Yrkesdrömmar

Jag som med facit i hand vet vad Mikael arbetar med kan märka det på hans drömmar. Förut när han programmerade hade han inga särskilda drömmar, som jag märkte, men sen när han blev trafiklärare hörde jag ibland hur han hade (oförståeliga) föredrag, inklusive med lite högre röststyrka än vanligt, och ibland hur han skrek till som vid en förestående krock.

Numera jobbar han för kommunen med att organisera frivilliga som hjälp till gamla och riskgrupper. Han pratar mycket i telefon och igår la han telefonen vid örat och sa Så...

Man ska inte outa andra folk än sig själv på sin blogg men jag får be honom om förlåtelse imorgon. Jag tycker det är gulligt. Men inte roligt när han skriker av rädsla. Men ingen trafiklärare har dött i Sverige. Däremot har en dödlig olycka inträffat, när en elev plötsligt körde in i en byggställning så att arbetaren på ställningen ramlade ner och dog. Fruktansvärt för både eleven och läraren. Och byggjobbaren, självklart.

En gång hade han en allmän mardröm, inte jobbrelaterad alltså, och jag såg och hörde att han led. Men då klappade jag honom på armen och sa Såja och det hjälpte. Då kände jag mig som Superwoman.

Jag vet, ni som har barn har gjort det tusen gånger. Men jag är ändå stolt.