Brownietårta med björnbärsmousse.
Källa: Brinken bakar
Blåbärspannacottatårta
Källa: Mama
Jordgubbscheesecake med rabarber
Källa: Ica
Jordgjbbscheesecake. Sorry, skärmdump från en tidning.
Har ni sett på maken?!
3 ogräs!!! TRE!
Jag gick och provade min nya nyckel till igloon och det var ett spännande äventyr. Jag hittade några kläder jag har använt i 10 minuter och tog på mig dem, sen gick jag ut med alla möjliga nycklar. Nån knapp trycker manuellt upp igloon men jag ville testa och se om man kunde låsa med nyckel så att knappen inte fungerar. Vi vill ju att jag ska komma in med fjärrkontrollen fast det är låst, men att inte områdets ligister ska komma in i igloon med knappen. De har varit där inne två gånger och stulit saker den ena gången så nu är det krig!
Det var oerhört skönt ute, klockan var 20.30, och jag har inte gått till baksidan av vår lägenhet på evigheter. Sen gick jag också upp för balkongtrappstegen och pratade med Mikael om olika funktioner. Så jag tyckte nog att jag inte gjorde nåt, men jag gick en relativt lång bit, tänkte noga och testade olika scenarion (om man låser där, kan man trycka där eller inte osv.,) och sen skulle jag bara ta mig hem också.
Men där har vi en före detta roshäck. Nu är det några rosspröt, både levande och döda, samt så mycket ogräs att man knappt ser rabatten utan allt liknar gräsmatta. Jag gick ju ändå bara förbi det, i uppförsbacke visserligen, men det tänkte inte jag på. Så jag drog upp tre stora ogräs. Och efteråt höll jag på att ramla av yrsel, muskelsvaghet och förfärlig hjärtklappning/andfåddhet. Ska man inte kunna böja sig ner till marken, dra upp tre ogräs och sen resa sig igen utan att bli besvimmel?!?! Jag vet ju att det där ogräset är lättrensat, plutteplätten är ju bara 2 m lång. Men det är därför man ska odla i pallkragar, så grönskan och ogräset kommer upp i ergonomiska höjder. För jag vet inte om det hjälper att jag sitter i rullstol, man måste nåt ändå böja sig ner. Men vi får se. Konstigt nog vill jag gärna rensa ogräs så att rabatterna ser fina ut. Jag vill se nåt vackert och som jag blir glad för varje gång jag går ut hellre än att se krigets deprimerande förfall. Och om jag bara kunde komma ner på marken så skulle jag kunna rensa lite. Men jag kan inte sätta mig ner på marken heller, och i princip inte komma upp utan hjälp.
P.S. Jag borde fila såna här inlägg under "Ingenting, nä då, inget alls". Men det verkar som självmobbing om jag kallar massa inlägg innehållslösa, onödiga. För allra oftast kan jag inte skriva den svinintelligenta omvärldsanalysen eller partipolitiska agendan, eller ens en recension av en bok, för jag läser ju typ aldrig. Så det är dessa ingentinginlägg, klänningar och andra bilder, som är Mitt Liv nu.
Ni ska få se vilken sötchock ni ska få. Den ser jag fram emot att visa er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)