Skulle du helst?

Om du var läkare, skulle du helst träffa patienter eller forska?

Jag kan låtsas som att jag kan prata med människor men det tar energi. Inte att prata med Mikael, för jag är van, men framförallt med okända. Men jag ska väl inte bedöma hur sjuka Anja skulle arbeta. Men jag är ju introvert även om jag är frisk, så av den anledningen svarar jag forska.

Men forskare har ju assistenter och folk som de samarbetar med. Kanske måste tigga pengar.

Kanske skulle jag inte vara allmänläkare så jag hela tiden träffade nya människor, utan jobba med nån specialitet. (Jag vet att allmänläkare är en specialitet.) Om man har fått remiss med folk så kanske det inte handlar lika mycket om det personliga mötet som på vårdcentralen, där man kanske måste gräva mer i personens liv. Och jag kan alldeles för lite om vad olika läkares jobb innebär för att kunna välja en specialitet. Jag tror dock inte att jag skulle bli kirurg. Jag tror jag vill ägna mig mer åt kroppens teorier än dess blodiga praktik. Med tanke på min ME borde jag såklart svara neurolog, men det är fortfarande så att neurologer starkt avfärdar att ME skulle vara neurologiskt. Jag vet inte om jag skulle ha ork att omvända ett helt skrå.

Och små sjuka barn verkar jobbigt att tåla, fast jag lovordar dem som gör det! Kanske förlossningsläkare? Fast det är ju ofta kirurgi och kanske mer stressigt än jag skulle uppskatta. Onkologer kan vara som lärare, att om man får en som är riktigt bra så kan det förändra ens liv. Men jag vet inte om jag klarar det heller. Finns det inga läkare som inte arbetar med sjuka människor. Fast ögonläkare låter ju lagom spännande.

Det här var visst en svårare fråga än jag trodde. Att det inte är lätt för en humanist som avskyr biologi och dessutom är svårt sjuk själv att välja inriktning på en påhittad läkarkarriär kanske inte är så konstigt. Vi säger väl så.