Alltid värst

Allt är ju en tävling för mig, nej, inte allt, men mycket. För mycket. Men härom dagen "vann" jag rejält.

Några hade diskuterat hjärntrötthet i en me-grupp och nämnt ett självskattningatest för hjärntrötthet utarbetat av Göteborgs Universitet. De hade fått 23-24 poäng och man skulle visst prata med läkare om man hade över 10,5. Jag hade 38. Jippi, jag vinner!

Mm, just det. Den enda frågan utan solklart svar var en om företagsamhet. "Kan du sätta igång saker eller tar det emot?" "Jag behöver hjälp med allt", var ju mitt svar, även om jag klär på mig själv och äter själv, så behöver jag hjälp med att skaffa maten och laga den, och ofta klär jag inte på mig alls. Men det är ju verkligen inte pga oföretagsamhet! Jag kan ju lätt hitta på fem saker att göra idag och börja göra nån av dem. Men oftast blir jag ju medveten om att jag inte orkar så fort jag prövar. Men det hindrar ju inte att jag prövar, alltför ofta. Idag kom Mikael hem vid fyra och jag gick upp för att säga hej och göra så han känner sig välkommen hem. Men jag orkade inte gå upp ur sängen märkte jag när jag redan gjort det, så jag fick vila på en stol för att orka gå och lägga mig igen. Min företagsamhet är intakt och skulle må bra av en liten dimmer. Max var förresten 14x3 på testet, så jag svarade inte bara på tre poäng per automatik för att "vinna".

Förresten hade mamma gjort ett test på Facebook där man bara kunde stava alla orden rätt om man var an English teacher. Visst. 32/32 och då är engelska dessutom inte mitt modersmål. Have you considered a career in linguistics? Sicket smörande!!!

Tydligen måste jag vinna i allt, men när jag gör det så klagar jag på att det är för lätt. Inte lätt att göra mig nöjd.