Så lycklig!

Efter tre dagar med 25-27 grader inne har det blivit tio grader kallare ute och vi har haft 23-25inne i ett par dagar. Det gör sån skillnad och jag är så lycklig! Jag kan ha kläder på mig, och mår som jag brukar istället för dessutom besvärad av värmen. Å, det är underbart!

Däremot såg jag en karta över bl a Indien och Pakistan, som hade 50 grader, ja Celsius!!, den 30 april. Folk dör av värmeslag, uppenbarligen, och de som har AC eller ens en fläkt kör den på max, vilket överbelastar nätet, och så blir det strömavbrott och ännu värre värme för alla. Om min gräns går vid 24 grader så kan jag bara inte föreställa mig hur 50 grader känns. Visat är det annorlunda om man är van vid värme och tycker 20 grader är svinkallt, men 50 är ingen van vid. 40 verkar svårt att vänja sig vid, jag har ingen erfarenhet. Var hos Ellen i Frankfurt när det kunde vara uppemot 32° kl 21, och det var jobbigt. Inte på kvällen utan på dagen. Att gå fyra trappor upp och vara i en lägenhet med takfönster där det enda sköna stället var i duschen med kallt vatten och en glass i munnen. Jag väntar ju alltid med att öppna en glass i Sverige för att jag gillar när de inte är stenhårda. Det gjorde jag där en gång också, på en mack på hennes gata, men den tinade ju på en halv minut så jag fick glufsa i mig den på tre röda för den rann ut över handen. En annan gång när Ellen och jag var på Kanarieöarna var det så varmt att jag knappt klarade av nåt annat än att ligga på sängen och läsa, utan kläder. Och så finns det folk som ligger hela dagen _i solen_ och njuter. Och som åker på charterresa efter charterresa och ligger och lapar i solgasset. Vi är olika. Jag har ju också sån hud som inte gillar sol. Johan har bäst naturlig färg i vår familj och han klättrade upp på Masadaklippan i Israel i 42° värme om jag minns det rätt. Undrar om det har nåt verkligt samband, hudfärg med värmetålighet.

Hur som helst så är jag lycklig över värmen. Nu är det inte ens double digits ute :-)