Mikael håller nån kurs i Första hjälpen som inbegriper att man nämner diabetes. De kan ju råka möta en diabetessjuk person på marken, kanske medvetslös och krampande i värsta fall, och måste veta vad man ska göra. Förresten kanske personen fortfarande kan stå eller sitta, eller t o m gå, men de kanske uppför sig underligt. Känner man dem så märker man det tidigare, men känner man dem inte kan de ändå uppföra sig så underligt att man förstår att nåt är fel. Om de verkar lite underliga men inte luktar alkohol kan det vara diabetespåverkan.
Mikael brukar visa sin insulinpenna så att folk har sett en. Om man alltså ser nån ligga avsvimmad på marken och kollar i fickorna efter ledtrådar eller medicin, så är det bra att känna igen en insulinpenna, för då vet man att personen har diabetes. Jaha, hur mycket insulin ska man ge? frågar folk nästan jämt, säger Mikael, och för första gången förstod jag varför idag. Om nån ligger avsvimmad på gatan och man hittar en burk med hjärtmedicin i fickan ger man dem ett piller, eller om de har en epi-pen mot anafylaktisk chock ger man dem också sin medicin. Avsvimmad, medicin i fickan, ge den, så tror man att det är. Men om nån har diabetes och man hittar en spruta "medicin" i fickan ska man ALDRIG NÅNSIN ge dem insulin! Inte under några som helst omständigheter. Man dör inte av diabetes, sådär överhängande, men man kan faktiskt ta livet av nån som är medvetslös om man ger dem insulin. En tvåmeters man på 200 kg som inte ens är avsvimmad än dör också om man trycker i honom allt vad som finns i en spruta. Så insulin ska bara den sjuke hantera, ingen annan. Utan några undantag.
Dagens sammanfattning. Rör aldrig en insulinpenna! Se den som en bomb som bara bombpolisen får röra.
P.S. I en film är det en kvinna med diabetes som dör. Mrs Jankis i Memento tvivlar på att hennes man verkligen har tappat korttidsminnet och inte kan komma ihåg vad som hände nyss, inklusive att han gav henne sin insulinspruta (men här ser ni, bara den sjuke ska hantera sitt insulin!!!!!!!). Om och om igen säger hon Det är dags för min spruta och han ger henne den, om och om igen, tills hon hamnar i koma och dör. Som jag minns det var det inferred att hon inte trodde sin man och nu fick hon skämmas för att hon trodde det var på låtsas på det värsta viset, att dö själv för att bevisa hur fel hon hade och att hon borde ha trott på sin man. Klippet hette Poetic Justice.
Om det här funkar så kommer scenen i nedanstående klipp.
1 kommentar:
Jag jobbade nära en kille som hade diabetes och fast vi jobbade så nära var det inte helt lätt att se när sockret blev för lågt. Men när han ställde korkade frågor och inte kunde tänka längre då visste jag att det var dags att be honom kolla sockernivån. Han gick alltid runt med dextrosol i fickan.
Skicka en kommentar