Sveriges första TV-gala för diabetes direktsänds på Världsdiabetesdagen den 14 november (dvs imorgon tisdag) från Grand hotell i Stockholm. Syftet är att samla in så mycket pengar som möjligt till forskningen samt att sprida kunskap om sjukdomen. Galan kommer att visas kl 20.00 i TV3, Viafree och Viaplay.
Med anledning av detta har jag bestämt mig för att ha diabetestema på bloggen den här veckan. Jag har ju lite erfarenhet som anhörig. Sen nån upptäckte insulinet så dör man ju inte av diabetes och det är ju en härligt framsteg, men det är ju ändå en komplikation i livet och en risk för allvarliga biverkningar, eller snarare följdsjukdomar. Diabetes typ 2 är ju också en av de snabbast ökande sjukdomarna i världen vilket gör att frågan är viktig på flera plan.
Ingen behöver tro att jag kommer att representera sjukdomen korrekt, men jag ska göra mitt bästa för att inte klanta till det för mycket. Här kommer del 1.
I princip delar man in diabetes i typ 1 och typ 2. Sjukdomarna har samma följder men helt olika orsaker och olika behandling. Den gemensamma nämnaren är att sockerhalten i blodet är för hög. Därför kallades sjukdomen förr sockersjuka. När jag var liten och hällde socker på cornflakesen brukade min mamma säga att jag skulle akta mig för socker för äter man för mycket får man sockersjuka. Jag måste erkänna att jag inte trodde henne utan trodde att det var samma kaliber på den varningen som på "det är förbjudet att cykla med träskor". Men nu vet jag bättre!
Det finns flera sorters diabetes typ 1. Men de har gemensamt att kroppen har slutat, delvis eller helt, att producera insulin. Det sker genom att kroppens immunsystem angriper och förstör de celler i bukspottskörteln som producerar insulin. Diabetes typ 1 är med andra ord en autoimmun sjukdom. Den kallas också barndiabetes, eftersom den brukar bryta ut före puberteten. Mikael fick dock diabetes i 20-årsåldern, men det är ovanligt.
Vid diabetes typ 2, även kallad åldersdiabetes, kan bukspottkörteln fortfarande producera lite insulin, men den mängd som produceras räcker inte för kroppens behov. Det beror på två saker. Kroppen klarar inte av att öka insulinproduktionen tillräckligt mycket när sockerhalten i blodet stiger till exempel efter en måltid. Själva vävnadernas förmåga att använda det insulin som finns är också nedsatt. Det gör att det går åt mer insulin för att "öppna" cellen så att den ska kunna ta emot sockret i blodet. Diabetes typ 2 är inte en autoimmun sjukdom utan en livsstilssjukdom. Men följderna av högt blodsocker blir desamma, oavsett orsak.
De första tecknen på diabetes brukar vara stora urinmängder, ökad törst, onormal trötthet och ibland också viktnedgång. (Mikael blir kissnödig och törstig även idag när han har högt socker, så det gäller inte bara under insjuknandet.) Att mängden urin ökar beror på att kroppen försöker bli av med socker genom att kissa ut det, och eftersom man då förlorar mycket vätska blir man törstig.
Kroppens insulin ersätts alltid vid typ 1 och vid viss typ 2 med insulin utifrån. Insulinet förstörs dock av magsyra så man kan inte ta det i form av piller utan får det genom injektion med insulinpenna eller insulinpump.
Personer som har anlag för att få typ 2-diabetes kan hålla sig friska så länge insulinbehovet inte är större än förmågan att producera insulin. När behovet av insulin ökar, till exempel om patienten går upp i vikt, kan den kritiska gränsen passeras och sjukdomen bryta ut. Den här typen av diabetes ökar i länder där levnadsstandarden stiger vilket innebär att människorna börjar äta mer fettbildande mat samtidigt som de är mindre fysiskt aktiva på grund av att kroppsarbetet minskar. OBS! Att fettBILDANDE mat inte är samma sak som fet mat. Raffinerat socker är boven. Om man håller nere kolhydratintaget kan man äta hur mycket fett man har lust med (man har nämligen inte lust med särskilt mycket) Men motsatsen, att om man håller nere fettintaget kan man äta så mycket kolhydrater man vill, stämmer inte. Dessutom blir man mer sugen på socker ju mer socker man äter, så det är ingen självreglerande funktion i minskat fettintag som det är i minskat kolhydratintag.
Ungefär en tredjedel av alla människor med typ 2-diabetes i Sverige behandlas genom att lägga om sina matvanor och motionera mer för att gå ner i vikt. När man går ner i vikt räcker den egna insulinproduktionen till igen samtidigt som fysisk aktivitet ökar känsligheten för insulin. Blodsockernivåerna blir då mer normala. Ytterligare en tredjedel behöver också tabletter som ökar den egna insulinproduktionen eller vävnadernas känslighet för insulin. Den sista tredjedelen behöver precis som människor med typ 1-diabetes dagliga injektioner med insulin. (bukspottkörteln.se)
Insulin i spruta ersätter kroppens eget insulin. Men orsaken till att diabetes är en svår sjukdom är pga följderna. Friska människor håller nämligen blodsockret på en perfekt nivå, jämt, hela livet. Så de får inga följdsjukdomar. Men eftersom det är så mycket som påverkar kroppen och hur den svarar på insulin, och insulin i spruta är ett så trubbigt verktyg jämfört med när kroppen sköter det själv, så har man oftast episoder av både högt och lågt socker och det kan vara farligt, lågt på kort sikt och högt på lång sikt.
"Många personer som har typ 2-diabetes är överviktiga och fetma är en av orsakerna till att kroppscellerna förlorar sin känslighet för insulin. Överviktiga som inte har typ 2-diabetes förmår att producera så mycket insulin, upp till fem-tio gånger det normala, att blodsockret hålls på normala nivåer trots den nedsatta känsligheten i kroppscellerna. De som har diabetesanlag klarar inte detta, relativ insulinbrist blir följden och blodsockret stiger." (Diabetes.se)
Motion är det "mest effektiva sättet att öka cellernas känslighet för insulin. Genom att öka känsligheten tar cellerna snabbare upp sockret som finns i blodet, och på så sätt kan du undvika att få höga blodsockervärden. Effekten på insulinkänsligheten av ett motionspass, till exempel en rask promenad eller att cykla i 30-40 minuter, finns kvar i upp till två dygn." (1177.se)
Diabetes typ 2 är mer ärftligt än typ 1, faktiskt. Om en enäggstvilling får typ 1 är den andre tvillingens risk att få typ 1 25-50%, men om en enäggstvilling får typ 2 har den andre tvillingen 90% risk att få diabetes typ 2. Det må låta som dåliga nyheter, men i själva verket betyder det att vi kan förhindra att diabetes typ 2 får makt i kroppen genom att äta så lite kolhydrater som möjligt så att kroppen behåller sin känslighet för insulin, samt att motionera, vilket ökar insulinkänsligheten. Det är goda nyheter inför världens diabetesepidemi, men vi måste bli bättre på att röra oss och skära ner på sockerintag och hålla vikten. Jag har flera riskfaktorer för typ 2-diabetes men har ingen ärftlig komponent så jag hoppas jag klarar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar