och apropå presenter sa E&R att de ska betala blommorna till vårt bröllop -- suveränt och jag blev jätteglad!
Dessutom pratade M och jag om min sömnbrist och han försökte förstå lite mer. Jag lipade såklart, eftersom en natts god sömn inte tar en nog långt från stupkanten att faran är riktigt över. Vet inte om det var därför, men vi spelade kort och pratade hela natten och han åkte inte hem förrän klockan 5. Då gjorde jag mina sömnrutiner och la mig och somnade med en gång, och sov hela natten, t o m 13 timmar! Så idag vaknade jag inte förrän 18.54, men jag bryr mig inte -- jag är bara glad att jag sover alls. Nu känns dödendödendöden lite mera fjärran igen. Och det var också en underbar present att få sällskap under de där annars så ensamma, sömnlösa pre-morgontimmarna.
Imorgon ska vi fira mera hos m&p med kycklingmiddag och prinsesstårta och andra familjefödelsedagsbarn. Ingen ände på lyckan!
Dagen "började" med att mamma och pappa kom hit och städade. Pappa dammsög, vilket inte har gjorts sen mina besöksväninnor gjorde det innan J&B kom hit. Så det började behövas, om man säger så! Mamma dammade och sen nålade hon en kjolfåll som jag sydde, och så sydde jag ihop deras två singelöverkast till ett stort dubbelöverkast. Vilken lättnad! Hon har bett mig om det för över en månad sen, och symaskinen har stått framme på matbordet, inkl sylåda mm, så det var jättehärligt att få det gjort och att pappa ställde undan alla grejerna. Nu finns det chans att det kan se fint ut hemma igen!
Sen ringde både bror och syster och Rob. Rob sjöng sin födelsedagssång på Afrikaans. Sen kom M, finklädd och med en vacker bukett blommor, och jag skyndade mig att bli klar. Han hade bokat bord på Sundby gård, en herrgård i Huddinge, som har grillkväll på sommaren. Alltså, utsikten från vårt bord vara bara helt andlöst vacker! Till och med med mobilkameran ser det fint ut, eller hur! Vi satt precis vid fönstret och njöt.
Här är uteplatsen, som vi hade kunnat sitta vid eftersom grillbuffén var uppställd på den sidan huset, men jag/vi föredrog att sitta vid vattnet. Men det var vackert överallt!
Utsikt mot själva restaurangen ut över vattnet.
Sundby gårds eget foto.
Detta också.
Dessutom var maten suverän! Det var bönsallad, coleslaw, melonsallad, potatissallad, grönsallad, Ceasarsallad, tre sorters bröd, några såser och så grillat: majskolvar, kycklingklubbor, chorizo, fläskkarré, lax och cajunkryddad biff. Vi åt två tallrikar var
och blev underbart mätta! Till slut började myggorna sin middag och vi gick in och satt i den strikt inredda loungen och vilade oss. Sen betalade vi och åkte. Vi å vi, det var M som både betalade och körde.
Sen tankade vi och M köpte varsin Magnum mandel som vi åt hemma i min soffa. Vi pratade och skojade och filosoferade och pussades, men bara lite -- vi försöker hålla oss i skinnet -- och spelade poker. Jag klådde honom på hans glasögon till och med. Han har inte en suck mot mig. Jag hade spelat av honom byxorna, som man säger, om vi inte hade slutat. Han gav mig även en ljuvlig massage. Hans händer är nu lena som aldrig förr, eftersom min kroppskräm precis hade tagit slut och jag inte orkade gräva fram en ny och jag inte har nån riktig massageolja så han använde handkräm. Orkade knappt stöna fram välljud av platonisk njutning och "nyttogörelse", men det var såååååå skönt.
Och precis vad jag hade önskat mig! Jag hade önskat mig en Magnum med utsikt och en massage, och jag fick alla tre!
Och mer därtill! Av mamma och pappa fick jag pengar till kläder. Mamma hade skrivit på kortet att de antingen kunde köra mig till Farsta centrum, eller så kunde vi åka till Stadsmissionen på Söder, där syster Thomas (en av tempelmissionärerna som alltid ser urtjusig ut) alltid köper sina kläder. När jag sa det till M i bilen senare på kvällen kom han ihåg att jag brukade prata lyriskt om Myrorna när jag bodde i Borås men inte har nämnt det på ett tag -- jag har längtat men inte vetat vart man ska åka. Så nästa vecka ska jag åka till Stadsmissionen och leta välskräddade plagg från gamla eror till låga priser! Weeeeeeeee!
Och apropå presenter sa E&R att de ska betala blommorna till vårt bröllop -- suveränt och jag blev jätteglad!
Dessutom pratade M och jag om min sömnbrist och han försökte förstå lite mer. Jag lipade såklart, eftersom en natts god sömn inte tar en nog långt från stupkanten att faran är riktigt över. Vet inte om det var därför, men vi spelade kort och pratade hela natten och han åkte inte hem förrän klockan 5. Då gjorde jag mina sömnrutiner och la mig och somnade med en gång, och sov hela natten, t o m 13 timmar! Så idag vaknade jag inte förrän 18.54, men jag bryr mig inte -- jag är bara glad att jag sover alls. Nu känns dödendödendöden lite mera fjärran igen. Och det var också en underbar present att få sällskap under de där annars så ensamma, sömnlösa pre-morgontimmarna.
Imorgon ska vi fira mera hos m&p med kycklingmiddag och prinsesstårta och andra familjefödelsedagsbarn. Ingen ände på lyckan!
Sömntestresultat
Andra sömnmaskinen avklarad. Den satt på handleden och i två fingrar samt i halsgropen. Inte störande alls, och jag var särskilt glad över att slippa den där vedervärdiga grejen i näsan jag hade förra gången. Fast jag börjar få röda märken efter tejpen, men det är ju en värdslig sak.
Resultatet? Jag har inga apnéer. Could have told you myself, tänkte jag. Tydligen har läkaren inte fattat att jag har insomningssvårigheter, och det i sig motsäger apnéer. Först, innan ovanstående hade kommit fram, ville han ge mig nån grej som såg ut som en blandning mellan tandställning och lösgom, men jag förklarade att tandläkaren hade försökt ge mig nån ställning som jag i princip spydde av fast hon slipade bort mer än hon trodde man kunde. Då ville han ge mig en sån där dödsmask/seglarmask som låter som om man är på havet, som pappa hade mot sina apnéer när han var tjock. Jag opponerade mig igen och sa att mitt största problem är insomningen och den underlättas nog inte av en mask med väsljud. Mot "några små snarkningar", som jag vill kalla dem. Jag sätter en miljon på att jag inte är trött på grund av eventuella snarkningar, ju...
Men då var ämnet snabbt avklarat, och sömnapnédoktorn skrev villigt ut en remiss till Uppsala, där jag ska få sova över och testas ordentligt om ett par månader. Hoppas de testar nåt som jag inte redan vet att jag inte har.
Efter läkarbesöket har jag lite minnesluckor, eftersom jag inte har sovit på ett par nätter igen, men jag tror inte jag gjorde nåt oanständigt. Jag lyckades i alla fall inte "somna middag" och hörde både inbillade dörrklockor (som jag sprang upp efter...) och getingar. Sur och arg och ont i huvudet. Och vaken. Och varm!
Så småningom lagade jag den kulinariska topprätten fiskpinnar med stuvad spenat och potatismos (på de sista sorgliga vinterpotatisarna) och Mikael både åt dubbelt så fort som jag och tog mer, så jag antar att det var gott. Trodde nästan jag hade glömt hur man lagar mat :) Vi satt i varsin Baden på balkongen och åt och njöt och pratade.
Sen hjälpte jag honom kolla ett par saker i hans program och tyvärr hittade jag lite buggar åt honom att reparera, vilket han gör nu. Själv har jag ont i halsen och är till döden trött. Kroppen är skräp.
Vi har också börjat skissa på bröllopet. Jag som har bett så mycket om att alla detaljer runtomkring ska lösa sig utan större ansträngning är glad att vi redan har fått ihop ramarna. På bara två korta diskussionsstunder. Det hjälper ju förstås att vi inte har några pengar och att jag inte har nån hälsa -- alternativen blir färre så. Och sen ska det ju genomföras, men vi har en bild av det i alla fall. Alltid nåt.
(Förresten ska båda mina svägerskors systrar gifta sig den 8/8 -- Jennifer Angerosa med sin Charlie och Helena Hanke med sin Gaspar.)
Eftersom M lyckades fixa ljudet på datorn på 10 minuter (jag har provat under bra mycket längre tid än så vid två tillfällen) så har jag också äntligen tittat på videor av tvillingarna. Det var kul att höra dunset av Bellas fötter när hon stampade fart i babysittern, eller vad en sån heter som man står på marken och hoppar i.
Har också sprutat vatten efter katten. Neverending story. Och har jag berättat om hur kul det var igår när jag hittade massa vatten i presenningen som jag tyvärr bara har i en hög på balkongen? Det är ju så roligt att hälla ut vatten och jag gjorde det med liv och lust. Plötsligt ser jag katten fara iväg som skjuten ur en kanon! Han hade inte varit på min balkong så jag tror han var under balkongen och fick vattnet på sig. Typen har verkligen tagit över min tomt! På balkongen, i Baden, under balkongen. Var ska det sluta? Men nu hade jag ändrat från duschstråle till projektilstråle på vattensprutan så jag tror jag fick honom. Hoppas verkligen hans hjärna är stor nog för att lära sig av denna läxa så jag inte bara är elak.
Nu ska jag fortsätta svälja taggtråd. Eller melon.
Resultatet? Jag har inga apnéer. Could have told you myself, tänkte jag. Tydligen har läkaren inte fattat att jag har insomningssvårigheter, och det i sig motsäger apnéer. Först, innan ovanstående hade kommit fram, ville han ge mig nån grej som såg ut som en blandning mellan tandställning och lösgom, men jag förklarade att tandläkaren hade försökt ge mig nån ställning som jag i princip spydde av fast hon slipade bort mer än hon trodde man kunde. Då ville han ge mig en sån där dödsmask/seglarmask som låter som om man är på havet, som pappa hade mot sina apnéer när han var tjock. Jag opponerade mig igen och sa att mitt största problem är insomningen och den underlättas nog inte av en mask med väsljud. Mot "några små snarkningar", som jag vill kalla dem. Jag sätter en miljon på att jag inte är trött på grund av eventuella snarkningar, ju...
Men då var ämnet snabbt avklarat, och sömnapnédoktorn skrev villigt ut en remiss till Uppsala, där jag ska få sova över och testas ordentligt om ett par månader. Hoppas de testar nåt som jag inte redan vet att jag inte har.
Efter läkarbesöket har jag lite minnesluckor, eftersom jag inte har sovit på ett par nätter igen, men jag tror inte jag gjorde nåt oanständigt. Jag lyckades i alla fall inte "somna middag" och hörde både inbillade dörrklockor (som jag sprang upp efter...) och getingar. Sur och arg och ont i huvudet. Och vaken. Och varm!
Så småningom lagade jag den kulinariska topprätten fiskpinnar med stuvad spenat och potatismos (på de sista sorgliga vinterpotatisarna) och Mikael både åt dubbelt så fort som jag och tog mer, så jag antar att det var gott. Trodde nästan jag hade glömt hur man lagar mat :) Vi satt i varsin Baden på balkongen och åt och njöt och pratade.
Sen hjälpte jag honom kolla ett par saker i hans program och tyvärr hittade jag lite buggar åt honom att reparera, vilket han gör nu. Själv har jag ont i halsen och är till döden trött. Kroppen är skräp.
Vi har också börjat skissa på bröllopet. Jag som har bett så mycket om att alla detaljer runtomkring ska lösa sig utan större ansträngning är glad att vi redan har fått ihop ramarna. På bara två korta diskussionsstunder. Det hjälper ju förstås att vi inte har några pengar och att jag inte har nån hälsa -- alternativen blir färre så. Och sen ska det ju genomföras, men vi har en bild av det i alla fall. Alltid nåt.
(Förresten ska båda mina svägerskors systrar gifta sig den 8/8 -- Jennifer Angerosa med sin Charlie och Helena Hanke med sin Gaspar.)
Eftersom M lyckades fixa ljudet på datorn på 10 minuter (jag har provat under bra mycket längre tid än så vid två tillfällen) så har jag också äntligen tittat på videor av tvillingarna. Det var kul att höra dunset av Bellas fötter när hon stampade fart i babysittern, eller vad en sån heter som man står på marken och hoppar i.
Har också sprutat vatten efter katten. Neverending story. Och har jag berättat om hur kul det var igår när jag hittade massa vatten i presenningen som jag tyvärr bara har i en hög på balkongen? Det är ju så roligt att hälla ut vatten och jag gjorde det med liv och lust. Plötsligt ser jag katten fara iväg som skjuten ur en kanon! Han hade inte varit på min balkong så jag tror han var under balkongen och fick vattnet på sig. Typen har verkligen tagit över min tomt! På balkongen, i Baden, under balkongen. Var ska det sluta? Men nu hade jag ändrat från duschstråle till projektilstråle på vattensprutan så jag tror jag fick honom. Hoppas verkligen hans hjärna är stor nog för att lära sig av denna läxa så jag inte bara är elak.
Nu ska jag fortsätta svälja taggtråd. Eller melon.
Ett år, fyra proffs
Jag har snart bott här i Stockholm i ett år, och trots att jag älskar min Jan-Axel i Borås, har jag ändå fått komma till en del riktigt bra läkare här i Stockholm, tack vare flytten och min okunniga VCT-läkare.
Neurologen älskar jag för vad han gjorde med botox (om han bara kunde ha tider lite oftare vore allt bra också). Han upptäckte också blodtrycksfelet och skickade mig till en hjärtspecialist. Hjärtspecialisten skickade mig till en sömnspecialist som jag ska till imorgon för andra gången. Om de inte hittar nåt med den här mätmaskinen heller ska jag visst vidare till Uppsala, där man kan undersökas ordentligt. Så har jag fått komma till en dietist också (som visserligen var bra och trevlig och vettig och kunnig, men som jag inte lärde mig nåt av).
Neurolog, kardiolog, "sömniolog", dietist. Tack för det.
Neurologen älskar jag för vad han gjorde med botox (om han bara kunde ha tider lite oftare vore allt bra också). Han upptäckte också blodtrycksfelet och skickade mig till en hjärtspecialist. Hjärtspecialisten skickade mig till en sömnspecialist som jag ska till imorgon för andra gången. Om de inte hittar nåt med den här mätmaskinen heller ska jag visst vidare till Uppsala, där man kan undersökas ordentligt. Så har jag fått komma till en dietist också (som visserligen var bra och trevlig och vettig och kunnig, men som jag inte lärde mig nåt av).
Neurolog, kardiolog, "sömniolog", dietist. Tack för det.
Kristallkronor
Det finns ett underbart inlägg på {this is glamorous} om kristallkronor. Klicka gärna! Sätter bara in en av bilderna, men man suktar över alla!
Nyklippt
Efter sömnkliniksbesöket, promenad i ultrarapid längs Drottninggatan, middag vid Hötorget, en kula choklad och en kula strawberry cheesecake på Paus i VH, klippte jag mig. Sa att jag vill ha en uppklippt page. Sa att jag har litet huvud och platt bakhuvud, så dem får man gärna låtsas att jag har genom kreativ klippning. Visade med handen var jag vill ha volymen.
1) Det är absolut ingen page. Alldels för kort på sidorna. Tantvarning!
2) Nacken är för lång och låg.
3) Det är för mycket (på "avlång vertikal yta" talat) uppklippt ovanpå huvudet, så det är på väg till tantvarning igen.
4) Dessutom ser frisyren inte ut som en kort långhårig frisyr, vilket är vad jag vill, utan mer som en lång korthårig.
Har nu varit hos fyra olika frisörer i Handen och VH och har fortfarande inte hittat nån jag är nöjd med. Nu börjar det dessutom bli så illa att jag kanske måste gifta mig i nån av de här håren. Ska jag behöva klippa mig i Borås? Hos hon den brunhåriga som har bott i samma hus som jag? Eller av gamla goa Salme. Förut blev jag lite trött på hennes klippningar för de var ju likadana och efter några år blev det för bekant. Men nu skulle jag ge mycket för det där bekanta, för det var ju alltid bra!
Däremot är nog frisören från idag nöjd, för hon lurade på mig ett schampo som kostar 110:-. Men en gång i livet kan man testa salongsprodukter och se om de verkligen är värda priset. Jag har ju problem med torr hårbotten men fett hår och numera torra behandlade toppar, så ett bra schampo kan kanske göra susen. Vi får se imorgon bitti. Ska åka hemifrån 8.30 för att (förhoppningsvis!!!) hinna till sömndoktorn. Blir intressant att orka duscha och göra i ordning håret före det...
Just nu känner jag mig däremot inte ett spår sömning trots i princip ingen sömn alls i natt. Joachim K tyckte det var en bedrift att inte somna med en propavan och två stilnoct i kroppen. (En tredjedel av det är nog för att knocka en normal person.) Det är inte ett litet problem jag har, som löser sig av rätt templeratur i sovrummet precis... Snart får jag anställa en privatläkare som får pumpa mig full med sövningsmedel, som wacko jacko tydligen gjorde. Jag förstår honom.
Gonatt, hoppas jag.
1) Det är absolut ingen page. Alldels för kort på sidorna. Tantvarning!
2) Nacken är för lång och låg.
3) Det är för mycket (på "avlång vertikal yta" talat) uppklippt ovanpå huvudet, så det är på väg till tantvarning igen.
4) Dessutom ser frisyren inte ut som en kort långhårig frisyr, vilket är vad jag vill, utan mer som en lång korthårig.
Har nu varit hos fyra olika frisörer i Handen och VH och har fortfarande inte hittat nån jag är nöjd med. Nu börjar det dessutom bli så illa att jag kanske måste gifta mig i nån av de här håren. Ska jag behöva klippa mig i Borås? Hos hon den brunhåriga som har bott i samma hus som jag? Eller av gamla goa Salme. Förut blev jag lite trött på hennes klippningar för de var ju likadana och efter några år blev det för bekant. Men nu skulle jag ge mycket för det där bekanta, för det var ju alltid bra!
Däremot är nog frisören från idag nöjd, för hon lurade på mig ett schampo som kostar 110:-. Men en gång i livet kan man testa salongsprodukter och se om de verkligen är värda priset. Jag har ju problem med torr hårbotten men fett hår och numera torra behandlade toppar, så ett bra schampo kan kanske göra susen. Vi får se imorgon bitti. Ska åka hemifrån 8.30 för att (förhoppningsvis!!!) hinna till sömndoktorn. Blir intressant att orka duscha och göra i ordning håret före det...
Just nu känner jag mig däremot inte ett spår sömning trots i princip ingen sömn alls i natt. Joachim K tyckte det var en bedrift att inte somna med en propavan och två stilnoct i kroppen. (En tredjedel av det är nog för att knocka en normal person.) Det är inte ett litet problem jag har, som löser sig av rätt templeratur i sovrummet precis... Snart får jag anställa en privatläkare som får pumpa mig full med sövningsmedel, som wacko jacko tydligen gjorde. Jag förstår honom.
Gonatt, hoppas jag.
Jeans
Jag hade mina smal-fet-jeans på mig igår, inte mina fet-fet-jeans. Alltid något.
Och som kontrast till det sätter jag in denna skönhet. Hon stoppar bägge benen i samma ben på sina smal-smal-jeans. Nu pratar vi inte ens size zero utan "size minus"...
(Ingen källhänvisning vid kritik)
Och som kontrast till det sätter jag in denna skönhet. Hon stoppar bägge benen i samma ben på sina smal-smal-jeans. Nu pratar vi inte ens size zero utan "size minus"...
(Ingen källhänvisning vid kritik)
Man é vem man é, redan tidigt
Ferrins har ju flytt våra liv, och när jag ser barnen på foton känner jag såklart igen dem, men det är inte de barnen jag kommer ihåg. Dessa är typ dubbelt så stora!
Men de är sig lika. Elsa ler sött och Kajsa är tokig. Världen är som den ska.
P.S. Supersnygg klänning, Michaela!
P.S. Det är inte jag som skurit av Thads huvud.
Men de är sig lika. Elsa ler sött och Kajsa är tokig. Världen är som den ska.
P.S. Supersnygg klänning, Michaela!
P.S. Det är inte jag som skurit av Thads huvud.
Ovanliga ljud, någon?
Idag på väg till sömnkliniken åkte vi över några kullerstenar. Jag öppnade glatt munnen och sa Aaaaa. Det var längesen jag hörde/gjorde det ljudet! Roligt!
Ljud är intressanta. De kan påminna en och glädja en och irritera en och förundra en.
Louis har ett inlägg om ett ljud jag aldrig nånsin har funderat på -- en ko som föder barn. Det råmandet måste vara något alldeles i hästväg (nej, NO PUN intended).
Källa: Louis har fångat ljudet på bild
Andra ljud som är speciella för mig är ett modem som ringer upp (det spelade vi in till databrorsan när han var på mission och påminner mig om honom), slammer i köket när jag vilar, bebisskratt, Mikael som säger mitt namn eller Amen. Och så är både En vänlig grönska och Bereden väg nåt som går rätt in i hjärtats djupaste rum.
Ljud är intressanta. De kan påminna en och glädja en och irritera en och förundra en.
Louis har ett inlägg om ett ljud jag aldrig nånsin har funderat på -- en ko som föder barn. Det råmandet måste vara något alldeles i hästväg (nej, NO PUN intended).
Källa: Louis har fångat ljudet på bild
Andra ljud som är speciella för mig är ett modem som ringer upp (det spelade vi in till databrorsan när han var på mission och påminner mig om honom), slammer i köket när jag vilar, bebisskratt, Mikael som säger mitt namn eller Amen. Och så är både En vänlig grönska och Bereden väg nåt som går rätt in i hjärtats djupaste rum.
Alex Schulman on bloggar
Från DN-debatt. Alex Schulman talar/orerar. Det här har pågått i några dar nu, men först nu orkar jag lyssna på vad kacklet é om.
Jag börjar med att fråga mig hur många bloggar det faktiskt finns, en fråga som är lite mer komplicerad än vad man kanske tror. Jag har sett rapporter göra gällande att det finns över en miljon bloggar i landet. En ganska magnifik siffra. Men då tänker man inte på att det är skillnad på befintlig blogg och aktiv blogg. Det finns en väldigt stor bloggkyrkogård där ute – människor som startar en blogg, skriver ett första inlägg av typen ”testar, testar” och sedan lägger ner. Enligt Bloggportalen, som är den i särklass största paraplysajten för landets bloggar, finns det i dag cirka 60 000 aktiva bloggar i Sverige. Det är alltså 0,66 procent av svenska folket. De som säger att bloggandet är en folkrörelse har fel. Det finns fler glutenallergiker i Sverige än det finns bloggare. Det finns fler bosnier i Sverige än det finns bloggare. Det var fler som fick bingo i Bingolotto i söndags än det finns bloggare.
Det var skrivarna det, vad sägs om läsarna?
För att detta fåtal bloggar ska kunna sägas utgöra en maktfaktor krävs att det är många människor som tar del av dem. Det är det inte alls. Enligt en undersökning som Göteborgs universitet presenterade för några veckor sedan är det bara fem procent av svenskarna som dagligen läser bloggar. Det är alltså en av tjugo människor. Att säga att bloggarna och bloggläsarna utgör en kritisk massa är alltså direkt felaktigt. Det är en mycket perifer del av svenska folket som antingen läser bloggar eller skriver dem.
Och demografin över dessa få skrivare?
Vilka är då detta bloggande fåtal? Rör det sig om landets intellektuella spets? Bloggportalen har en lista över de mest lästa bloggarna i Sverige. Åtta av tio av dessa bloggar utgörs av tjejer i tonåren, som skriver om mode. Det rör sig alltså om ”dagens outfit” i olika former. Det är inte bloggar som bryter ner någon medial hierarki eller sätter någon agenda för något annat än möjligen den yngre delen av modevärlden.
Om Sschulman inte ljuger med sina siffror eller på andra sätt (vilket jag inte har något emot att tro att han skulle kunna göra) så är jag övertygad. En blogg är ingen världsomvälvande grej. Det är bara bilder och dagboksord på nätet. För evigt.
Och de där 8 av 10 som är dagens outfit nästan svär jag åt, så upprörd blir jag. Eller i alla fall spottar på. Tycker det är rent vidrigt att några förvuxna fjortisar har kommit till sån stjärnstatus (antagligen utan någon mer egentlig talang än många kundklubbskort (gold, mind you) som gör att deras snygga kropp fotograferas väl på Stureplan) att deras dagliga klädesplagg är av allmänt intresse. Sjukt.
Nej, mode ska införlovas i ens garderob genom att man går in i butiken och väljer plagg som talar till en och som är snygga på en. Eller så får man möjligtvis läsa H&M och La Redoute för trendspaning, om man är osäker på om man kan ha jeansjacka den här säsongen och vilken längd ens leggings ska ha. Ger heller mina slantar till utbildade modepersoner än 17-åringar i gymnasiet som gör sig till kopior av ännu större stjärnor, typ de där utmärglade tvillingarna eller Lindsey Lohan. Hon verkar så seriös och vettig.
Mera upprörande:
Populäraste svenska kändiskarna att googla på, enligt Aftonbladet 2008:
1. Blondinbella
2. Linda Rosing
3. Zlatan
4. Björn Gustafsson
5. Carolina Gynning
6. Håkan Hellström
7. Natacha Peyre
8. Amy Diamond
9. Pernilla Wahlgren
10. Charlotte Perellli
JAG KREVERAR! 4 lösbröst på listan. Minst!
Ur led är tiden. Men jag är å andra sidan inte satt att virda den tillbaka igen. Så jag får väl lugna mig lite och somna.
Jag börjar med att fråga mig hur många bloggar det faktiskt finns, en fråga som är lite mer komplicerad än vad man kanske tror. Jag har sett rapporter göra gällande att det finns över en miljon bloggar i landet. En ganska magnifik siffra. Men då tänker man inte på att det är skillnad på befintlig blogg och aktiv blogg. Det finns en väldigt stor bloggkyrkogård där ute – människor som startar en blogg, skriver ett första inlägg av typen ”testar, testar” och sedan lägger ner. Enligt Bloggportalen, som är den i särklass största paraplysajten för landets bloggar, finns det i dag cirka 60 000 aktiva bloggar i Sverige. Det är alltså 0,66 procent av svenska folket. De som säger att bloggandet är en folkrörelse har fel. Det finns fler glutenallergiker i Sverige än det finns bloggare. Det finns fler bosnier i Sverige än det finns bloggare. Det var fler som fick bingo i Bingolotto i söndags än det finns bloggare.
Det var skrivarna det, vad sägs om läsarna?
För att detta fåtal bloggar ska kunna sägas utgöra en maktfaktor krävs att det är många människor som tar del av dem. Det är det inte alls. Enligt en undersökning som Göteborgs universitet presenterade för några veckor sedan är det bara fem procent av svenskarna som dagligen läser bloggar. Det är alltså en av tjugo människor. Att säga att bloggarna och bloggläsarna utgör en kritisk massa är alltså direkt felaktigt. Det är en mycket perifer del av svenska folket som antingen läser bloggar eller skriver dem.
Och demografin över dessa få skrivare?
Vilka är då detta bloggande fåtal? Rör det sig om landets intellektuella spets? Bloggportalen har en lista över de mest lästa bloggarna i Sverige. Åtta av tio av dessa bloggar utgörs av tjejer i tonåren, som skriver om mode. Det rör sig alltså om ”dagens outfit” i olika former. Det är inte bloggar som bryter ner någon medial hierarki eller sätter någon agenda för något annat än möjligen den yngre delen av modevärlden.
Om Sschulman inte ljuger med sina siffror eller på andra sätt (vilket jag inte har något emot att tro att han skulle kunna göra) så är jag övertygad. En blogg är ingen världsomvälvande grej. Det är bara bilder och dagboksord på nätet. För evigt.
Och de där 8 av 10 som är dagens outfit nästan svär jag åt, så upprörd blir jag. Eller i alla fall spottar på. Tycker det är rent vidrigt att några förvuxna fjortisar har kommit till sån stjärnstatus (antagligen utan någon mer egentlig talang än många kundklubbskort (gold, mind you) som gör att deras snygga kropp fotograferas väl på Stureplan) att deras dagliga klädesplagg är av allmänt intresse. Sjukt.
Nej, mode ska införlovas i ens garderob genom att man går in i butiken och väljer plagg som talar till en och som är snygga på en. Eller så får man möjligtvis läsa H&M och La Redoute för trendspaning, om man är osäker på om man kan ha jeansjacka den här säsongen och vilken längd ens leggings ska ha. Ger heller mina slantar till utbildade modepersoner än 17-åringar i gymnasiet som gör sig till kopior av ännu större stjärnor, typ de där utmärglade tvillingarna eller Lindsey Lohan. Hon verkar så seriös och vettig.
Mera upprörande:
Populäraste svenska kändiskarna att googla på, enligt Aftonbladet 2008:
1. Blondinbella
2. Linda Rosing
3. Zlatan
4. Björn Gustafsson
5. Carolina Gynning
6. Håkan Hellström
7. Natacha Peyre
8. Amy Diamond
9. Pernilla Wahlgren
10. Charlotte Perellli
JAG KREVERAR! 4 lösbröst på listan. Minst!
Ur led är tiden. Men jag är å andra sidan inte satt att virda den tillbaka igen. Så jag får väl lugna mig lite och somna.
55 ord om förhållanden, plus ett aaaaantal av mina egna
En av skrivbloggarna jag läser (har tyvärr glömt vilken, men återkommer när jag hittar dit igen) har emellanåt 55-ords-berättelser. Oftast är de mer än lovligt geniala.
Den här hittade jag på Criminal brief:
“A story in 55 words? Impossible.”
“You’re wrong.”
“Try it, then.”
“Okay: Honey, I’m pregnant.”
“What!?”
“Just kidding.”
“That’s not funny.”
“How about: I’m pregnant, and it’s not yours.”
“What!?”
“Kidding again. How many words, so far?”
“38.”
“Let’s stop this. I’m hungry.”
“For what?”
“Pickles.”
“Pickles?”
“How many words now?”
“52.”
“And ice cream.”
Jag är sugen själv. Inte på pickles and ice cream, men på att skriva med 55 ord. Fast klockan är 5,41 och jag ska gå och lägga mig för andra gången i natt. De första fyra (= ?) timmarna var riktigt angenäma; det kan bli en bra natt.
Nu ska jag drömma om att hinna/orka måla mina naglar röda tills imorgon och att jag lyckas ta mig till kyrkan. Finns inget så underbart som att hålla sin fästman i hand under sakramentsmötet. Det skulle vara att kramas efter en välsignelse då, eller blicken i hans ögon när han kommer in i det celestiala rummet och får syn på mig.
Löööööööörv.
Igår, när vi var så trötta bägge två efter motion och skogsutflykt, satt jag med hans hand i min och försökte gå ur bilen. Jag sa att jag bara försökte samla mig inför att böja mig fram och kyssa honom. Det tog en sån där vahettere nanosekund så var hans läppar på min sida av bilen. Mmmmm-mum-mummm. Det var omtänksamt, romantiskt, kärleksfullt, mysigt.
Jaja, lööööööööööööörv.
Den här hittade jag på Criminal brief:
“A story in 55 words? Impossible.”
“You’re wrong.”
“Try it, then.”
“Okay: Honey, I’m pregnant.”
“What!?”
“Just kidding.”
“That’s not funny.”
“How about: I’m pregnant, and it’s not yours.”
“What!?”
“Kidding again. How many words, so far?”
“38.”
“Let’s stop this. I’m hungry.”
“For what?”
“Pickles.”
“Pickles?”
“How many words now?”
“52.”
“And ice cream.”
Jag är sugen själv. Inte på pickles and ice cream, men på att skriva med 55 ord. Fast klockan är 5,41 och jag ska gå och lägga mig för andra gången i natt. De första fyra (= ?) timmarna var riktigt angenäma; det kan bli en bra natt.
Nu ska jag drömma om att hinna/orka måla mina naglar röda tills imorgon och att jag lyckas ta mig till kyrkan. Finns inget så underbart som att hålla sin fästman i hand under sakramentsmötet. Det skulle vara att kramas efter en välsignelse då, eller blicken i hans ögon när han kommer in i det celestiala rummet och får syn på mig.
Löööööööörv.
Igår, när vi var så trötta bägge två efter motion och skogsutflykt, satt jag med hans hand i min och försökte gå ur bilen. Jag sa att jag bara försökte samla mig inför att böja mig fram och kyssa honom. Det tog en sån där vahettere nanosekund så var hans läppar på min sida av bilen. Mmmmm-mum-mummm. Det var omtänksamt, romantiskt, kärleksfullt, mysigt.
Jaja, lööööööööööööörv.
Jag glömde...
Glömde berätta om min impromptu kvällspromenad som jag tog i full balutstyrsel (en av mina många) och proffsfixat hår och sammentslen make-up. Och med skor som kostar mer än en månadslön för mig. Men jag kände mig väldigt vacker och flytande och böljande som vågorna själva när jag gick ner för strandpromenaden jag har bakom huset och såg ut över havet. Det var poetiskt att jag började skriva dikter om havet oh sköneten också. Guvetvis blev jag beundrad av några kameror om man säger så, men det får man bara förstå när man klär sig och ser ut så här. De ville inget illa.
Jag ser i alla fall att senaste brun-utan-sol har funkat rätt bra på armarna. Det var ju skönt.
Kratta bort tången också så hoppar jag nog i i en löjligt dyr baddräkt.
Riktig källa: coco + kelly
Jag ser i alla fall att senaste brun-utan-sol har funkat rätt bra på armarna. Det var ju skönt.
Kratta bort tången också så hoppar jag nog i i en löjligt dyr baddräkt.
Riktig källa: coco + kelly
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)