Minneskonster

Jag använder min telefon mindre och mindre, mer om det i ett annat inlägg dock. Ser bättre på plattan så jag surfar på den. Idag ringde dock alarmet på mobilen när jag skulle gå upp inför hemtjänstduschen. Det blir ett alarm och en påminnelse om kalenderhändelse, och idag kom jag inte på hur jag skulle hitta alarmet så lägger sig bakom kalenderaviseringen, så jag stängde helt sonika av hela telefonen för att få tyst på den. Och nu ikväll skulle jag sätta på den igen, och så frågar den efter min pinkod till sim-kortet. Jag har glömt att stänga av min telefon sen i somras eller nåt och hade helt glömt att det är en kod man ska minnas. Jag provade med en som jag tyckte var trolig. Fel, och dessutom har jag bara två försök på mig. Frågade Mikael vad som händer, och han sa att telefonen låses och man måste ha PUK-koden. Men den finns på Mina sidor på Telenor, och där är jag ju ibland för jag laddar telefonen med pengar på det viset. Där stod PUK-koden tydligt och klart och jag blev glad att inte behöva slänga min telefon för jag är dum i huvudet. Men så skulle jag bara ändra en siffra när jag hade tänkt efter en stund. Och tror ni inte att jag plötsligt kunde koden! Efter kanske ett halvår! Och jag som är så glömsk, eller trögtänkt kanske. Jag blev riktigt imponerad av hjärnan. Dels tror jag att det var nyttigt att inte ha press på sig att telefonen blir obrukbar om 4x2 knapptryck, dels tror jag informationen kunde ta sig till ytan av hjärnan där jag kunde hitta den, snarare än att ligga i det låsta valvet Siffror du inte har tänkt på på 180 dagar eller mer.

Men så tänker jag på när jag kom hem efter att ha bott i Schweiz. Jag hade fått en lägenhet i Frölunda och skulle ta ut pengar i Bankomaten långt österut i shoppingcenter i VF, kanske låg det en florist och ett apotek åt det hållet. När jag stoppade i kortet var allt som det brukar, jag hade inte ens kommit på att man behöver sin kod, och den hade jag inte använt på 120 dagar. Hjärnstopp deluxe! Men jag lyckades lugna mig och låta fingrarna sköta saken, och de kunde koden.

Numera väljer jag mina egna koder och ändå klarar jag inte av att komma ihåg dem. Eller komma ihåg var jag lagt lappen med alla lösenord... Som väl är kom Mikael ihåg att det var ett ord som jag sa när jag var liten, och då visste jag det. Men det har väl snart nått bäst före-datum och vad gör man då! En vacker dag kommer jag inte att komma på nåt bättre än Mittlösenord. Eller Jhiaovmlä, som står för Jag har ingen aning om vad mitt lösenord är.

De första åren som nygift använde jag siffror från vårt bröllopsdatum för att jag skulle lära mig det riktigt ordentligt. Men när jag slutade med det så gick det några år och så hade jag glömt det. Lyckades komma på att det är dagen efter Nine Eleven. Annars har ju Mikael datumet ingraverat i ringen. Det eller ett annat datum. Ni kan få läsa den historien i ett annat inlägg också, för den är så väldigt bra.