Vi kunde inte hitta förpackningen med printerpapper. Både Mikael och jag letade på alla ställen den brukar vara och på flera ställen där den inte brukar vara. Inte ens jag hittade den, och alla vet ju att det är vetenskapligt bevisat att tjejer hittar saker bättre än killar.
Dock misstänkte jag att det var jag som hade slarvat bort den, ofta är det ju så hemma hos oss när ingen vet vem som hade nåt senast att jag är mest glömsk. Och jag har haft riktiga minnesluckor de senaste dagarna. Men vi har ju för sjutton bara 53 kvm att slarva bort något på! Sovrummet och badrummet var helt ute. Jag tror inte heller jag skulle lägga den i skafferiet. Men jag kollade på köksstolarna.
Men så började jag leta efter blodtrycksmätaren (bara lite bröstsmärtor hela kvällen) och den är försvunnen men jag hittade printerpapprena i ena bokhyllan! Och då kom jag ihåg att det var jag som hade städat undan dem.
Egentligen har vi en regel att jag inte får städa undan Mikaels saker för då hittar han dem aldrig igen. Så på sin höjd får jag flytta ihop papper på soffbordet till en hög, men inte bära bort dem. Men jag hade visst brutit mot regeln. Kanske ansåg jag att pappret var vårt, inte Mikaels. Vem vet? Det finns många svårare gåtor i världen. Och lättare.
Men det är en väldigt tillfredsställande känsla att vara den som hittar saker och inte bara den som slarvar bort. Både och, tekniskt sett, men ni fattar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar