Jag är så rädd för min neurolog, jag har läst en artikel han skrev för länge sen om att ME är hittepå, så jag är som sagt rädd för honom efter det. Och en gång gjorde jag bort mig inför ett rum fullt med holländska neurologer. Sånt svider. Och idag skulle jag dit för bedömning om den nya migränmedicinen Aimovig kunde vara nåt för mig. Som jag förstod det först skulle man få antingen Botox eller Aimovig, men nu kan man få båda. Jag har ju huvudvärk varje dag, men tar inte så mycket mediciner, bara Alvedon och Ipren/naproxen 1-2 ggr per dag. Men jag har inga andra jag kan ta, för både Treo och triptaner får jag medicininducerad huvudvärk av så jag får bara ta dem i extra ömmande fall, hehe. Kodein samarbetar inte med Botox så det får jag ta ännu mer sällan, och nåt annat har aldrig diskuterats. Jag har provat saroten, gabapentin/Lyrica utan effekt, så mer eller mindre accepterat att det inte går att smöätlindra som jag vill. Hade jag varit döende i cancer hade jag fått fläska på, men nu tror de att jag ska räcka i många år till och då är det restriktion som gäller. Men när det kommer fram att jag har huvudvärk varenda dag säger han ungefär att det hjälper bara mot migrän. Och då tappar jag sugen. Såvida du inte har sån huvudvärk som blir sämre av ansträngning och ljud och ljus. Och jo, det har jag ju, fast jag kallar det bara migrän när det gör outhärdligt ont. När smärtan är daglig och 3/10 i styrka efter medicin är det ingen big deal, för mig. Men för honom var det det! För då är kanske även den huvudvärken migrän och då kan jag få prova den nya migränmedicinen Aimovig. Det är en spruta som kostar 4500:- (hade ju tänkt försöka sprida ut kostnaderna sen mitt frikort gick ut för en månad sen, men på två veckor är jag uppe i frikort på en flaska hostmedicin och en spräuta. Tack för allmän sjukvård! Var svårt nog att punga ut med 2000:- på ett bräde, såna marginaler har vi inte nu. Så om några dagar vet vi om jag får ett nytt, huvudvärksfritt liv, eller om jag förstör hans fina statistik till 4-2 istället för 4 effekt och en inte.
Jag är ju som sagt rädd för honom av sagda anlednkngar, och att han har så stor makt över mitt mående gör mig beroende av honom. Så jag tänkte faktiskt sminka mig lite idag. Läppstiftet var matt och fastnade i torra partier på läpparna och såg hemskt ut. Ögonbrynen petade jag lite på med nåt kletigt brunt, som blir rätt bra om man inte ritar med linjal. Ögonskuggan orkar jag inte titta på hur den hamnar för man känner ju var man har haft den. Och så lite rouge, eller feberrosor som vi andra brukar säga. Sen borde jag ha sagt stopp. Borde ha tänkt att om jag tar i så mycket att jag storknar så kommer jag att göra fel. Men jag lyssnade inte på det örat. Och tog mascara. En görgammal mascara men borsten är bäst och rött torr så det blir inte fem blöta tjocka fransar av den. Kände mig så nöjd. När vi sen kommer hem och jag för första gången ser mig i spegeln sen vi åkte hemifrån har jag rejäla svarta fläckar under ögonen, är det koalaögln man kallar det? Jag undrade hur jag skulle göra bort mig den här gången.
Oflyt. Men att sminka sig innehåller så många moment och man måste ofta göra rätt på alla, vilket ju är en stor ansträngning om man inte gör det så ofta.
Louis Theroux har intervjuat folk som vill ta livet av sig med hjälp från vården eller självmordsnätverk osv. En kvinna satt numera i rullstol, hennes man var död och de var utan familj och släkt. Och hon fick lära om hur man sminkar sig med videorpå Tuben. Seriöst, så de som inte kan sminka sig ska dö? Ni fattar.
Jag gav honom i alla fall komplimanger och tackade honom, så han inte ska tycka att jag är en idiot för att jag tror jag har ME, utan gärna prova mediciner på mig. Men förutom att han har skrivit den där artikeln som jag för övrigt inte hittar längre, så är han bra. Och precis just nu är han nästan på första plats bland mina läkare, i alla fall om medlet verkar. Man känner det ganska omedelbart så jag behöver inte gå i månader eller ens veckor och undra. Men förutom att jag gick till doktorn med mascara halvvägs till nästippen så blev besöket lyckat. Ni lär få höra resten. Apoteket tar fram sprutan på 2-4 arbetsdagar, så det får tränas lite tålamod några dagar!
Och nu när han säger det, så känner jag att huvudvärken också är migrän, men så svag att jag inte trodde det räknades. Men den beter sig som migrän ju. Och då hoppas jag SOM EN TOK att jag ska få effekt!
2 kommentarer:
Håller alla fingrar och tår korsade och knäppta!
Det här låter ju riktigt, riktigt spännande!
Om det hjälper, vilket jag verkligen hoppas, kan du då inte fråga neurologen om du kan få lika effektiva sprutor mot ME? :-) :-) :-)
modren hoppas innerligt
Skicka en kommentar