Dagens fynd!

Förrförra sommaren hade jag två par sandaler, ett par beigea som jag köpte i Borås dvs för minst 10 år sen, på Skopunkten dessutom så de var inte av läder, och ett par som jag köpte på eBay och som inte var helt nya. Sen dog de bägge två efter lång och trogen tjänst. Förra sommaren var jag knappt hemifrån och använde ballerinas då. Men det är ju skönt med sandaler om det är varmt även om man inte går hemifrån varje dag eller ens varje vecka. Så jag har haft ögonen öppna på Tradera.

Och idag fick jag mitt nya fynd! Ett par oanvända Eccosandaler med liten klack så de ser graciösare ut men utan att vara vingliga. Inte massor med remmar så det ser för romerskt ut, och jag är ju en medelålders tant, och dessutom så öppnar man och stänger dem, samt justerar hur stora de ska vara över foten, med smala kardborreband i skinn. De ser inte så muppiga ut som jag var rädd för, ecco kan ju se både muppigt och klassiskt ut. Men ju äldre jag blir desto mindre tål jag att formen får köra över funktionen. Så är det med en ME-kropp, man har inte lika mycket råd att vara fåfäng. Men nu har jag ett par suuuuuupersköna sandaler som jag kan få på och av mig utan att kräkas (dvs om man måste öppna och stänga ett spänne med en liknande skärpöppning så magen blir hoppressad under tiden). Är jättejätteglad. Och skinnet är så mjukt att jag vill klappa det.

Som tioåring fick jag ett par muppeccoskor. Jag blev så traumatiserad av dem att jag faktiskt gick ganska långt i lögnen gentemot mina föräldrar att "jag använde dem" (när jag istället hade ett par vita ballerinaskor i ryggsäcken och bytte om nära skolan. Och sen vände jag cykeln uppåner och körde sulorna mot däcket så att de skulle se använda ut.) Nog det värsta bedrägeri jag nånsin gjort. En gång tvingade mamma mig att ha dem i kyrkan och jag har aldrig gömt mina fötter så. Typ satt på dem, men inte så mycket att nån skulle ana oråd. Men hjälp allstå. Skor har alltid varit fullkomligt livsviktigt för mig. Nu när jag inte använder skor mer än ett dussin gånger om året så har jag ingen anledning längre att ha kvar massa klackskor, men det går ju inte att sälja sina barn. Jag är som en hundavlare, som måste se till att de får ett bra hem och blir älskade, inte bara sålda. Har kanske fyra, fem sandaler med klack som jag skulle älska att använda. Men man kan ju inte precis ha klackar på vårdbesök. Vi får se.

Den här gången köpte jag i alla fall inte nya skor innan de gamla var sönder. Det hade mormor varit stolt över. Fast om nån var fåfäng så var det hon. Som hon klädde upp sig till bröllop. Guldörhängen, nagellack, guldsandaler, fuskpälskragen. Men hon var ju inte tokfåfäng. Bara förnuftigt fåfäng kanske 😘.