Jag älskar serien mer nu än jag gjorde när jag först såg den. Eftersom man känner alla och vet vad som händer, hur de utvecklas osv, så känns min respekt och kärlek för individerna de är större den här gången. Men jag avslöjar inget. Hoppas jag! Jag tycker mycket om hur man får se folk som de är, de flesta med både goda och dåliga sidor. Och man får se samhällsutvecklingen speglas downstairs såväl som i huset och i världen.
På ett sätt älskar jag Downton mer än till och med Jane Austen. Här är verkligheten lite mer nyanserad, man får se in i både hög och låg. Och man kan inte vara säker på att blir ordentligt för dem man älskar mest. Precis som i livet.
Jag ska titta på sista delen i säsong 3 nu och sen julspecialen senare ikväll, om jag inte måste kolla på bägge två på raken.
1 kommentar:
Å, alla de kära gestalterna! Men ikväll såg jag Barnmorskan i East End, lika intressant och tidsspeglande.
Varför kan engelsmännen göra film så bländande, medan svensk tv är parodiskt dålig?
modren
Skicka en kommentar