Ja, men nu på kvällarna har det hörts lite benfiolmusik och jag är inte helt nöjd. Men så länge de är utanför är jag inte så rädd att jag måste stänga alla fönster. Hettan är värre än djuren så länge de är utanför.
Så sitter jag helt fredligt på toaletten när det kommer in en nattfjäril i 100 km/h. De beter sig som om de har väldigt liten hjärna, t ex så flyger getingar inte rakt mot en, men det gjorde denna. Mot mig, runt i rummet, helt panikartad. Jag ropade ett litet oj och när den var borta var jag rädd att den satt i mina underbyxor, som var fem centimeter från där jag senast sett den. Så jag skakade dem lite och gjorde mig klar så fort det gick. Brukar aldrig ha med mig mobilen på toa men nu hade jag det och såklart tappar jag den. Nej, jag minns fel, jag höll kvar i mobilen men glasögonen gled över golvet, som har små piggar i kaklet så man inte ska ramla. Och så att glas blir superförstört om man rör det en millimeter mot taggarna. Har inte med mig mobilen till badrummet av en anledning.Jag lyfte dock glasögonen rakt upp så jag tror de klarade sig. Nu tänker jag i alla fall inte tända några lampor för att kolla.
Men sen när jag kommer ut i köket och tar mina nattmediciner så är jag lite stirrig. De senaste två dagarna har jag dessutom tappat nästan allt jag hållt i på golvet, så jag var stirrig men försiktig. Den där hutten med olivolja med q10 i vill man inte gärna tappa ut över golvet, eller flaskan av glas. Jag fipplade lite med locket men klarade mig. Men så börjar min pulsklocka vibrera och visar fyrverkerier på skärmen. Jag vet inte varför, antingen för att jag gått många steg (vilket jag inte har eftersom jag legat i massagefåtöljen en timme och sen bara gått till badrummet och tillbaka), eller för att jag fick riktig träningspuls av hysterisk nattfjäril i litet utrymme. Den gör fyrverkerier vid helt fel tillfälle och veckorapporterna jag får på mail fokuseras på hur mycket (lite) jag har tränat och gått ner i vikt, inte om jag klarar mitt personligt inställda pulsmål. De är helt klart gjorda för träning, inte för ME.
Sen har jag haft så mycket neurologiska symptom den senaste månaden i form av att jag känner det som att det sitter nåt på huden som en fluga, liten spindel el dyl. Så nu när jag ligger här i sängen och känner först nåt på benet och sen hör hur det först dunsar utomhus, sen prasslar, och sen dunsar i persiennerna i vardagsrummet som av ett flygfä som sitter fast, då är det inte helt lätt att hålla sig lugn.
Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att jag kunde styras mer av logik än känslor.
Och, när det där lilla knäpper av insekt mot persienn inte slutar på den tid det tar att skriva det här, så ställer jag mig den stilla frågan hur min syster ÖVERLEVDE när hon fick in en fladdermus i lägenheten i Italien. Jag hade flyttat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar