Idag kom tre feta smyckesbroschyrer i posten. Jag vill absolut inte ha några smycken, för jag använder knappt de jag har. Så blir det ju när man är som jag.
Men jag tycker fortfarande att det är dödsroligt att läsa guldtidningar med pennan i hand. Ringa in allt man tycker är snyggt, oavsett om man är in the market for a ring at 63 900:-. Och jag längtar inte ens efter att fån spendera ett par tusen, utan vill faktiskt inte ha nåt alls. Är så nöjd, och att ge mig juveler är väl lite som att kasta pärlor för svin, fast mindre bokstavligt.
Det jag vill ha men som aldrig finns är ett armband i silver med pärlor "i luften" snarare än hela vägen runt. Men jag har aldrig sett såna sen mitt eget från Hedbergs guld i Borås antingen gick sönder eller försvann. Finns alltid bara i guld.
När Ellen och jag ser såna kataloger tillsammans brukar vi titta per sida och välja ut det snyggaste. Dels för vi välja själva, men vi lär oss om varandras smak.
Hon stenlurade mig en jul när vi bodde i Borås. På Hallbergs guld nära McDonald's gick vi förbi en ovanlig sjlverring, ganska bred, som hade t å svarta band runt rinven, eller vad man ska säga. Sen var det en stor pärlapå. Jag älskar pärlor och blev omedelbart förälskad i ringen och var på väg in för att köpa den. Ellen sa att man inte ska köpa sånt. Ed en gång utan vänta och se om man fortfarande gillar den efter en ve ja. Jo, visserligen, och så väntade jag en vecka. Och då kläcker hon ur sig: och nu kan jag säga vad jag inte kunde då: Ringen är görful! Jag vet inte hur du tänkte där! Det dör svarta ser jötteskumt ut! Lyssna nu på din syster. Oj, jaha, men okej då.
Sen låg den under granen och jag blev såååååååå glad! Det var samma jul som jag också fick min toarpskrona som jag älskade så, och en cd med Real group. Man har vissa särskilda julklappar som man minns lite extra.
När Jonte hav mig en ljuslykta från Kosta Boda som han köpt på typ Myrorna, dör han också köpte Mikaels present, för han visste att där går pengarna till välgörenhet och han vet att vi gillar det. Såååååå fint gjort av honom. Jonte förresten, ett år, ett olyckligt år kan man väl säga, köpte Jonte, och ursäkta om detta blir fel, men det var nåt med Lego men det var också en robot. Och svindyrt var det. Tomas blev alldeles rörd. och en gång gav mig Thomas en snygg parmesanrivare med min egen chunk av Parmigiano Reggiano. Han vet vad jag gillar! Och Jonte köpte en knrednkngsbok från Sköna hem till mig. Och en gång nr Jonte och Jojo var i USA köpte de en Downtln Abbey-bok till mig! Att jag inte dig! Och Jojo bakade bullar åt mig en jul. Jag dånar fortfarande. Och av Lina har jag en gång fått en ansiktscreme som var mycket bättre kvalitet än de jag brukar använda. Den kändes superlyxig. Och en gång önskade jag mig ett blodrött nagellack, vilket jag fick, men då hade hon köpt vad som då var en ny uppfinning. De dör burkarna man stoppar ner fingret i. Det är ju så mycket lättare att ta bort sitt nagellack sen dess och jag målar naglarna rätt ofta tack vare det. En annan gång skrev Jonte fina brev till alla om vad de hade betytt för honom och vad han lärt sig av dem. Det var stora gråtkalaset efter det!
Jag är kluven inför jul. Dels är jag stressad, för det är alltid mer som ska göras än jag orkar med. Bra, fina, underbara saker som bara kommer kanske en gång. Sen är julen roligast i december. 1 jan är det slut. Så jag vill gärna ha alla julgrejer framme från 1 nov, men trots att jag har försökt har jag inte orkat. Inte ens orkat börja! Hur i hela världen ska jag orka klä en gran? Borde börjat som jag sa i juli, då hade jag kanske hunnit.stressad, men ändå är julen så vvacker så speciell, ger så många goda tankar om frid på jorden och vad jag kan göra för att få den frid en. Vilka gåvor jag vill ge för att glädja andra blandas med gåvor jag ger till fattiga, ensamma, okända, i form av presentlådor till föreningar, härbärgen. Och det viktigaste man kan ge är inte grejer, även om det finns många i vårt samhälle idag som faktiskt önskar sig en hårborste eller rakaoparat. När jag hörde om nån frisör som tar lördag till att klippa hemlösa som har fått jobbingervju. Hjälp, så fint. Min kyrka brukar ha en julkalender med saker man kan göra varje dag för att inte bara fira julen i affären eller med stress, utan att göra gott mot andra och ge många "gåvor" till Jesusbarnet.
Jesusbarnet är en av de vackraste benämningarna på min Frälsare. Där ligger han i höet, hans stora ögon ser på djuren som är lika nyfikna på den som föddes när herrarna var ute på markerna med sina djur (dvs ej i december, men vem bryr sig). Han är ett barn, men han är Frälsaren, av Davids son och Guds son. Hans mor vaggar honom. Nu gör hon allt för honom, ger honom allt hon vet och kan och ger sitt liv för honom om det behövs. Men ändå är det han som ska ge henne sitt liv. Sitt liv, sin kärlek, sitt evangelium. Peka vägen tillbaka till himlen, så att vi får bo med Gud. Finns inget vackrare. Ibland tänker jag att jag vill skriva julpsalmer. Min favoritkompositör för psalmer och körsånger heter (förut om Lina Sandell-Berg, såklart!) John Rutter och är engelsman och han har dessutom ME.
Ska se om jag får in nån fin julsång av honom här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar