Favoritpoetissa

Även om jag älskar några av Shakespeares sonetter som vore de mina egna barn, är Emily Dickinson min överlägset bästa poet.

Vad som återkommer som min favorit är dikten om Alperna som har en fot i varsitt av mina favoritländer, Schweiz och Italien. Jag tror jag satt in den tidigare. 

OUR lives are Swiss,—
So still, so cool,
Till, some odd afternoon,
The Alps neglect their curtains,
And we look farther on.	5
Italy stands the other side,
While, like a guard between,
The solemn Alps,
The siren Alps,
Forever intervene!

Den är så minimalistisk så man förstår att varje fras är meningsbärande (utom nån som ibland får vara med för meterns eller rimmets skull) och fullsmockad med det. Dikten är ju givetvis inte bokstavlig, för Alperna har inga gardiner, så jag tänker så mycket på mitt eget liv också. Men Schweiz är inte för mig det tråkiga och så kommer livsnjutarna efter St Gotthardpass. Jag älskar Schweiz och allt det rimliga, ordningssamma, vettiga, organiserade. Det är inte motsatsen till liv. Men visst, ibland behöver man kika in i ett annat sorts rum i sitt liv, vare sig det är nord eller syd om Gotthardpasset som man har fastnat.

Apropå det så säger jag att det perfekta stället att bo måste vara Ticino, eller Tessin som det heter på tyska. Det är den italienska kantonen i Schweiz. Jag har varit där på besök några gånger och vet inte hur blandningen av schweizare och italienare har gått. Och de har ju Schweiz priser... Men kan de vara varma som italienare och organiserade som schweizare och har grymt väder, så tycker jag det låter bra. Annars ska vi kanske köpa sommarvilla vid Comosjön eller Lago Maggiore.

Min favoritförfattare är såklart Jane Austen och min favoritbok Pride and Prejudice. Hon var ung och rolig, inte äldre och med spinstermössan på sig längtande efter en kärlek som tyckts flydd. Hon gör lika smäktande kärleksförklaringar tidigt som sent, men jag uppskattar det glättiga och komiska.

Annars kan du sätta en random litterär deckare framför mig och jag blir nöjd. Icke-litterär drar jag gränsen vid Dan Brown och Camilla Läckberg. De duger bara till torrdasset. Är så sugen på att läsa Montalbano. Men jag har ju fullt upp med att läsa min mail och snap, insta, FB och nån gång nåt som liknar en morgontidnings höjdpunkter. Max 15 rader. Perfekt för denna attention span.

Men tänk på allvar om jag kunde ligga i sängen hela dagarna och läsa, som man gjorde när man var sjuk, eller bränna hela BBC:s Pride & Prejudice I en sittning och Anne of Avonlea på kanske två. Men jag såg nån sextimmars av nån mindre komisk och den kändes som ett straff att se på, jag har till och med förträngt vad den hette. Kan ha varit North and South av Elizabeth Gaskell. Bygones.