Min lillebror Johan, som jag inte kan komma ihåg hur det var att leva utan, opereras idag. De har inte kunnat ge några entydiga besked om hans cancer än, så detta ska väl göra saker och ting tydligare. Jag vet inte om det är standard att göra en helkropps-MR för att se om det spridit sig, eller om det syns på själva det de opererar bort. Mikaels mamma har förresten fått tillbaka sin cancer, det var lite att jag ropade hej över bäcken. Och i min närmaste släkt på pappas sida har tre haft cancer och den ena dog av det. Så jag vet ju att det kan hända. Vaknade med migrän idag och sen har det bara blivit värre. Men han lär inte dö under operationen i alla fall. Nej, jag kan inte hantera detta särskilt bra. Fick ställa in duschhjälpen. Så nu ser jag värre ut och luktar värre. Jag ställde in i torsdags också och drog av nån mycket usel rinnande stril med viss schamponering nån dag eller två efter. Och håret ser förfärligt ut. Men vem bryr sig? Jag! Och min man, om han ser det. Men det är ju inte en lämplig fråga från en komplexfylld kvinna: Ser jag väldigt hemsk och läskig ut i håret nu? Eller vill du hellre skära av din örsnibb än svara på den frågan? :-)
Problemet är att jag har feber. Kokade 4-minuterspasta (som Mikael stoppade i lunchlåda eftersom han kom hem från Malms med Thanksgivingmiddag), klädde på mig, loggade in på Apoteket. Det var allt. Och nu brinner ansiktet. Hur ska man göra när man inte klarar att göra i princip nånting? Och när oro ger en feber? Det är absurt vad jag måste skära bort från mitt liv. Inget och ingen blir kvar. Jo, Mikael har lova att vara kvar, problemet är väl snarare att jag har fått skära bort mig själv.
Men nu ska jag försöka göra nåt som jag kan somna gott av, och sova länge. Just det, jag vaknade av ett brak en timme eller två för tidigt. Det kan vara det som gav mig feber. Mamma säger att när jag var nyfödd så fick jag alltid feber om jag blev väckt. Men jag får se det som värmeredistribution. Mina händer är kalla och jag kan värma dem på kinderna.
Nej, vem lurar jag? Det är en riktig skitdag. Men det är en ny dag imorgon!
5 kommentarer:
Sorry att vi inte sagt till dig att J:s operation är uppskjuten till nu på måndag! Jag är inte orolig, det kommer att gå bra.
modren
Fy så tungt du har det. Kram ❤
Mödrars icke-oro är inte obetydlig. Vi önskar J och hans familj allt gott! ❤️
Jag ber tillbaka, det är inte mer än rätt.
Och dristar mig till ett tips som du kanske redan testat: ta en lergigan så du minskar oron och får mindre feber.
Sara, du är synsk. Idag fick jag lergigan av dr Anna.
Skicka en kommentar