Skulle du helst?

Skulle du helst vilja dö om 20 år utan att ångra något eller dö om 50 år och ångra massor?

De här frågorna är ibland lite barnsliga. Jag skulle inte vilja leva i 50 år till av den enkla anledningen att de flesta hundraåringars kroppar har tagit slut och att ligga tio år på långvården är väl ingen önskedröm.

Men om jag då försöker svara på det som är frågans innebörd, ett kort och bra liv eller ett långt som man ångrar? Ja, till och med det låter ju som en självklarhet.

Vad kan frågan syfta på, egentligen? Om short and sweet är bättre? Jag tror jag tycker det. Att ångra massor kan väl dessutom innebära olika saker, dels att ha varit med om saker som man borde ha gjort annorlunda, eller att ha missat att bra saker hände, t ex att inte ha fått barn. Men då väljer jag ändå 20 år utan ånger. Jag har många gånger sörjt just att jag inte fått barn, men jag har ju min tro som gör att jag tror att det som händer här på jorden inte är slutet (eller början) och att saker fixar sig i längden. Ibland när jag hör ett särskilt underligt namn säger jag till Mikael på skämt att det kan våra barn heta. Tanken på att få barn med Mikael är dock en väldigt underlig tanke, vi är ju inte i den generationen som får barn utan barnbarn (även om folk i Hollywood blir mödrar även i 50-årsåldern). Och jag drömmer inte längre om barn, jag har accepterat tanken och sörjt ganska färdigt. Så att saker inte går som man vill i livet ser jag inte som en stor katastrof. Men att ångra massor låter fruktansvärt.