S U R A A P R I K O S E R
Gult
Jag trivs inte så mycket i gult. Men en sån här klänning skulle jag ha på mig med en gång! Till Hemköp, på röntgen,vad som helst. Den måste unbedingt visas upp.
Bästa produkten!
Världens coolaste produkt: Ikea säljer en påskhare i choklad som kommer i ett platt paket och som man monterar själv. Nån borde få nobelpriset i kreativitet, humor, varumörkesbyggande och självdistans!
Dock säger jag inget om själva chokladen. Deras femkronorschoklad brukar bara duga att ha i chocolate chip cookies och denna lovar hela 30% kakao. Men idén är så fantastisk att detta bara är som en liten smolk i glädjebägaren och sannerligen ingen deal breaker.
Lite sen som vanligt
Mikael sa Grattis idag till mig på Internationella kvinnodagen. Den heter ju faktiskt inte arga feministdagen, så jag tycker ett grattis är på sin plats. Jag är glad att vara kvinna. Har alltid känt mig hemma i kvinnligheten, men utan att känna att den hindrar mig. Förutom lite i Schweiz, för där är de både avoga mot unga, utlänningar och kvinnor på arbetsplatsen. Och sen att jag inte fattade vad nån sa första månaden gjorde väl inte att jag framstod som en intellektuell stjärna precis. Det gick absolut inte att föreslå nåt, det var inte på sin plats. Men å andra sidan så visslade män efter en på gatan, fast inte på ett läskigt, nu tar jag dig vare sig du vill eller inte-sätt, utan bara vad fin du är!-sätt. När jag kom hem märkte jag att ingen tittade på mig, trodde jag gick med toapapper i byxorna, tills jag kom på att svenskar inte gör sånt. Schweizarna var hierarkiska och möjligtvis lite misogynistiska också, men jag trivdes ändå. Det var mycket som övervägde.
Jag inser förstås att det vi nu tar för givet är blod, svett och tårar från många generationer kvinnor, där Mary Wollstonecraft är den första jag känner till särskilt väl. Jag vet inte om vi idag har det så mycket bättre, som kvinnor, än kvinnor på 50- och 60-talet, som inte var helt låsta till spisen, men heller inte stod med 50% av familjens förvärvsarbete och oftast 100% av allt tyst ansvar, emotionellt arbete osv. Som presenter till när barnen ska gå på kalas, samtal om en fågel som dött, tandläkartider, gympakläder osv. Jag vet inte om kvinnor fått så mycket mer frihet, men i alla fall mer ansvar. Och som nån sa, om feminismen handlar om att 50% av folk i bolagsstämmorna ska vara kvinnor, ska vi inte hellre inrikta oss på den sortens reformer som faktiskt berör kvinnor i allmänhet och inte den lilla överklass som är styrelsemedlemmar. Ska det vara lika så ska det finnas lika många med dyslexi, lika många med glasögon, lika många vegetarianer. Jag tror inte på kvotering. Inte på nåt plan, kön, hudfärg, religion, inget. Jag vill inte vara gift med Mikael för att han inte längre fick vara gift med sitt ex utan för att han valde mig. Jag vill också bli "vald" i alla mina roller, inte anvisad.
Och jag vill väldigt gärna att det ska bli helt oacceptabelt att ens ge kvinnor oönskade sexuella komplimanger. Medan man flirtar, i ett samspel, självklart, men inte att det kommer in en man med fru och barn på bussen och säger snygga pattar. Nolltolerans. Svårt, för då är det ju så synd om de stackars männen som inte ens får ta en kvinna på baken utan att bli anklagade. Men nej, man ska inte ta en kvinna på baken utan att ha fått signaler om att det är ok. Det kallas samspel. Det andra kallas maktutövning, sexualisering, oskick!
Men nu kom jag bort från ämnet, eller till ett hörn av ämnet jag inte hade tänkt att komma till. Det är underbart att vara kvinna och jag firar det! Men kampen för bättre villkor för kvinnor är långt ifrån över, inte ens här i :-)Sverige. Men jag vill ändå säga att jag är glad att vara kvinna. Inte för att det är dåligt att vara man, men att jag gillar den jag är och kvinna är en av sakerna jag är.
Jag ser också fram emot att bli en cool gammal tant som är sig själv ända in i kaklet :-)
)
Jag inser förstås att det vi nu tar för givet är blod, svett och tårar från många generationer kvinnor, där Mary Wollstonecraft är den första jag känner till särskilt väl. Jag vet inte om vi idag har det så mycket bättre, som kvinnor, än kvinnor på 50- och 60-talet, som inte var helt låsta till spisen, men heller inte stod med 50% av familjens förvärvsarbete och oftast 100% av allt tyst ansvar, emotionellt arbete osv. Som presenter till när barnen ska gå på kalas, samtal om en fågel som dött, tandläkartider, gympakläder osv. Jag vet inte om kvinnor fått så mycket mer frihet, men i alla fall mer ansvar. Och som nån sa, om feminismen handlar om att 50% av folk i bolagsstämmorna ska vara kvinnor, ska vi inte hellre inrikta oss på den sortens reformer som faktiskt berör kvinnor i allmänhet och inte den lilla överklass som är styrelsemedlemmar. Ska det vara lika så ska det finnas lika många med dyslexi, lika många med glasögon, lika många vegetarianer. Jag tror inte på kvotering. Inte på nåt plan, kön, hudfärg, religion, inget. Jag vill inte vara gift med Mikael för att han inte längre fick vara gift med sitt ex utan för att han valde mig. Jag vill också bli "vald" i alla mina roller, inte anvisad.
Och jag vill väldigt gärna att det ska bli helt oacceptabelt att ens ge kvinnor oönskade sexuella komplimanger. Medan man flirtar, i ett samspel, självklart, men inte att det kommer in en man med fru och barn på bussen och säger snygga pattar. Nolltolerans. Svårt, för då är det ju så synd om de stackars männen som inte ens får ta en kvinna på baken utan att bli anklagade. Men nej, man ska inte ta en kvinna på baken utan att ha fått signaler om att det är ok. Det kallas samspel. Det andra kallas maktutövning, sexualisering, oskick!
Men nu kom jag bort från ämnet, eller till ett hörn av ämnet jag inte hade tänkt att komma till. Det är underbart att vara kvinna och jag firar det! Men kampen för bättre villkor för kvinnor är långt ifrån över, inte ens här i :-)Sverige. Men jag vill ändå säga att jag är glad att vara kvinna. Inte för att det är dåligt att vara man, men att jag gillar den jag är och kvinna är en av sakerna jag är.
Jag ser också fram emot att bli en cool gammal tant som är sig själv ända in i kaklet :-)
Funderar
Har inte tagit något officiellt beslut (eller diskuterat saken med min assistent, revisor eller agent) men jag har en känsla av att måndagsbuketten är en begravd företeelse. Jag gillar fortfarande idén och kommer nog att sätta in blommor här, för det gör mig så glad! Men inte varje måndag.
Däremot funderar jag på ett nytt tema: måndagsgeten! Jag är lite efter, det är en bit in på mars och såna här förändringar borde väl hänga ihop med årsslut, men så är det här, saker tar tid.
Men här kommer i alla fall, for old time's sake, en vårig bukett som passar bättre för vad vi önskar oss nu än det vita lager snö som ligger som ett tyken högerkrok från vintern.
Och så en get. Jag kan inte låta bli det heller. Är förresten inte helt säker på vad det är för skillnad på får och getgetter. På QI sa de en gång att getter har svansen uppåt och får neråt, eller tvärtom. Så jag har fortfarande ingen aning. Ingen vinnande titel i alla fall, får- eller getmåndag.
Jag brukar beställa några vitamineraler som jag använder från iHerb. De är snabba och billiga och har gott rykte.
Men härom dagen öppnade jag min senaste skeppning, som skulle vara c-vitamin, omega 3, magnesium och ett par smågrejer ur deras fyndlåda, bl a några d-vitamintabletter för 2 spänn. Inte jättemånga tabletter, men nog många för att det skulle vara superbilligt med 2:- för alla. Men då ligger överst i kartongen en påse torkade mango. Va, tänkte jag, det kan jag inte ha beställt! Det är ju rent socker, och varför köpa nåt från usa som vi inte äter? Jag är säkert dessutom allergisk mot mango, 31% socker också. Jag dubbelkollade ordern, och det var som väl var inte jag som fått en av mina nattliga "goda" idéer. Däremot hade de missat burken med C-vitamin. Det är 1g-piller, 250 st, med långsam frisättning för 141:-. Jag har mailat med deras rätt värdelösa kundtjänst som till slut bara säger att de har gett tillbaka pengarna. Men jag sa från början att jag vill ha den saknade produkten. Och att de får skicka den till mig. Jag köper ju allt jag behöver för ett tag framöver, så jag var inte sugen på att betala 98:- i frakt, billigaste alternativet, för en ynka burk med vitaminer. Och så dåligt som de har behandlat mig i kundtjänsten ville jag straffa dem och bli nån annans kund. ProHealth är bra, de stödjer ME-forskning, men de har bara egna alternativ och lite dyrare. Apoteket, HA!, kollade t o m på eBay och Amazon. Samma produkt skulle kosta lika mycket som produkten och frakten från iHerb. Så fastän jag är jättesur på dem för att de kostar mig 98:- som är för deras inkompetens, som de inte bryr sig om, så är de ändå billigast. Så när jag har straffat dem genom att vara sur ett tag, så ska jag ändå köpa vitaminbutken där.
Men jag vill bara varna allvarligt för iHerbs kundtjänst. Men det hindrar mig inte från att rekommendera dem! Happy shopping!
Men härom dagen öppnade jag min senaste skeppning, som skulle vara c-vitamin, omega 3, magnesium och ett par smågrejer ur deras fyndlåda, bl a några d-vitamintabletter för 2 spänn. Inte jättemånga tabletter, men nog många för att det skulle vara superbilligt med 2:- för alla. Men då ligger överst i kartongen en påse torkade mango. Va, tänkte jag, det kan jag inte ha beställt! Det är ju rent socker, och varför köpa nåt från usa som vi inte äter? Jag är säkert dessutom allergisk mot mango, 31% socker också. Jag dubbelkollade ordern, och det var som väl var inte jag som fått en av mina nattliga "goda" idéer. Däremot hade de missat burken med C-vitamin. Det är 1g-piller, 250 st, med långsam frisättning för 141:-. Jag har mailat med deras rätt värdelösa kundtjänst som till slut bara säger att de har gett tillbaka pengarna. Men jag sa från början att jag vill ha den saknade produkten. Och att de får skicka den till mig. Jag köper ju allt jag behöver för ett tag framöver, så jag var inte sugen på att betala 98:- i frakt, billigaste alternativet, för en ynka burk med vitaminer. Och så dåligt som de har behandlat mig i kundtjänsten ville jag straffa dem och bli nån annans kund. ProHealth är bra, de stödjer ME-forskning, men de har bara egna alternativ och lite dyrare. Apoteket, HA!, kollade t o m på eBay och Amazon. Samma produkt skulle kosta lika mycket som produkten och frakten från iHerb. Så fastän jag är jättesur på dem för att de kostar mig 98:- som är för deras inkompetens, som de inte bryr sig om, så är de ändå billigast. Så när jag har straffat dem genom att vara sur ett tag, så ska jag ändå köpa vitaminbutken där.
Men jag vill bara varna allvarligt för iHerbs kundtjänst. Men det hindrar mig inte från att rekommendera dem! Happy shopping!
Politikerförakt!
En L-politiker har en övernattningslägenhet i stan (källa). Rättare sagt så har hennes man köpt en lägenhet i stan. Den hyr politikern och politikerns mamma. Lägenheten har en månadsavgift på knappt 2 500:-. Dock har hon hyrt den i andra hand av sin man för 13 000:- i månaden. Mellanskillnaden hamnar i det gemensamma boet och skattebetalarna står med lång näsa.
Ingen misstanke om brott finns. Men vad kallas det när man stjäl medelst fusk?
Jag har en jättebra idé som skulle stoppa miljontals kronor i statskassan. De som sitter på Försäkringskassan och avslår folks sjukpenning skulle byta jobb med dem som godkänner riksdagspolitikernas ersättning. Vi skulle kunna bada i de pengarna som skulle tjänas in!
Det rann över!
Det pågår en del tjafs på olika ställen. En person kom med anklagelser som jag tyckte var menade åt mig, och en vecka senare gjorde en annan samma sak. Sen var det några i andra grupper (allt i mitt liv handlar nästan bara om patientgrupper på Facebook, så väldigt patetiskt!!!) som sa så dumma grejer ("läkare vill bara skrämmas") att jag till slut inte orkade vara trevlig längre. Sa som det var, men det borde jag inte. Så jag bad om ursäkt och tog bort mina kommentarer.
Jag har fått väldigt mycket kunskap genom tre av de här andra grupperna som alltså inte rör ME, och jag tycker att jag vill betala tillbaka vad jag fått i form än allmän kunskap och folk som har svarat på specifika frågor från mig. Så där sitter jag och harvar och försöker försvara läkarkåren som många skjuter på med gevär. Men ofta har de faktiskt fel och läkaren rätt, men de har inte förstått nog mycket om saken för att inse det. Och när man själv inte förstår så är ju läkaren dum i huvudet. Och när jag förklarar saken med info bara från 1177 och internetmedicin, blir de sura på mig och förstår inte vad ord som rekommenderas inte betyder, och ropar massa argument om 70-talet och en kvinnas graviditet som motbevisar det jag sa, fast det gjorde det ju inte. Men trötta mig!!!!!!
Men jag kan inte rädda världen. Om några vill tro att läkare bara vill skrämmas så är det väl upp till dem. Jag borde antingen vara snäll eller inte säga nåt alls. Fast jag har rätt :-) Vad är det Sheldon säger när han ber om ursäkt för att få tillbaka sitt jobb? Att han har förstått att de kom på dålig fot när han kallade sin chef för idiot. And I was wrong to point that out.
Det är ingen idé att jag blir ledsen när jag får skäll för att jag berättar fakta. Det hjälper ingen. Då är det viktigare att jag kämpar de kamper jag kan vinna. Kampen över general ignorance vinner ingen, inte ens skolan. Ska stänga av aviseringar för de här grupperna nu. Jag försökte i alla fall.
En av de människor jag känt och älskat längst i livet, R, är läkare. Att hon bara vill skrämmas är så befängt att jag blir ledsen över att jag måste lämna dem som tror på det. De är inte redo att ändra sig ens när de blir överbevisade. En läkare hade sagt att hon kunde dö av en viss medicin. Som det är vanligt att folk köper olagligt på nätet, och han hade inte skrivit ut den åt henne. Det var grunden till att läkaren bara ville skrämmas. Va?! Det är lite skillnad på att köpa Omega 3 från en amerikansk hälsokostaffär och att köpa receptbelagd medicin utan recept från vem vet var i Asien. Det kan man ju dö av, varför vill läkaren bara skrämmas när han påpekar det? Ja, men nu är det som det är. Andas in, andas ut.
Jag hade rätt i det jag sa, men det var inte rätt att jag sa det. Att vara god är alltid viktigare än att ha rätt, e!ler ens att det rätta kommer folk till del men inte har nåt med mig att göra. Jag har ingen prestige, det är inte mina sanningar, mina åsikter, det är vårdens. Som jag förstår lite bättre än många som är kvar på stadiet när läkare åderlät folk och sen var det bra. Men nu är det slut med det.
Har förresten lite ont i huvudet idag. Men mer inte ont än ont. Men jag har haft svårt för ljud idag, men det kan vara överansträngning från igår. Jag har gått 2 hela dagar utan smärtmedicin, fast jag har märkt då hur mycket medicinerna också hjälper på benen och ryggen. Men nu ska jag slå nytt personbästa, det har jag förresten redan gjort, förra botoxperioden tog jag medicin alla dagar utom en, när jag skulle låta bli för att se hur ont det växte till, och var absolut inte för att jag inte hade ont. Nu har jag inte haft huvudvärk i en eller två dagar, jag är inte säker än på vad idag var. Jag ger det mer tid.
Sprutan?!?!?!
Dag 0. I lördags tog jag sprutan.
Dag 1. I söndags/igår hade jag tydligt migrän med bultande, rörelseförvärrad smärta, ljud- och ljuskänslig huvudvärk. Vaknade inte med det utan det växte under dagen. Men växte tydligt förbi allmän huvudvärk.
Dag 2. Måndag. Vaknade helt fri från migrän. Ville inte ta triptaner igår och förvilla min upplevelse av om sprutan gör nåt med huvudet. Ska duscha snart och då kan jag få ansträngningsutlöst huvudvärk, men vi får se.
Har läst att medlet är en s k monoklonal antikropp. Aimovig verkar genom att blockera aktiviteten hos CGRP-molekylen, som sätts i samband med migrän (CGRP står för kalcitoningenrelaterad peptid).
Som jag fattar det är medlet nåt som sätter sig där CGRP-molekylen brukar sitta, och om platsen är upptagen får man inte migrän. Medlet passerar inte blod-hjärnbarriären, så var de där CGRP-molekylerna brukar sitta vet jag inte. Men om man injicerar folk med dem får de migrän.
Jag brukar inte känna mig i huvudet som jag gör nu när jag haft migrän dagen innan, men vi får se. Jag hoppas ju så mycket att jag går i bitar. Återkommer.
Gränsen är inte nådd
Nej, den är inte nådd, den är bakom oss många mil!!!!!!
Jag har idag för första gången på de typ 10 år som Så ska det låta har gått blivit tvungen att mute-a när en viss person sjöng. Jag har inget emot personen, det gäller (föga förvånande för den som själv såg programmet) Marianne Mörck. Jag såg henne på Skavlan igår tror jag och då visade det sig att hon varit operasångerska. Och hon sjöng inte rent nånstans. Till slut blev jag så trött av att höra det att jag inte ens orkade lyssna i små snuttklipp, som det ju ofta är i det programmet. Så jag mutade när jag såg hennes mun röra sig. Förstår inte hur hon har kunnat jobba med musik. Kanske är hon gammal, har mist kontrollen över rösten och börjat gammalpersonssjunga. Eller så hade de problem med medhörningen, kanske värre idag än annars, eller svårare om det var nån hörapparat eller så inblandad. Hon var ju underhållande i sin personlighet, men hon kunde inte sjunga rent! En i andra laget verkade också sjunga lite svajigt men han var som jag förstod det inte proffsmusiker. De två andra, Hanna Hedlund och en kille jag inte kände igen men som verkade vara musikalartist (han kunde sjunga och drog både Anthem och Phantom of the Opera) sjöng ju för fyra, men stackars hon Marianne! Hon satt barfota också, kanske är hon väldigt egen och bless her heart, det får man gärna vara. Men i ett musikprogram måste man väl ha nån lägstanivå. Tyckte mest synd om henne nu när jag inte har ljudet i öronen men under programmet var det mest synd om mig faktiskt.
Det värsta är att de sa vi ses igen osv som om detta var säsongsavslutningen. Finns (i normala fall) inget program som gör mig gladare så det kommer jag att sakna.
Men jag har hört att det ska komma både fortsättning på Broadchurch, Line of Duty och såklart Downton-film. Så året är räddat.
Jag har ju dessutom min julklappsbok! Jag har inte orkat läsa nästan nåt i februari pga den där snöskottarkretknen. Och så laborerar jag med sömnpiller och det tar så lång tid att fixa om man provat nåt i två nätter som inte går bra.
Annars sa jag stolt till M igår att jag inte har köpt en enda bok på bokrean. Vad bra sa han. Men jag har lagt 63 böcker i varukorgen och jag är inte färdig än.
Däremot har jag köpt två nagellack från Essie, dels det som är det populäraste nagellacket på Pinterest och heter Angora cardi och är en underbar gammaltosa färg, samt ett till som jag inte minns, som jag tror var smutslila men det fick jag nästan gratis för jag köpte nagellacksborttagningsmedel och fick då 1 vara gratis när jag köpte två. Jag vill alltid ha ettdip-in som jag använder och ett oanvänt, dels om det första blir möttat och inte tar bort nåt längre, men också om det tar bort men hela fingrarna blir färgade avmörklula rester ur burken, då kan det vara bara att stoppa ner fingret i en ren burk. Så jobbar jag. Jag har faktiskt tänktnatt jag ska hålla ut om det är för möttat och mörkt nån gång och se om man bara kan hålla i nytt aceton från nån billig flaska. För det är ju det där med skumgummi man vill åt. Vi får se.
Men en ärlig musikalisk varning för fd operasångerskan Marianne Mjörk, för övrigt säkerligen en underbar människa. Hon har vist 30 000 kinderägg.
Dagens ros
Min man var på Hemköp och såg en kvinna i kassan som han kände igen från kyrkan, hon hade en dramaten och han frågade om hon ville ha skjuts hem och hon tackade ja. Det visade sig att hon bodde i Nynäshamn. En timme senare kom han hem från Hemköp, som ligger 3 min bort med bil.
Det är min man. Man vet att om det står nån med punka på gatan eller ifall en dam behöver skjuts hem så erbjuder sig min man.
Han är jättedålig på att hålla tiden, den grillade kycklingen var inte bara död utan kall, men vem bryr sig när han gör sånt här. Jag visste ändå inte vilken tid han skulle vara hemma, så det var inte så att jag väntade på honom. Det lät som ett orsaksförhållande att han inte kan hålla tiden. Jag menar bara att alla människor har både brister och företräden, och på det stora hela är min man värd sin vikt i guld. Jag vet inte hur många tack-lappar vi har hemma, tack för att du hjälpte till att kolla in i grannens hus imorse när hon trodde hon lämnat plattan på, såna tack-kort. Och det var inte grannen utan nån längre bort. Men typ så. Eller den där vintern för några år sen när det snöade så vansinnigt, då körde Mikael omkring med en snöplog för han har körkort för hjullastare och firman hann ju inte med allt så den stod oanvänd medan folk inte kom ut från sina lägenheter och inte fick ut bilen till jobbet. Han höll på i flera dagar. Jag ville skrika till hela området att min man inte är anställd och inte ombedd och inte betald, han är bara snäll!
Jag ska faktiskt köpa honom en superhjältescape!
Sedan jag var liten ville jag ha två saker hos min man, intelligent och snäll. Guess what!
Håller tummarna!
Idag tog jag Aimovig, spruta mot migrän. Den kostade 4 500:- så det är mina dyraste droppar någonsin. Som nån fin champagne allra minst, det var ju bara en tesked vätska eller så.
Givetvis är jag supernervös. Att ta sprutan var lättare än jag trodde, men jag var lite stirrig att jag skulle göra fel och behöva köpa en till, och behöva säga till läkaren att jag inte kunde följa instruktioner, men det gick bra. Sprutan ser ut som en insulinpenna och nålen var tunn som ett hårstrå och väldigt dold i pennan. Man behövde inte heller sticka sig med sprutan utan bara hålla sprutan på magen och trycka på en knapp, typ som en äggpickare. Det skulle bli gult i fönstret där vätskan var, jag tänkte hur ska jag se det, men det var jättetydligt, så alla små delmoment som jag oroade mig för skulle gå åt skogen med min ME-hjärna gick jättebra. Mikael var som vanligt min backup-hjärna, vi gick igenom instruktionsbladet, sen provade jag med hans insulinpenna med lock på, så jag kom på att om jag inte höll den på ett visst sätt skulle jag inte få kraft i den dåliga tummen att trycka på knappen eller se det gula i fönstret. Så då ändrade jag vissa saker, upprepade för mig själv tryck mot magen, tryck på knappen, klick, släpp knappen, gult i fönstret, ett klick till, vänta för säkerhets skull, lyft bort pennan. Sen skulle man förbereda sig med sprittorkning på magen och den luktade exakt som nåt annat men jag hann inte komma på vad det var. Det gick i alla fall hur bra som helst, är glad för det.
Nu hoppas jag bara att det hjälper. Känner efter hela tiden, nu har jag inte ont i huvudet, nu har jag ont. Är det borta, är det kvar, aaaargh! Mikael påstår att neurologen sa att om jag inte har känt nåt på en vecka så hjälpte det inte. Det kommer inte jag ihåg, men det är ju därför jag inte betror mig själv med informationsinsamling. Jag hoppas att jag vaknar imorgon bitti och inte har ont i huvudet.
Tyckte det var mycket bra service av min mottagning. För en vecka sen fick jag botox och nu har jag redan fått en tid för detta och tagit sprutan. Har läst om en person som fick besked i januari att hon skulle få men inte har fått den än. Jag uppskattar verkligen att det gick så fort, för jag är så nervös och hoppfull att jag känner hur det tar massa energi. Dessutom är jag helt labil pga att jag fortfarande vaknar på nätterna och hostar. Så dålig sömn gör att jag gråter för ingenting. Ska ta lite mer hostmedicin än jag brukar och hoppas på många timmar i sträck i natt. Men jag vill inte få sån där gallgångskramp heller. Tänk om man hade facit.
Fick ett mail idag från en okänd person som frågade en delvis medicinsk fråga för att jag verkade kunnig. Och jag gav inga medicinska råd, trust me! Men jag svarade på en fråga som vederbörande misstänkte men ville dubbelkolla. Det kändes fint att kunna hjälpa. Viktigt också att få känna sig värdefull för någon annan när jag har en dag när jag gråter tre gånger före middagen.
Ni får gärna hålla tummarna för mig och min spruta.
Introvert? Extrovert?
SvD lägger upp en halvårsgammal artikel om introverta resp extroverta människor. Tanken är inte ny men fascinerande. Texten aslutas med ett test. Svara J eller N på 20 frågor. Man kan få det ena eller det andra, olika hur extremt, eller nånstans i mitten. Dvs alla möjliga alternativ är möjliga.
Jag försöker somna om, det går inte så bra, så jag distraherar mig för att inte gråta, men det gör å andra sidan inte att jag somnar heller.
Men här är artikeln. Berätta gärna vad ni fick. Jag fick 19 J och 1 N. Så rätt tydligt resultat! Överraskar ingen!
introvert eller extrovert?
Gillar du att vara ensam och avskyr grupparbeten? Eller älskar du att ha många bollar i luften och svarar alltid i telefon? Gör SvD:s test och se om du är introvert, extrovert eller ”ambivert” – alltså lite av båda.
Av Maxime Persdotter Wallström
14 jun, 2018
2012 gav Susan Cain de introverta upprättelse genom boken ”Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking”. 91 år tidigare myntade C G Jung begreppen introvert och extrovert. Alla människor har båda sidorna, menar dagens teoretiker, men en av dem dominerar ofta. Är du mest introvert eller extrovert – eller ambivert? Foto: IBL
Begreppen ”introvert” och ”extrovert” myntades av psykiatern C G Jung 1921 och används än i dag för att beskriva två grundläggande personlighetsdrag. Enkelt uttryckt handlar det om i vilken grad ens fokus som person är riktat inåt eller utåt.
Extroverta personer behöver mycket stimulans utifrån för att inte bli uttråkade, och får energi från externa intryck och genom att vara med andra människor. Enligt Psykologiguiden betecknas extroversion bland annat av sällskaplighet, självsäkerhet och värme i relationer till andra.
Introverta personer behöver mindre stimulans, får energi från sin inre värld och genom att ha tid för sig själva, till exempel genom att läsa, reflektera och genom att samtala med andra – men en och en.
En av dem som har argumenterat för värdet av att vara introvert är den amerikanska författaren Susan Cain. Hennes videoföredrag Ted-talk från 2012 om ”The power of introverts” fortsätter att locka tittare och har i dag setts av över 19 miljoner människor.
Enligt Susan Cain är dagens samhälle anpassat för extroverta. Idealet är att man ska ta för sig, visa framfötterna, höras och synas – både för att landa drömjobbet och en kärlekspartner. Som resultat av detta har det skrivits otaliga guider för hur man som introvert ska överleva första dagen på nya jobbet, hur man nätverkar och hur man uppfostrar ett extrovert barn. Det finns till och med guider för hur man dejtar en introvert person.
Tidigare har introversion och extroversion setts som ytterligheter på en och samma skala – att man alltså är antingen eller. I dag menar teoretiker att alla människor har en både introvert och extrovert sida, men att en av sidorna ofta dominerar.
I testet nedan kan du själv ta reda på vilken av sidorna som är dominerande hos dig – eller om du är ”ambivert” alltså både extrovert och introvert på samma gång.
Testet: Introvert, extrovert eller ambivert?
Läs påståendena nedan. Svara ”ja” om påståendet passar dig och ”nej” om det inte passar.
Ju fler ”ja”-svar du får ihop, desto mer introvert är du – ju fler ”nej”-svar, desto mer extrovert. Om du får ihop ungefär lika många ”ja” och ”nej” så kan du vara ”ambivert”. Det innebär att du är en blandning av introvert och extrovert, ofta beroende på situation.
Testet är ett utdrag ur Susan Cains bok ”Tyst: De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns” (Natur och Kultur, 2016). Så här skriver författaren själv om testet i boken: ”Detta är ett informellt snabbtest, inte en vetenskapligt validerad personlighetsundersökning. Påståendena har formulerats utifrån uttryck för introversion som de flesta forskare i dag ställer sig bakom.”
20 påståenden att svara ja eller nej på:
1. Jag pratar hellre med någon mellan fyra ögon än umgås i grupp.
2. Jag föredrar ofta att uttrycka mig i skrift.
3. Jag gillar att vara för mig själv.
4. Jag verkar inte bry mig lika mycket om pengar, uppmärksamhet och status som andra runt omkring mig gör.
5. Jag gillar inte småprat men för gärna samtal om sådant som känns viktigt för mig.
6. Andra säger att jag är en god lyssnare.
7. Jag tar sällan stora risker,
8. Jag gillar arbetsuppgifter som jag kan fördjupa mig i utan att bli avbruten.
9. Jag gör helst inget större väsen av min födelsedag utan firar den gärna bara med en eller ett par nära vänner eller med familjen.
10. Andra uppfattar mig som mjuk och mogen till sättet.
11. Jag vill helst inte visa upp eller prata om det jag jobbar med förrän det är färdigt.
12. Jag ogillar konflikter.
13. Jag jobbar bäst på egen hand.
14. Jag brukar tänka först och prata sedan.
15. Jag kan känna mig slutkörd när jag har varit ute någonstans, även om jag haft kul.
16. Jag låter ofta telefonsamtal gå vidare till svararen.
17. Om jag måste välja föredrar jag en helg utan någonting alls att göra framför en helg med för mycket inbokat.
18. Jag gillar inte att hålla på med flera saker samtidigt.
19. Jag har lätt för att koncentrera mig.
20. I undervisningssammanhang föredrar jag föreläsningar framför grupparbeten.
Säljargument?!?!
Veckans absolut skummaste annons. Poolpotential? Betyder det att man gärna kan låta bygga en pool där? Och det är ett försäljningsargument? Va???
Sen undrar jag lite över den gula och vita färgen i hörnet. Jag förstår bara inte om de fick slut på färg eller om det är med mening. Och om det inte är med mening, varför sätter de in ett foto på just det?
Sen undrar jag lite över den gula och vita färgen i hörnet. Jag förstår bara inte om de fick slut på färg eller om det är med mening. Och om det inte är med mening, varför sätter de in ett foto på just det?
Oscarsgalan
Jag kollade på några klänningar och förstod att det hade varit nåt med Lady Gaga och Bradley Cooper. Och att hon underbara brittiska skådisen Olivia nånting vann en Oscar. Ni kan nog få en bättre rapport nån annanstans.
Men den här bilden kunde jag inte låta bli att lägga ut. En gammal tant är snyggast av alla på hela galan. Hon har ju säkert både bra gener, lånar klänning (Elsa Schiaparelli) och smycken av världsberömda desiners och har en stylist som väljer det mest klädsamma. Sen äter hon säkert ingenting månaden före och så har hon en smal midja av naturen. Säger jag som aldrig har haft en så liten midja sen jag var 7 år. Heja Helen Mirren! 73 år och snyggast av alla!
Koalaögon?
Jag är så rädd för min neurolog, jag har läst en artikel han skrev för länge sen om att ME är hittepå, så jag är som sagt rädd för honom efter det. Och en gång gjorde jag bort mig inför ett rum fullt med holländska neurologer. Sånt svider. Och idag skulle jag dit för bedömning om den nya migränmedicinen Aimovig kunde vara nåt för mig. Som jag förstod det först skulle man få antingen Botox eller Aimovig, men nu kan man få båda. Jag har ju huvudvärk varje dag, men tar inte så mycket mediciner, bara Alvedon och Ipren/naproxen 1-2 ggr per dag. Men jag har inga andra jag kan ta, för både Treo och triptaner får jag medicininducerad huvudvärk av så jag får bara ta dem i extra ömmande fall, hehe. Kodein samarbetar inte med Botox så det får jag ta ännu mer sällan, och nåt annat har aldrig diskuterats. Jag har provat saroten, gabapentin/Lyrica utan effekt, så mer eller mindre accepterat att det inte går att smöätlindra som jag vill. Hade jag varit döende i cancer hade jag fått fläska på, men nu tror de att jag ska räcka i många år till och då är det restriktion som gäller. Men när det kommer fram att jag har huvudvärk varenda dag säger han ungefär att det hjälper bara mot migrän. Och då tappar jag sugen. Såvida du inte har sån huvudvärk som blir sämre av ansträngning och ljud och ljus. Och jo, det har jag ju, fast jag kallar det bara migrän när det gör outhärdligt ont. När smärtan är daglig och 3/10 i styrka efter medicin är det ingen big deal, för mig. Men för honom var det det! För då är kanske även den huvudvärken migrän och då kan jag få prova den nya migränmedicinen Aimovig. Det är en spruta som kostar 4500:- (hade ju tänkt försöka sprida ut kostnaderna sen mitt frikort gick ut för en månad sen, men på två veckor är jag uppe i frikort på en flaska hostmedicin och en spräuta. Tack för allmän sjukvård! Var svårt nog att punga ut med 2000:- på ett bräde, såna marginaler har vi inte nu. Så om några dagar vet vi om jag får ett nytt, huvudvärksfritt liv, eller om jag förstör hans fina statistik till 4-2 istället för 4 effekt och en inte.
Jag är ju som sagt rädd för honom av sagda anlednkngar, och att han har så stor makt över mitt mående gör mig beroende av honom. Så jag tänkte faktiskt sminka mig lite idag. Läppstiftet var matt och fastnade i torra partier på läpparna och såg hemskt ut. Ögonbrynen petade jag lite på med nåt kletigt brunt, som blir rätt bra om man inte ritar med linjal. Ögonskuggan orkar jag inte titta på hur den hamnar för man känner ju var man har haft den. Och så lite rouge, eller feberrosor som vi andra brukar säga. Sen borde jag ha sagt stopp. Borde ha tänkt att om jag tar i så mycket att jag storknar så kommer jag att göra fel. Men jag lyssnade inte på det örat. Och tog mascara. En görgammal mascara men borsten är bäst och rött torr så det blir inte fem blöta tjocka fransar av den. Kände mig så nöjd. När vi sen kommer hem och jag för första gången ser mig i spegeln sen vi åkte hemifrån har jag rejäla svarta fläckar under ögonen, är det koalaögln man kallar det? Jag undrade hur jag skulle göra bort mig den här gången.
Oflyt. Men att sminka sig innehåller så många moment och man måste ofta göra rätt på alla, vilket ju är en stor ansträngning om man inte gör det så ofta.
Louis Theroux har intervjuat folk som vill ta livet av sig med hjälp från vården eller självmordsnätverk osv. En kvinna satt numera i rullstol, hennes man var död och de var utan familj och släkt. Och hon fick lära om hur man sminkar sig med videorpå Tuben. Seriöst, så de som inte kan sminka sig ska dö? Ni fattar.
Jag gav honom i alla fall komplimanger och tackade honom, så han inte ska tycka att jag är en idiot för att jag tror jag har ME, utan gärna prova mediciner på mig. Men förutom att han har skrivit den där artikeln som jag för övrigt inte hittar längre, så är han bra. Och precis just nu är han nästan på första plats bland mina läkare, i alla fall om medlet verkar. Man känner det ganska omedelbart så jag behöver inte gå i månader eller ens veckor och undra. Men förutom att jag gick till doktorn med mascara halvvägs till nästippen så blev besöket lyckat. Ni lär få höra resten. Apoteket tar fram sprutan på 2-4 arbetsdagar, så det får tränas lite tålamod några dagar!
Och nu när han säger det, så känner jag att huvudvärken också är migrän, men så svag att jag inte trodde det räknades. Men den beter sig som migrän ju. Och då hoppas jag SOM EN TOK att jag ska få effekt!
Jag är ju som sagt rädd för honom av sagda anlednkngar, och att han har så stor makt över mitt mående gör mig beroende av honom. Så jag tänkte faktiskt sminka mig lite idag. Läppstiftet var matt och fastnade i torra partier på läpparna och såg hemskt ut. Ögonbrynen petade jag lite på med nåt kletigt brunt, som blir rätt bra om man inte ritar med linjal. Ögonskuggan orkar jag inte titta på hur den hamnar för man känner ju var man har haft den. Och så lite rouge, eller feberrosor som vi andra brukar säga. Sen borde jag ha sagt stopp. Borde ha tänkt att om jag tar i så mycket att jag storknar så kommer jag att göra fel. Men jag lyssnade inte på det örat. Och tog mascara. En görgammal mascara men borsten är bäst och rött torr så det blir inte fem blöta tjocka fransar av den. Kände mig så nöjd. När vi sen kommer hem och jag för första gången ser mig i spegeln sen vi åkte hemifrån har jag rejäla svarta fläckar under ögonen, är det koalaögln man kallar det? Jag undrade hur jag skulle göra bort mig den här gången.
Oflyt. Men att sminka sig innehåller så många moment och man måste ofta göra rätt på alla, vilket ju är en stor ansträngning om man inte gör det så ofta.
Louis Theroux har intervjuat folk som vill ta livet av sig med hjälp från vården eller självmordsnätverk osv. En kvinna satt numera i rullstol, hennes man var död och de var utan familj och släkt. Och hon fick lära om hur man sminkar sig med videorpå Tuben. Seriöst, så de som inte kan sminka sig ska dö? Ni fattar.
Jag gav honom i alla fall komplimanger och tackade honom, så han inte ska tycka att jag är en idiot för att jag tror jag har ME, utan gärna prova mediciner på mig. Men förutom att han har skrivit den där artikeln som jag för övrigt inte hittar längre, så är han bra. Och precis just nu är han nästan på första plats bland mina läkare, i alla fall om medlet verkar. Man känner det ganska omedelbart så jag behöver inte gå i månader eller ens veckor och undra. Men förutom att jag gick till doktorn med mascara halvvägs till nästippen så blev besöket lyckat. Ni lär få höra resten. Apoteket tar fram sprutan på 2-4 arbetsdagar, så det får tränas lite tålamod några dagar!
Och nu när han säger det, så känner jag att huvudvärken också är migrän, men så svag att jag inte trodde det räknades. Men den beter sig som migrän ju. Och då hoppas jag SOM EN TOK att jag ska få effekt!
Baby shower
Det har visst varit baby shower för Meghan Markle (ja, jag kallar henne inte hertiginnan eller så för för mig är hon bara ett för- och ett efternamn) på nåt hotell i New York och det kostade typ åtta miljoner kronor. Eller dollar, eller pund, jag har ingen aning längre märker jag. Men det var en osannolik summa så all the above kan ju räknas som det.
Och här är ett foto från babyaftonen. Eller jag menar, hon håller ju fel, det är ju inte ens rätt mage!
Och här är ett foto från babyaftonen. Eller jag menar, hon håller ju fel, det är ju inte ens rätt mage!
Dagens nästan spya
Satt och åt. Hade ätit spaghetti och köttfärssås och skulle avsluta med en sallad. Snöt mig också. Tyckte gaffeln var lite för köttfärssåsig så jag kom på den geniala idén att torka av den på servetten. Den jag nyss hade snutit mig i rätt så generöst. Spydde lite i tanken på vad som var en sekund från att hända! Äta sallad med snor!
Mikaels tålamod
Igår, två gånger på 10 minuter svarar min man Men det var precis det jag sade för en minut sen. Hörde honom, förstod, men glömde att han sagt det så trodde jag hade fått idén själv och skulle berätta.
Idag, två gånger på 10 minuter stirrar jag på honom som en fågelholk och fattar inte vad han säger. Fast det var meningar med 7-8 enkla ord. Första gången förklarade han för samma fågelholk, andra gången vet jag inte vad som hände, det har jag glömt.
Imorgon, ska till neurolog. Hoppas jag inte gör bort mig. Ha! Jag menar, hoppas inte jag kommer att göra bort mig så mycket och så många gånger! Det är ju lite märkligt om jag ber Mikael svara åt mig. Eller ber om att få lämna svaren skriftligt för då hinner man tänka. Vi får se, det kan gå hur som helst. -Hur har din huvudvärk förändrats det senaste året? -Jag förstår inte frågan.
Tur man har galghumor.
upp å ner
Vilket omtumlande år! De senaste gråt- och irritationsdagarna har jag väl berättat om. Mikael har köpt ett paket brulépudding, men jag orkar aldrig koka upp mjölk. Gränserna är så tajta. För några dagar sen fick jag dessutom först dåliga nyheter om en me-grej som inte rör mig personligen men är mycket allvarlig, och sen fick jag bassning för min åsikt och ett ännu konstigare besked som var ett stort svek. Jag orkar inte berätta vad det handlar om, har inte ens orkat säga det till Mikael, bara pratat med andra sjuka om det.
Idag gick luften helt ur mig. Båda incidenterna innebär att några jag trodde var på vår sida inte är det. Det finns säkert folk som inte alls tolkar det så, men det gör jag och inte bara jag. Men så jag känner mig personligen verkligen utsatt. Det gör inte saken bättre att jag blev av med min läkare och psykolog på Sköndal och har haft problem med ersättarna. Det känns som om jag snart bara har mamma och Mikael på min sida, inte så illa, och jag vet att jag verkligen inte är ensam, men rent medicinskt är det inte många kvar på min sida. Och problemen har ju bara precis börjat. Ju sjukare jag blir, desto fler saker kommer att gå fel. Men de ska anställa en läkare till på Skända!. Så den som jag inte vill ha längre är en, sen finns det en jag inte får för han forskar, och så en tredje. Har fått höra av några att de är mycket nöjda med honom. Och efter sommaren ska de få ytterligare en läkare dit. Så det finns alternativ nu. Psykologen passade inte mig, och det är synd eftersom jag hade så stor nytta av Anders, men på stället jag går i Handen nu har de också psykolog som jag gärna provar om jag orkar. Så den utsattheten jag löner nr läkare och psykolog försvann och jag inte gillade ersättarna, den kanske löser sig nu, inte som jag trodde, men det spelar ju ingen roll.
Men en god nyhet är att jag ska få prova en ny migränmexicin, nej, jag ska prata med läkaren för att se om jag kan få prova den. Jag har inte mycket migrän, tar bara 0,8 triptaner i veckan och ungefär lika många Treo, men jag har huvudvärk varje dag. Migränet blir bättre med åren och bättre när jag inte får vänta på att det går ur kroppen utan får nya sprutor medan de gamla fortfarande verkar. Då får jag inte så svår migrän i övergången, förut var det som att irritera ett lejon men nu har lejonet fått lugnande. Men huvudvärken blir värre. Numera tar jag smärtstillande varje dag och tar ändå milda mediciner som inte tar bort smärtan, bara lindrar den. Den senaste perioden har jag tagit ett par mediciner ett par gånger om dagen de flesta dagarna utom en dag när jag lät bli allt för att se hur illa det blev, och det tog längre tid att få bort värken när den hade blivit så mycket värre.
Jag vet inte vad jag ska tro, men jag är rädd för att hoppas, om jag sen inte verkar passa läkemedlet, och jag är rädd för att få det, prova, hoppas men sen inte få effekt. Man ska visat prova i 3 månader, en spruta i månaden. De är nog som en diabetesspruta, jag såg några i det enorma nålslängstället där allas botoxnålar och sånt ligger. Jag vill ju så gärna ha dem att jag nästan gör vad som helst för att få prova. När jag hörde om det förut fattade jag inte att jag kan ta det ihop med Botox. Och om jag måste ge upp Botox så vill jag inte förstöra ett vinnande koncept. Men nu kan jag ha bägge och då kan vi se om det gör nån skillnad.
Läkaren är hemskt duktig och känd i läkarkretsar för att vara bra på migrän. Men en gång för flera år sen råkade jag hitta på nätet nåt han skrivit om me där kontentan var att det inte är neurologiskt utan hittepå. Det var så emotionellt jobbigt att veta att min läkare trodde så, men jag har hållit det separat. Bara migrän, ingen me. Men en gång hade han rummet fullt av holländska neurologer och kort historia så gjorde jag bort honom och mig genom att jag svarade ME på nån fråga och de sa typ vad? och innan jag hann tänka efter sa jag Det är en neurologisk sjukd... skit också, att säga till neurologer att det jag har är en neurologisk sjukdom som jag misstänker att de inte tror på utan förkastar är inte roligt och jag skäms för läkarens skull också. Men jag kan ju vara en galen patient bara. Men jag är rädd att prata generell huvudvärk med honom för att det är förknippat med me. Kanske har han ändrat sin syn, men det känns jätteläskigt just nu att gå till en läkare som förmodligen inte tror på min sjukdom och så kanske vi ändå måste komma in på den. Jag trodde Mikael inte skulle kunna köra mig, men när han kunde det började jag gråta av lättnad. Nu är jag inte så rädd som om jag skulle behöva vara dör själv.
Var längesen jag var så ledsen som idag. Inte labil för allt å inget, utan verkligen ledsen, sviken och besviken och rädd inför framtiden. Jag måste ha en läkare för det tillfälle att jag hamnar på vårdhem eller sjukhus och inte kan prata, om de inte förstår min känslighet för ljud och ljus och tänder i taket och klampar med träskor och pratar i rummet (som jag läst flera förstahandsberättelser om folk som har blivit bemötta exakt så, inklusive med irritation för att man påstod att man hade symptom som gjorde att personalens rutiner rubbades) och inte tror på Mikael när han säger hur det är. Att jag inte kan tugga maten själv utan behöver sondnäring. För det tillfället behöver jag ha en läkare som vet hur plågsamt svår me är och hur lite patienterna tål. Då vill jag inte att de ska ringa nån mottagning och att läkaren där säger att det är bra med terapi och motion. Det här är inte katastroftankar, det är vad jag behöver förbereda mig på rent faktiskt. Jag vet inte hur lång tid jag har tills jag är där, men jag blir ju försämrad varje halvår och nu är jag på 23 1/2h liggande per dygn. Det är inte så långt kvar. Att då bli sviken av dem som ska vara på vår sida är superduperjobbigt.
Jag fick förresten remissvar på UL. Han sa mindre än Ul-läkaren hade sagt,påstod att det var fett, tror jag. Men fett gör inte ont när man rör det och hämmar inte kroppens rörelser med svår smärta. Han skulle skicka en vidare remiss till röntgen. Jag orkar inte stoppa honom, han får väl upptäcka själv att jag redan har röntgat den armen. Men ni förstår ju att jag inte har världens tilltro till honom. Det var han som inte tyckte jag behövde järn fast alla mina värden var under referens.
Jag har också fått svar angående röntgen. Tummen var artros i den led den ursprjngljge läkaren trodde. Rekommenderar sjukgymnastik. Ska läsa på först. Om det finns fysioterapeuter som är särskilt inriktade på artros kan jag gå dit men sila all information genom me, eller gå till me-fysion som kanske inte är duktig på artros. Skulle inte tro att några rörelser för tummen skulle vara så ansträngande att jag blir försämrad.
Armen vet de inte. Det syntes nåt som en vit massa, men det såg inte ut som en tumör och ingen tyckte att det behövde göras biopsi. Men jag tror inte jag tänker nöja mig med "vet inte", för då vet de inte heller om jag ska vila armen, träna armen eller ta antiinflammatorisk medicin. Det kan jag ju inte gissa. Det har blivit värre på sistone, fast tummen är konstant. Jag får bara precis av mig behån. Kan inte röra armen pga smärta, men hänger den rätt ner brukar den inte göra ont. De såg i alla fall inga skelettskador, även om det var nån förkalknkng på 2 mm i en led. Men det säger ju inte mig nåt. Och jag har ju inte ont i axeln utan i armen, på halva överarmen för att bara exakt. Utan att veta vad det är vill jag inte göra sjukgymnastik på armen. Det är inte svaret på allt. Och armen är ju en större rörelse än en tumme, så jag lätt övertrasserar mig på att träna armen. Jag ska ta prover om ev och beställa tid till efter det och då behöver jag mer information.
Men nu är det hög tid att sova. Gonatt säger den lilla incurvata Anjan
Min kalenxervy på telefonen har sju röda markeringar nu i februari dvs vårdbesök. Jag drunknar i vårdbesök. Måste börja fixa med hemsjukvård. Men de kommer antagligen skratta åt mig. Det har de gjort på akka förr.
Så gulligt
Höll ni på med Mina vänner-böcker när ni var barn? Jag älskade det! Älskade att få rada upp sånt som jag gillade mest och älskade när andra skrev helt annorlunda. Det måste väl ha varit i starten av att man upptäckte att man var en unik individ.
Vi får se vad som kommer fram nu. Det hör är frågor som personer med Engelska som andraspråk tydligen ska besvara för att öva sig och lära känna sina klasskamrater.
Förresten har jag hört det sägas att den vars liv är mest som när man drömde när man var liten, den är lyckligast.
Hi, my name is Anja Olergård.
I am from Sweden.
I live in Västerhaninge, outside Stockholm.
I'm 48 years old.
My birthday is on July 17th.
I'm a student at Stockholm University (I wish!).
My favorite subject is literary theory and/or creative writing.
My favorite sport is winter sports like slalom skiing.
There are a lot of people in my family! I have a mom and dad, two brothers and a sister. One brother has a set of girl twins and a set of boy twins. My other brother has a boy and a baby still in his mom's belly. My sister has no children, and her husband is dead, too. But she is a good friend to many, many. I am married! My husband Mikael has two boys and two girls. They are all grown up. One is married, one is engaged. We have two grandchildren also, who live in Norway. I have a big family and I love them more than anything.
My father used to be a teacher in junior college. My mom was a translator. Now my dad is a patriarch, a special role in our church.
I would like to be a writer because I have so many characters and stories in my head and I want to make people think, while entertaining them with a well-written book, which is my favorite thing on earth.
My hobby is reading of course, but I also love traveling, music and design (both fashion and interior). I used to make homemade cards for people when I could sit up, but I can't do that anymore. I also loved sewing and really miss it.
In my free time I also like to cook and bake. I would love to have a book club and sing in a choir.
I don't like manipulation. Untempered ignorance annoys me.
My favorite food is Italian. Love a good lasagna or spaghetti Bolognese.
My favorite drink is probably elderberry cider or hot chocolate.
My favorite day of the weeks is the one we have today. Days are so similar for me, I don't have any I like or dislike.
My favorite month is May. I love it when winter says goodbye for sure and there is so much green everywhere. For many years I went to London during spring, which comes much earlier there. Tulips and greenery and light jackets is wonderful!
My favorite singer or band is Rigmor Gustafson and Toto. But Lisa Nilsson and Samuel Ljungbladh singing I heard it through the grapevine from Så ska det låta gets me every time. Josh Groban, Michael Bublé and Jamie Cullum are some other favorites. Sadly, I can't listen much at all to music. My favorite composer is John Rutter.
I like thrillers. Not scary movies with blood and gore, but detective or police films. My favorite TV series is BBC:s Line of Duty. I also like Downton Abbey. No, I do not like Downton Abbey, I LOVE it!
My favorite place is Italy, I like it because of the food, the language, the scenery. I want to go to Sardinia, Tuscany, one of the lakes up north, and again to Sicily. I feel so relaxed there, so much at home. People are so friendly and anything they say sounds beautiful.
The most beautiful place in my country is Poseidon, a big statue at the end or rather the beginning of Avenyn. He overlooks everything I love. One one side the town center spreads out, on the other is a short walkway to my university. And a short walk in a different direction leads you to Liseberg, my favorite amusement park.
I study English because I love languages and because I love literature.
Alltid något
Jag kände ju för å en vecka sen att min värsta fysiska krasch hade vänt. Några dagar efter deg grät jag flera gånger om dagen, var väldigt labil och överkänslig och kunde börja gråta om det gjorde ont i benen när jag behövde resa mig upp och gå och kissa. Nu har det gått över men jag har istället varit gruvligt irriterad i några dagar. Jag känner ju att det är som en utveckling, i brist på bättre ord. Kanske kan bli på gott humör igen snart, jag kan bli irriterad på precis vad som helst, som nåns lampa! Som väl är håller jag skenet uppe när jag pratar med Mikael, men alla andra är idioter om de gör fel :-).
Håller den?
Trinny och Susannah lärde mig i några böcker som jag köpte under deras storhetstid att man ska matcha tjockleken på sina klackar med sin egen tjocklek. Jag förstår nog vad de menar. Om jag hade de här LJUVLIGA skorna på mig skulle det se ut som om mina styltor var tändstickor. Men drömma går ju. Och jag hade för övrigt inte stylat dem med fransiga jeans, det är helgerån!
Blogglista
Jag skjuter upp att lägga mig, för jag är på dåligt humör över dåliga ME-nyheter. Så fast jag redan 4:01 sa till mig själv att jag måste lägga bort plattan, råkade jag bara kolla lite på min bloggstatistik. Ofta förstår jag inte precis vad sakerna betyder, men listan över vilka länder som oftast tittar på min blogg förstår jag. Fast samtidigt fattar jag verkligen ingenting. Vem i Uganda har kollat på 24 av mina sidor??? Eller vilken skolklass har kollat på en sida var? Och varför???
Så många att vara arg på
Jag är arg på folk som är smala och snygga. Såklart. Och folk som är friska. GIVETVIS! Den som kan böja sig ner till marken eller ta trappan två steg i taget borde ju få pisk.
Men jag är också arg på rika människor. Just nu är jag hemskt upprörd över ett inslag från Sköna hem nr 2, 2019, om ett par som ville ha en andrabostad i Stockholm för när de arbetade här eller hälsade på sina barn. Ni hör ju, förfärligt upprörande beteende. Men då skulle ni se lägenheten! En 4:a i Vasastan som inte ser ut som ett övernattningsställe utan lyxigare än jag nånsin haft. Det är klart att man bli arg.
Snart ska jag också bli arg på dem som kan somna. Sicket sätt alltså! Tyvärr ligger Mikael vaken och honom vill jag ju inte gärna vara arg på. Men andra som ligger och snarkar som grisar, ni borde veta hut och visa lite anständighet. Lite omtanke. Ta några av mina kilon och ge mig en miljon i utbyte. (Man kan sälja organ, men ni har väl inte hört om nån marknad för fett? Det skulle jag bli svinrik på!) Det är väl det minsta man kan begära. Alla ska med.
Godnatt!
Skönhetsfusk
Den ena tjejen ser ju helt ordinär ut innan hon blir fotomodell. Jag tycker egentligen det är illa om man måste måla så mycket på folk för att de ska se snygga ut. Men å andra sidan är jag avundsjuk för att jag inte har en professionell stylist som gör sådär på mig. Inte ens jämt, utan bara när jag skulle gå bort. Det gör jag ju förstås aldrig. Men jag får börja gå på galor och sånt då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)