Jag kom på att jag inte har lyssnat på Jamie Cullum på flera år, så jag klickade på några random låtar men fick faktiskt sluta för jag fick för ont i nacken av att digga med huvudet i takt med musiken. Så jag avslutade med hans version av In the wee small hours för den kan man sitta still på. Nu börjar jag böja nacken bara jag tänker på låtarna. Det är därför jag inte tål musik så bra nuförtiden, jag upplever den med hela kroppen och hela kroppen är för trött. Men det är ju för trist att jag klarar en timme med Så ska det låta and that's it. Men jag ska inte klaga, nyss hade jag en kvart med Jamie Cullum, den lilla pojken med den blåa rösten. Det var ljuvligt.
What game shall we play today?
How about the game where you don't get your way.
Den gungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar