Power is nothing without control.
Nackskadad, bara lite
Jag kom på att jag inte har lyssnat på Jamie Cullum på flera år, så jag klickade på några random låtar men fick faktiskt sluta för jag fick för ont i nacken av att digga med huvudet i takt med musiken. Så jag avslutade med hans version av In the wee small hours för den kan man sitta still på. Nu börjar jag böja nacken bara jag tänker på låtarna. Det är därför jag inte tål musik så bra nuförtiden, jag upplever den med hela kroppen och hela kroppen är för trött. Men det är ju för trist att jag klarar en timme med Så ska det låta and that's it. Men jag ska inte klaga, nyss hade jag en kvart med Jamie Cullum, den lilla pojken med den blåa rösten. Det var ljuvligt.
What game shall we play today?
How about the game where you don't get your way.
Den gungar.
Mera incurvata
1. Om du kunde gå en dag i någon annans skor, vems skulle du välja och varför?
Å, nån som går och hoppar mycket. Kanske Estelle :-) Fast bara om det är bildligt, för annars är nog hennes skor väldigt mycket för små.
2. Vilken kändis stör du dig mest på och varför?
Ett närmast oändligt antal. Filip och Fredrik, de är jobbiga och självgoda, Tom Cruise är kär i sig själv, Drew Barrymore spelar att hon är en snäll flicka, det är inte äkta, dr Phil är för självgod, Oprah också. Jag tycker kändisar i allmänhet är lite jobbiga.
3. Om du skulle begrava en tidskapsel, vad skulle du lägga i den?
Min telefon. Eller helst nån annans telefon förstås. Där finns musik, film, korta klipp på alla man känner, bilder, man kan ringa sina kompisar eller 112, man kan skriva dina memoarer på bussen.
4. När du var barn, vad ville du då bli när du blev stor?
Pilot och sen författare. Pilot för att jag flög en gång när jag var ett år och flygvärdinnorna tog med mig till cockpiten där jag hade varit gullig och orädd och tryckt på alla knapparna. Jag måste ha hört om det när jag blev äldre för jag ville verkligen flyga. Jag skrev mina första "böcker" i nioårsåldern. Det var flera delar i en serie om en tjej som var gymnast och drömde om OS.
5. Vilken fysisk eller personlig egenskap tycker du bäst om hos dig själv?
Min glädje, optimism, humor, wit.
6. Var är det knäppaste stället du har kissat?
Satt på huk på en campingplats som var vinterstängd. Det var görsvårt att inte kissa på byxorna, men jag hade druckit Cola innan vi åkte hemifrån och sånt går ju igenom rätt snabbt! Och jag ville inte komma till Ullared med kissiga byxor.
7. Hur gammal var du när du fick din första kyss?
Jag skrev en bekännelse nyss men tog bort den. Jag tror inte det bör förevigas på Internet.
8. Har du några starka eller unika fobier?
Verkligen inga unika: tandläkaren och getingar. Tandläkaren har blivit bättre med åren, jag orkar inte vara livrädd i veckor i förväg, men getingarna blir värre. Har vi en inne måste Mikael fösa ut den och sen måste vi stänga. Jag kan knappt stänga sovrumsdörren och den är ute i vardagsrummet eller köket, för jag vet att Mikael inte bryr sig om var den är och då kan jag komma ut sex timmar senare och den kan sitta på min soffa eller på bordet där jag ska lägga min macka. Nej, det är absolut ohållbart att ha en geting inomhus. Jag blir hysterisk. Och ser jag en utomhus försöker jag avlägsna mig från den. Synd om man sitter på restaurang... Men det gör jag inte längre å andra sidan. Och av samma anledning äter vi sällan middag på balkongen.
9. Om du kunde få tillbaka en leksak från din barndom, vilken skulle du vilja ha då?
Saknar faktiskt ingen.
10. Om du visste att idag var sista dagen i ditt liv, vad skulle du göra då?
Droga mig till max, göra mig fin, åka på utflykt till några slottsträdgårdar eller nåt vi kan se från bilen, äta på en fantastisk restaurang, kanske se en romcom på bio i de där sätena längst bak som är loveseat så man kan hångla.
11. Du får bara beskriva dig själv med tre ord. Vilka väljer du?
Snäll, trött, rolig
12. Om du kunde gå tillbaka och leva om en dag av ditt liv, vilken skulle det vara?
Vigseln tror jag.
Det kändes också fantastiskt när jag fick högsta betyg på min examensuppsats.
13. Om ditt liv var en roman, vad skulle den heta?
Überseriöst???
Frågorna har jag hämtat från samanthadobson.blogspot.com.
Världens roligaste kort
Kvinnan "mitt i bild" är Spaniens blivande drottning, nuvarande faktiskt, Letitzia. Hur säker hon var på den framtiden när just det hör fotot togs förtäljer dock icke historien, men av kjollängden att döma var hon ännu inte ingift i nåt kungahus.
Drottning Sophia och Kung vad han nu heter har varsin skön reaktion på en kvinna som helt klart använder sina kurvor och inte sina sinuskurvor om man säger så.
Jag säger att det är tusen gånger bättre att använda sina sinuskurvor än sina kvinnokurvor. Visst vill man vara snygg, men man vill inte vara känd som den som är snygg. Och inget mer. För varje ytligt företräde borde man ha två osynliga företräden. Lojalitet, kreativitet, humor, intellekt, godhjärtad, organiserad, uthållig, glad, vänlig, inkluderande, ärlig men inte elak, normstark, förlåtande men står upp för sig själv. Till exempel.
Viktnyheter! Och Benrangel
Jag har fått höra två gånger nu att det syns att jag har gått ner i vikt och idag såg jag det själv också. Magen putar ut mindre än brösten. Det är helt bevisat. (Och tack och lov för generös kupstorlek som gör ovanstående test lite lättare!)
Men jag är så vansinnigt överoptimistisk. Plötsligt, för att jag gått ner några små kilon, ser jag mig själv som jag såg ut för 10-15 år sen, när jag vägde 57 kg som smalast och till och med var smal när jag vägde 73. Så nu tror jag alltså att jag ska bli en storlek 38 igen.
Det är ju bra att tro. Antar jag.
Annars är ju ett av mina favoritnamn Beatrice Borromeo. Om det inte redan var nån som hette det skulle jag använt det som pseudonym. Borromeo är en gammal adlig italiensk släkt och jag tror t o m att det finns öar uppkallade efter dem. Hon Beatrice är i alla fall gift med nån i det monegaskiska kungahuset. Att jag kommer in på detta sidospår är för att jag råkade förvilla mig bort på Pinterest och plötsligt såg ett foto av denna BB och så fortsatte jag. Tydligen hade hon fyra olika brudklänningar, varav två var Valentino. Här är de fyra.
Och så är hon tv-personlighet och även fotomodell.
Men det jag tänkte på var att hon är jättesmal och då kan man ju se snygg ut i en del kläder. Men sen såg jag nåt annat foto där hon såg i högsta grad alldaglig ut. Inget fel på det, men inte fotomodell alltså. Och blev återigen påmind om att inte ens fotomodellerna är så snygga som de ser ut. Man ska bara ha nog skickliga sminkartister så kan man se ut som en filmstjärna fast man bara är ett helt normalt benrangel.
Sagt med den feta damens bitterhet. Jag menar verkligen inget illa om benrangel, jag är snarare måttligt avundsjuk på nån som kan visa sig i baddräkt utan att dö skämsdöden.
Jag vill dock hellre vara känd för min humor och mitt intellekt än min figur, men nuförtiden ska ju en kvinna inte behöva välja bort nåt i sitt liv som hon vill ha. So, there you have it.
Lilla söta Vanna?????
Jag hade Vanna bredvid mig i Mikaels säng när jag vaknade idag. Men hon låg inte på/mot mig för det brukar jag vakna av. Så jag sa till Mikael att hon minsann inte hade kommit fram och lagt sig hos mig förrän jag hade vaknat och bjudit in henne. Alltså att hon hade varit duktig. Menade jag. Trodde jag.
Om Mikael går hemifrån skäller hon på mig tills jag vaknar och kan lyfta upp henne, så om han ska gå hemifrån och inte kan ta med henne lägger han henne i sängen så hon inte väcker mig. Så brukar vi göra och jag trodde alltså att hon legat och väntat på att jag ska säga att hon får komma till mig.
Då säger han att när han lyfte upp Vanna i sängen hade han sett hur hon kvickt gick fram till mig och ställde sig på mig. Inte bara med frambenen utan hela hon ovanpå mig. Som någon som totalt dominerar en lägre stående varelse. Som Buzz Aldrin på månen.
Så är Vanna en liten snäll och söt hund? Nej, hon är ett stort monster som gör precis hur hon vill så länge hon får lov, och ofta även när hon inte får lov. Idag lyssnade hon när Mikael sa åt henne att inte stå på mig. Imorgon får vi se. Väcker hon mig så får hon klassbonk. Nej, jag skojar bara. Kanske.
Melimeli
Jag är lite allergisk mot folk som lyckas för att de har ett känt efternamn, men det är ju möjligt att melimeli (som drivs av Amelia Widell) faktiskt har bra soffor.
De har i alla fall coola bilder på IG.
Sardinien
Jag vill verkligen åka till Sardinien. Men jag vill inte bara ligga inne eller ens på en solstol utan jag vill se ön, så det får vänta.
Annars läste jag om 20 (?) hus i en by på just Sardinien som står övergivna och som man får köpa för en tjuga, eller om det t o m var en euro. Men man måste renovera huset och anlita hantverkare och det skulle behöva en investering på 200-300 000:-. Men fortfarande, ett hus på Sardinien för 300 010:- låter överkomligt. Dock tror jag inte huset på bilden är gratis. Det läget!!!
Lila blommor
Jag dör, de är så fina!!!!!!!
Mia har nya lila glasögon. Mina är också lila fast med dragning åt rosa, tror färgen heter magenta. När jag skulle köpa nya glasögon så bad jag om hjälp och dessa som jag har var de första hon tog fram. Jag provade 2-3 till men de första var bäst. Har aldrig valt glasögon på en minut förr.
Men BLOMMORNA!
Carolina Herrera
Hon är så snygg! Alltid klassisk, kanske tråkig tycker en del, men flawless! Och kolla blusärmarna!!!
Vilken skönhet!
Jag är fascinerad av djur. De är så olika.
I en del länder äter man ju dessutom hästkött (och i en del skumma färdiglasagner...), i andra länder hundar. Och Mikaels efternamn är synonymt med högkvalitativt kaninkött som hans styvpappa och mamma hållit på med i många år. Andra har kaniner som husdjur.
Igår pratade Mikael och jag om vegetarianer och veganer. Jag vet inte helt vad gränserna går, men jag vet att vi kan laga fisk till svärdöttrarna och använda mejeriprodukter. Fast jag tyckte att en fisk är ett djur lika mycket som en kyckling. Skillnaden kanske är att kycklingarna blir uppfödda för att bli mat och fiskarna simmar fritt i havet.
Men det finns ju odlad fisk?
Jag vet inte. Jag vet i alla fall att Mikaels kryptonit är bröd. Då går hans linje på sockervärdet i blodet spikrakt rätt upp. Kött är däremot bra för honom.
Så det finns nog inte ett sätt som är bäst för alla. Ingen gillar ju precis samma böcker som nån annan, eller kläder, så visst får man ha olika filosofier om mat också, utifrån vad ens egen kropp mår bäst av och utifrån vad man tycker är etiskt acceptabelt.
Jag blir faktiskt hungrig när jag skriver om det här. Lite läskigt att bli hungrig av en bild av en häst, men det var ju några tankesteg däremellan.
Coola Mary i urgammal klänning
Allt klär en skönhet, men just den här klänningen har burits av Marys svärmors, drottning Margrethes, mamma vars namn jag har glömt. Hur coolt är det!
Ska jag klä på mig?
Jag har avbokat duschen idag. Jag hämtade mig ok efter begravningen men igår var barnen här för att äta födelsedagsmiddag (Mikael fyllde år i veckan) och jag satt i princip bara på en stol men idag mår jag dåligt.
Men man blir ju sugen på att ta fram taftkjolen, juvelerna och den där make-upartisten jag anlitar när jag ska på gala. Så här skulle jag vilja se ut. Jämt. Nej, inte jämt, men lagom ofta. Så jag kom ihåg att jag kunde bli snygg. Idag blir det trikåkläder som inte gör ont att ligga ner i. Och det blir dagens storverk att klä på mig. Jag får vila minst en timme till.
Salzburg
Mina föräldrar tvingade mig att åka till Salzburg när jag var 14 och hellre ville åka på en ungdomskonferens i kyrkan. Fy vad glad jag är för det! Har tänkt så många gånger på den där fantastiska resan. Och en gränd i Salzburg ser väl lockande ut, eller hur? Vill ni ha restips säger jag absolut Salzburg! Massor att göra och se! Och de har de färskaste, godaste Mozartkulorna där.
Ståtliga!
Tänk att det ser ut som om de här "personerna" har självkänsla! Jag tror jag ska sprida mina fjädrar lite mer. Det kan aldrig skada.
Vilken skönhet!
Så här håller Anne på nu. Hon hoppar och studsar och dansar och springer efter så många år i ett kroppsligt fängelse. Å, vad jag unnar henne det. Och mig. Fast jag måste vänta. Men just nu känns det ok, jag vill ändå inte lämna Mikael.
Dagens elefant
Jag har ju sagt att jag vill ha en get eller två, men när jag ser den här vill jag gärna ha en elefantbebis. Fast om de måste bytas blöja på och passas kanske det inte är helt idealiskt för en ME-patient. Tror inte Mikael går med på att ha en elefant heller. Synd!
Vintern? Hallå??
Jojo hade -25 grader i sin tiodygnsprognos, men jag har bara minus två och tre i min. Det känns ju lite tråkigt att det bara är snöigt nån eller några dagar och att det smälter på träden med en gång. Linas bilder från Norge är så vackra så man smäller av. Skulle gärna ha lite gnistrande, glimmande snölandskap här omkring. Vi får väl se.
Dagens minnesstund
Det var mycket folk på Vår gård i Saltsjöbaden idag när det var minnesstund för Anne Örtegren. Hon var min vän och den bästa ME-förespråkare jag vet. Hon slet för sina medsjuka fast hon själv var väldigt svårt sjuk. Idag på minnesstunden fick jag se hur många som kände den andra Anne, den som inte jag kände. Den friska som besökte många världsdelar och dök och klättrade. Hon var social och full av energi. Att hon lätt fick vänner och inkluderade andra visste jag av erfarenhet.
Jag har haft lite vånda inför idag, och jag ska inte säga att det var helt lätt. Men jag tror att det var värt det. Jag sov några timmar med två täcken och mår bara skräp nu, inte megaskräp. Och det var skönt att få lägga Anne till ro, bildligt i mitt sinne såväl som fysiskt på den plats hon själv valt ut. Jag känner att det var en läkande stund med andra som kände henne bättre, jag kände bara sjuka Anne, men hon var verkligen en kämpe! Och så värd all kärlek hon fick.
Henrik Ennart, vetenskapsjournalisten som skrev flera ME-artiklar i SvD i december, har skrivit om Anne, dagen till ära. Jag tycker såklart att artikeln är jättebra, hoppas ni tycker det också.
Den här dagen ska få symbolisera mer för mig än bara ett farväl till Anne. På ett för personligt plan för att berätta här kommer jag att försöka ta hand om mig själv bättre och försöka lysa där det gör störst skillnad. Jag känner att den senaste månaden har hjälpt mig att fokusera på vem jag är, vad som är viktigast i mitt liv och vem jag vill vara när min tid är ute. Jag har varit inne på det i mina samtal med min ME- psykolog som en del i mitt arbete för acceptans och jag är glad att det vi pratar om ligger och gror i mig och börjar växa.
Mikael var på ett föredrag som en begravningsentreprenör höll i kyrkan härom dagen. Dagen efter dog en av hans gamla vänner och idag var vi på minnesstund. Så det känns lite som ett tema för veckan och något vi behöver hantera. Sorg vid förlust är ju priset för kärlek.
På ett helt annat plan så var det fantastiskt att få pynta mig. Strumpbyxorna var görjobbiga att få på mig och jag kommer att gnälla när jag ska ta bort sminket sen, men det var gott för själen att vara fin en stund. Och jag kunde ha en kavaj igen som var för liten förut, och en kappa som legat undangömd för att den också varit för liten. Jag är fortfarande rund som en ost, men osten är lite mindre nu. Men att jag gläds över det samma dag som Annes kropp tas farväl av gör mig konfunderad och lite att jag skäms. Kroppar är verktyg och man borde vara tacksam över att ha en. Men när kroppen reagerade så svårt som Annes, så orkade hon inte med att ha den hängande som ett ok, eller kanske som en kvarnsten kring hennes hals. Jag borde behandla mig och min kropp med kärlek och medkänsla.
Men läs gärna artikeln i SvD. Det är jättebra om den får många klick. Om ni inte orkar läsa den men ändå orkar klicka på min länk så registreras det och ni har hjälpt till att sprida information om det som gör mitt liv så svårt. Tack, från hjärtat.
Hur slarvar man bort en blus?
Jag har svaret, men ändå inte. Alltså, jag har gjort det, men vet inte hur.
Jag skulle ta fram och förbereda kläderna inför begravningen imorgon. Skulle ha en svart kavaj (som jag kan knäppa igen!) med en tunn vit blus under. Men blusen är borta. Inte i tvätten, inte i min enorma klädhög vid fotändan av sängen, inte i garderoben, inkl under några andra plagg om jag hade fått slut på galgar, inte i Muminpåsen jag köpt och som på nåt vis har fått överskottet från fotändehögen i sig, och inte heller på köksstolen där det hänger en klänning sen juldagen och mina finvardagskläder som jag har på mig om jag ska nånstans. De är bara använda nån timme så jag tänker återanvända dem, jag har bara inte varit hemifrån i januari. Jag kollade på golvet i garderoben där den borde hängt men nej, den hade inte ramlat av galgen. Senaste gången jag hade den var när vi åkte på kryssning och då hade jag tänkt byta till den på kvällen, men den har bara 3/4-ärmar och det var svinkallt på båten så jag bytte aldrig om. Den resan kan ha varit i oktober kanske. Vi använde samma väska Mikael och jag och den kan teoretiskt sett ha blivit kvar i väskan för den är väldigt tunn och kan ha slunkit in i nåt hörn. Men så man slarvar bort en fin blus? Hur? Varför? Kanske för att man "förvarar" sina kläder på åtta olika ställen i lägenheten, varav hälften inte innebär någon form av galge. Och jag är galgnazist! Blev galen på min syrra om hon lånade kläder och la dem i en hög. Nu är det normalt för mig. Tragiskt!
Som väl var går kavajen att knäppa så jag behöver inget som ska vara fint och synas under.
Jag ska gå igenom mina kläder och dela upp i skänkes, säljes och sparas. Men nu har jag ju tydligen gått ner 10 cm i midjan och då blir jag ju tveksam till vilka kläder jag ska behålla eller inte. Ska nån sätta pengar på när det sker? Ni kan sätta en rejäl slant på 2019 för där är det inga höga odds. Om jag säger rätt nu, jag fattar inte riktigt vad jag säger längre. Mer än att jag ska på begravning, och har slarvat bort en blus. Det får väl räcka!
Årets värsta rekord
Det var nån skolskjutning igår i Kentucky där 2 dog och 17 skadades. Enligt denna är det den 11:e skolskjutningen i år. Men januari är ju inte ens slut än?!?!?
Det är illa nog när kriminella skjuter varandra, lite spill får man räkna med, men 11 skolskjutningar?!?!? En varannan dag!
Det är helt vansinnigt att det får finnas vapen för folk i skolåldern att få tag på.
Dagens konst
Centsational Girl hade ett inlägg som handlade om abstrakt konst och 10 konstnärer att känna till. Jag känner ofta en dragning till abstrakt konst, vilket är lite oförståeligt eftersom jag inte gillar öppna frågor. Att gilla konst som man inte ens vet vad det är är inte likt mig. Men konstigt nog gillar jag att det kan vara vad som helst eller ingenting och nåt annat i morgon. Här kommer några av verken som togs upp i bloggen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)