Dagens nästanq bra, nästan dåökgt

Jag skrev upp nåt på kalendern på köksväggen och vände mig om för att ta med mig ett glas vatten och höll seriöst på att ramla för jag blev så yr. En god vän skadade sig med ett ofantligt sår i en fallolycka idag så jag hade känt mig rätt dum om jag ramlade av ingenting. "Luften" fick mig att falla med skallen mot hörnet av diskbänken. Splatt. Men som väl inte!

Sen har jag varit duktig idag. Jag klippte mig, trots covid (och trots att kunden bredvid mig eller som skulle komma efter mig, hade mist sin morbror i covid på tre dagar) för att det tar sån tid att föna och nacken klarar inte det. Nu kanske man snart kan börja torka det lite slarvigare när det blir varmare. Inte för att jag ser fram emot nån värme, vi har redan haft över 25° i sovrummet fast det inte knappt har varit vår ens. Men det är en annan femma. Jag klippte mig och blev nöjd, tror jag. Det kommer ju fram helt när man tvättar första gången och stylar det som man brukar. Men det känns bra. Lättare.

Men när jag kom hem så var klockan bara lite efter 15 och jag brukar inte gå upp än på tre timmar. Så jag tänkte att jag kunde få massor gjort! Men så kom jag ihåg att idag är Internationella ME-dagen, och är det nån dag jag ska komma ihåg att bete mig som om jag har ME, så är det idag. Så jag la mig i soffan, vilket var bra, för det dröjde inte länge förrän jag började huttra. Jag hade dessutom druckit en liter vatten medan jag gjorde mig i ordning för klippningen (jag blir alltid törstig när jag överanstränger mig och är verkligen i princip aldrig törstig annars) så var tvungen att gå på toa, men sen låg jag stilla bara tills lite före sex, när jag värmde färdiga pannkakor. Det stod att de var laktoovovegetariska och jag tänkte bara att om pannkakorna inte innehåller varken mjölk eller ägg blir det ju bara mjöl kvar. Men sen stod det att både ägg och mjölk kom från svenska gårdar, så jag vet inte vad det där vegetariska betydde.

Men den riktigt goda nyheten (som inte har nåt att göra med att jag hittar klipphår i hela urringningen) är att jag inte fick feber av idag! Det är rätt otroligt faktiskt, eftersom jag duschade själv och satt upp hos frissan.

Sen har min temp gått ner lite i veckan, har ju sänkt dos på sköldkörtelmedicinen. Huvudvärken är mindre men tempen också (35,3 för fem minuter sen, 35,1 i förrgår). Det talar emot varandra, men jag ska försöka höja med en fjärdedels tablett från och med imorgon och se om huvudvärken kommer tillbaka. 

Har så mycket vårdbesök att jag blir nipprig. Och jag har redan tre i juni och två i juli. Fast det här är året när jag bara ska gå på absolut nödvändiga vårdbesök!

Blev förresten jätteaur på min VC. Igen. 3 april hade jag hembesök av AT. Kommer inte ihåg hur länge jag väntade på den tiden. Men då hade jag fyra ärenden, varav ett hörde till fysioterapin och de andra tre var hennes bord. En var artrosen i tummen som jag hade undrat om det finns något stöd för och det fick jag. Men när jag har använt det får jag ondare, så jag skrev och sa att jag behöver tydligare instruktioner om när, var och hur jag ska använda ortosen. Och hur går det med de två andra ärendena som hon skulle ha fixat efter 3 april. När jag inte hade hört nåt hörde jag av mig till VC på 1177 med de tre frågorna. Då svarar hjärntrusten att jag ska ringa på nummer sig och så. Jag vet sedan tidigare att telefontiden är typ 9-10. Så jag svarade att jag inte kan ringa på deras telefontid och att det var därför jag skrev frågorna så AT vet vad jag undrar och hur hon vill besvara dem.

Då ringer hon Mikael och min ordinarie AT är mammaledig och har bara lämnat över fysioärendet men inte AT-ärendena. Så nu måste den nya AT:n komma igen och allt ska upprepas igen. Det är ju precis därför jag har bett om hemsjukvård och EN kontaktperson som sköter alla frågor och missförstånd och dubbelkoller och rättar till allt som blir fel med vc.

Leslie Winkle i Big Bang Theory kallar Sheldon för dumbass och jag känner min inre Leslie Winkle vilja komma ut. Genom min mun. Med ett utropstecken. Men vad ska man förvänta sig av en vc där jag ansökte om elrullstol (då är man rätt handikappad och i rätt stort behov av hjälp) och det tog SEX MÅNADER för henne att ringa tillbaka. Hon var borta, sjuk, vab, jag vet inte vad. Mikael ringde säkert tio gånger, var också på kliniken och bad en kollega prata med den ansvariga och be att hon ringer tillbaka. Men det gjorde hon inte och Mikael var där en andra gång och då skrev han själv lappar och tapetserade med dem.  Om jag hade varit fullkomligt beroende av elrullen även för toabesök hemma (det visste de inte för de hade inte ens kollat) så skulle jag ha bajsat i sängen ellet? Jag fattar inte hur folk tänker. Att ens FÅ KONTAKT med den som kan ansöka om en elrullstol åt en på SEX MÅNADER, man skulle ju kunna tro att vi bor i ett kommunistland där ingen bryr sig om nåt.

Men jag har världens sötaste man, lite lagom tjock, men det är tur för det är jag också.

Och INGEN FEBER, Y E A H !

P.S. Ni får se nyklippt foto en annan dag för idag har jag 1/5 av ansiktet fyllt med psoriasisutslag. Vill så gärna känna mig snygg. Har ju investerat i min dyraste sminkprodukt nånsin, en foundation från Lancome, men problemet är ju att jag knappt orkar sminka mig. Men det vore jättekul om vi gick till nått flått ställe och jag kunde känna mig snygg fast jag är så tjock. Jag har nästan vant mig vid mig själv, men när gamla och tjocka personer är smalare, då vill man bara sluta titta.

Man borde verkligen åka till Sicilien eller Sardinien när skolorna har börjat l Nordeuropa. Då är vi nog yngst, som vi var på bröllopsresan.