Jag hade Vanna bredvid mig i Mikaels säng när jag vaknade idag. Men hon låg inte på/mot mig för det brukar jag vakna av. Så jag sa till Mikael att hon minsann inte hade kommit fram och lagt sig hos mig förrän jag hade vaknat och bjudit in henne. Alltså att hon hade varit duktig. Menade jag. Trodde jag.
Om Mikael går hemifrån skäller hon på mig tills jag vaknar och kan lyfta upp henne, så om han ska gå hemifrån och inte kan ta med henne lägger han henne i sängen så hon inte väcker mig. Så brukar vi göra och jag trodde alltså att hon legat och väntat på att jag ska säga att hon får komma till mig.
Då säger han att när han lyfte upp Vanna i sängen hade han sett hur hon kvickt gick fram till mig och ställde sig på mig. Inte bara med frambenen utan hela hon ovanpå mig. Som någon som totalt dominerar en lägre stående varelse. Som Buzz Aldrin på månen.
Så är Vanna en liten snäll och söt hund? Nej, hon är ett stort monster som gör precis hur hon vill så länge hon får lov, och ofta även när hon inte får lov. Idag lyssnade hon när Mikael sa åt henne att inte stå på mig. Imorgon får vi se. Väcker hon mig så får hon klassbonk. Nej, jag skojar bara. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar