Mikael håller ju kurser i 72-timmarsberedskap och Hjärt-/LungRäddning. Han har en docka som man kan träna på och han tog in den idag för att kolla den inför en kurs han ska hålla i morgon. Jag visste om att han skulle hålla kurs och jag har sett dockan förr. Men jag skrek högt när jag först såg den i köket och några timmar senare i hallen. Så tänkte jag att jag skulle komma ihåg att den låg i hallen så jag inte skulle skrika och väcka Mikael när jag skulle gå och lägga mig, Men då ligger den i köket igen och det var bra nära att jag blev rädd igen. Men vad är troligast? Att vi har en styckad kropp i lägenheten eller att Mikael håller HLR-kurser? Tydligen tror min hjärna genast det värsta. Det visste jag väl förr, jag kan ju vara väldigt teatralisk. Och dessutom har jag slarvat bort kortet jag kom ihåg att ta av torson, jag menar dockan, på väg till sängen. Här försöker man göra sig till och illustrera sina blogginlägg. Jaja.
5 kommentarer:
Fast tänk om han bara håller på med en lömsk tillvänjning så att du ska sluta reagera för att sedan fylla lägenheten med styckade kroppar? I så fall har din klarsynta hjärna satt stopp för det projektet.
Det är inte klokt vilket spännande liv du lever.
Styckmordet på Ribby allé. Var rädd om dig.
modren
Sara och mamma, vad ni är underbara! Att få ett härligt skratt på morgonen förgyller verkligen dagen!
Angående kursen så var det ett avsnitt om lågt blodsocker som han läste för mig igår och jag kom med den eminenta idén att han skulle ta för mycket insulin och låta kursdeltagarna försöka rädda livet på honom genom att ge honom druvsocker. Han höll med om att det säkert skulle bli väldigt minnesvärt. Annars kan man ge en A-lagare en femhundring och kanske skära dem lite i halsen så blodet sprutar. Win-win liksom. Annars var jag fortfarande inne på det där med insulin och tyckte det kändes bättre att ge dem en spruta insulin än skära dem. Men Mikael tyckte inte det var nog dramatiskt att ge nån ett glas juice. Han håller sig till dockan. Tunnis.
Karlar är verkligen hariga!
Skicka en kommentar