Liten tjej från landet

Det har varit nån finsk styckmördare lös så jag har varit extra noga med säkerheten här hemma. (Han fångades idag och inte här i vår "förort", det var det ju förresten aldrig tal om, men ni fattar.) Det var skönt, men jag tänker inte bli mindre noggrann med att låsa och larma.

Men så ikväll/inatt hördes det ljud som om nån poppade popcorn och jag trodde att det var smällare. Frågade Mikael, som också lyssnade uppmärksamt på ljudet, om det "var nåt" som folk firade eller så, men han trodde det var en militärövning. Han kollade och det var det inte. Men hemvärnet kan ju ha haft förövning, det ska ju vara nån stor övning i höst. En gång fick vi ju lapp i brevlådan om att det skulle vara övning i vårt bostadsområde och sen såg jag militärer med k-pist eller gevär eller vad det nu heter smyga omkring mellan bilarna. Det tyckte jag var väldigt spännande då.

Men nu, inte så mycket. Min hemtjänstperson jobbar i ett flervåningshus där en blev knivskuren en kvart efter att hon gick in. Hon blev förhörd av polisen. Förfärligt!

Och folk har blivit våldtagna här på orten, de har rånat både bank, apotek och guldsmed och till och med Pressbyrån upprepade gånger.

Jag är liten och kommer från landet. Jag är inte van vid sånt här. Om det var skottlossning vi hörde så var det inte kul! Jag har aldrig hört skott i hela mitt liv. Vill inte börja nu heller. Och det med militärövning kändes harmlöst för 5-8 år sen, när det nu var, men inte längre. Putin och Trump och Kim Jong-Un, ingen är riktigt normal! Och så pyser det av terrorism överallt, och samma krutdurkar till länder som alltid varit hetsiga är fortfarande livsfarliga. Om Anders Borg inte ens kan hålla snoppen innanför byxorna så kan världen inte leva i fred. Det ena ger inte det andra, men jag säger bara det. Det går inte och har aldrig gått.