Lite för tidigt

Jag skulle få läkarbesök idag kl 14.30. De har misskött det där med hemsjukvård sen ett år och nu har jag bett att få namn och mailadress till enhetschefen, som hen dessutom stavade fel men jag visste hur det borde stavas och då hittade jag henne överallt på LinkedIn och Facebook osv.

Klockan 14 står jag i köket i underkläder. Dörren är öppen så det blir självdrag till balkongdörren. Hallå, säger en röst. Det är min läkare. En halvtimme för tidigt! Jag svarade ungefär Ööö, jag är inte påklädd än. Paus. Är det förresten Anja jag pratar med? Ja, jo... Och sen Jag väntade dig först om en halvtimme. Det svarar han inte på. Han stod på grannens parkeringsplats så jag visade var man betalar osv. Sen drack jag ett stort glas vatten och la mig i soffan och messade Christina, hemtjänsten, Han är redan här. Kom när du kan. Hon kom på samma gång som han kom, andra gången.

Bara det att ha nån där som inte är underdånig som jag, och som jag vet kan ryta till om personen säger nåt riktigt tokigt som jag inte vågar, orkar, eller hinner tänka efter för att bemöta. 

I journalen påstår en ssk att hon pratat med Mikael om en hel massa saker, långt inlägg, som utmynnade i att jag fick hennes e-mailadress där jag kunde kontakta henne med frågor om hemsjukvård och så skulle vi gå vidare därifrån. Mikael har aldrig fått nåns emailadress. Det skriver man ju upp och en lapp är svår att glömma. Dessutom är han ju jätteinsatt i den här frågan och har hört mig prata om det med ilska sen fyra år när jag säger att vården kräver att jag ska besöka dem när jag inte går till tandläkaren, mammografi, gyn, date, klipper håret när det är dags, inte orkar ha nåt som liknar sex med min man. Men vården ska jag gå till. Så jo, Mikael skulle inte missa om en sköterska ringer och säger att hon är ansvarig för hemsjukvården för mig och be Anja kontakta mig på den här e-mailadressen. 

Men den som skrev hade inte heller ringt så jag såg Akka på telefonen utan bara Privat nummer. Det svarar jag inte på. Jag har råkat köpa en försäkring en gång, sen dess svarar jag bara på Mikael och familjen. Jag är inte kapabel att fatta så snabbt som man måste när folk pratar i telefon.

Vad jag hoppas att de inte kommer dragandes om sitt Man ska behöva få omslag bytta varannan vecka. Jag tänker bara inte ge mig och jag har folk som styrker det. Så nu vägrar jag ett nej. Det finns ingen möjlighet att jag kan ta den stora elrullen, Kometen, till Akka, för det är så litet att den inte kommer in, och inne är det för långt att gå. Och den lilla elrullen, Marve, går bra inne på Akka fast man stöter i dörrarna och då svarar de lite generat Här är det inte så handikappvänligt. Men jag pallar inte att åka i Marve ute på en tiominuterspromenad. Man sitter som en trasdocka och flänger runt. Det tredje alternativet är att åka sjukresa med elrullstol. Det kostar 140:- per resa, så 280:- för en resa på några hundra meter? Och även om vi säger att jag är svinrik och det går bra ekonomiskt så orkar jag inte både klä på mig, åka, prata, åka hem, klä av mig, ta mediciner, äta middag. Det skulle bli en veckas krasch minst, och jag har just nu en krasch som är en månad gammal. Jag kan inte med berått mod göra saker jag inte orkar längre. Bara det jag måste. Kan inte acceptera nåt annat. Om jag inte återhämtar mig är det slut på att nånsin gå hemifrån frivilligt, bara till botox och psykolog. Vet inte ens hur jag ska klara små familjemiddagar, fast jag ska inte ta ut den sorgen i förskott. Men jag känner nu att jag är så dålig att det faktiskt är omöjligt att åka. Förut har det varit jobbigt, och irriterande för att jag inte orkar nåt annat, men nu orkar jag inte ens detta om jag inte gör NÅT annat. Det ska bara gå att få hemsjukvård.

Men förutom det var det fantastiskt att ha Christina med mig. Jag känner mig tryggare och starkare och vet att om nån säger nåt dumt så finns det två hjärnor som kan protestera. Så fantastiskt att jag har fått utökad hemtjänst för att hon ska vara med på mina vårdbesök.