Världens bästa minisemester

Jag är ju inte i skick att tas till Medelhavet, trots att en evig röst i min själ ropar Italia! Italia! Belllla Italia!!. Så vi bestämde oss för att ta en dygnskryssning till Åland, utresa onsdag eftermiddag, hemkomst torsdag eftermiddag. Lagom. Perfekt!

Först fick vi vara i loungen, för att vi hade köpt en extra dyr hytt. Ooo, vad speciellt. Aldrig fått det förr. Man kunde läsa tidningar och dricka automatkaffe eller choklad, som Mikael smällde av när jag tog. Det var säkert 24 grader. Det avslöjar ju mig när jag är tvungen att ta nåt gott som egentligen kostar pengar, och inte bara vatten. Jag halvbläddrade i Sköna Hem, men orkade inte riktigt. Hade sovit bara 7 timmar, hade packat och klätt på mig i två timmar, med pauser, och suttit i bil en timme. Så jag var trött och excited.

Vi kom ombord och inte bara det, upp till tionde våningen! Och vi gick långt, för såklart ligger ens rum aldrig nära hissen. Men tack och lov för det. Vi har alltså ett stort vardagsrumsfönster som vetter RAKT FRAMÅT och ligger alldeles under där kaptenen sitter och styr. Det som är framför oss är några meter båt, sen är det hav. Och hjälp vad jag har glott på det där havet. Båten åker långsamt så här innanskärs eller vad det heter. Så det har tagit en stund och vi hann inte ut på öppet hav innan det blev natt. Men där satt jag på ... öh durken? och glodde på havet och lärde mig om röda och gröna pinnar i vattnet och vad de betyder. Det var så underbart att se hela färden från vår egen hytt. Inget stå utomhus, påpälsade som michelinbarn och ändå bara längta in. Detta var ett utmärkt sätt. Ja, så hytten längst fram alltså.

Vår hytt kan annars knappast kallas hytt. Den har senaste designen i badrummet, som var det enda som var underdimensionerat här. Stor tv, gratis grejer i minibaren, en soffa med sjäslong, dubbelsäng med fin sänggavel och lyxigt överkast, en walk-in-closet som är ungefär lika stor som vår säng. Och det är ett fint samsspel mellan lampor, möbler, textilier och tapet. Värre hotelrum har vi ju bott i alltså. Och större än vårt vardagsrum är det helt klart. 29 kvm tror jag det skulle vara.

Först vilade vi och tittade på skärgården och jag frågade tusen frågor. Sen gick vi till taxfreen, rättare sagt Mikael, hjälten, har kört mig i rullstolen överallt. I taxfreen tog jag nästan den första ansiktsburk (ansiktsburk, ansiktsburk)  jag hittade som var ok. 119:- Blir lagom.

Sen köpte jag pandalakrits och apelsinchoklad.

Sen skulle vi vila, men jag hoppade upp och ner efter mediciner, och sen upp igen (jag hällde bara upp treon, jag drack den aldrig, därav hoppandet upp å ner) och till slut, när jag hade sminkat mig lite, kunde vi gå. Och vi hade sett några räkmackor förut mittemot affären med smycken och handväskor, så vi var supermegahungriga när vår sittning började kl 20.30. Tio minuter senare hade alla kommit och ställt sig i kö, men det var kort kö som rörde sig fort. Färska räkor, gravad lax, kallrökt lax, skagen på blinie, kokta dillvända färskpotatis, ägghalvor, såser av alla de slag, senapssill, löksill och skärgårdssill. Det fanns 1-2 sillar till som inte hågade mig. Mikael tog steka strömmingar men det slipper jag gärna. Sen hade de sushi men ingen av oss gillar det. De hade också typ salami och sånt, bevare mig väl, men jag tog med mig en skiva Pulled hjort med nån timjansmak, och det var som rostbiff fast inte samma. Redan efter första tallriken tänkte jag att jag ville gå och ta mer av några av sorterna. Det kanske man skulle gjort.

Sen kom det varma. Började gudomligt med potatisgratäng, med rödvinssås på ena änden och bea på andra. Coq au vin, rostbiff (varm, hel bit), mikael tog ribs, jag inriktade mig på pastarullar arrabiata, mmm, gnocchi (smaklösa) och nån aubergingratäng som faktiskt inte var så god. Allt annat var topp. Det här kunde jag lätt göra varje vecka! Har glömt nu vad mer jag åt men det var gudomligt. Den varmrökta laxen föll sönder i bitar och smakade ljuvligt. Allt var supergott.

Till efterrätt hade jag hoppats mycket på nån limecheesecake men den var slut. Tog chokladglass med chokladsås, liten citronpavlova (bara platt maräng med grädde, inget av det där sega som pavlovan ska ha). Jag åt också mitt livs första makron, men det var inte så gott. Förstår att det är ett franskt bakverk. Sen éclairs som Mikael gillade, sen hallon tårta typ, små kuber, sen hallon och lakritspannacotta. Inte god. Men tiramisun var jättegod, kvällens bästa efterätt faktiskt. Len men inte söt, det klarar man inte efter en sån middag.

Det fanns också ett brödbord och jag tog såklart av den färska baguetten. Mikael såg ett ostbord men tror han glömde av det. Jag kan inte säga att själva maten hade så hög klass. Allt var underbart gott, men det var inte Michelin över det. Men man fick ju precis ALLT, favoritsmak efter favoritsmak, och det var fantastiskt. Potatisgratängen var det godaste, tätt följd av den varma laxen och löksillen. Random. Och jag är väldigt svag för potatisgratäng så det förvånar ingen. Men den maten skulle jag gärna äta en gång i veckan. Så småningon skulle man tröttna och vilja ha soppa eller boeuf bourguignon, eller lasagne, men än så länge har jag så totalt inte ätit mig mätt där.

Har jag sagt att vi kan hjula säkert tre varv på raken i hytten om vi bara flyttar lite på soffbordet? Här hade vi lätt kunnat bo i en vecka! Det känns mer som ett hotellrum än som en hytt.

Och jag har mer goda nyheter. På kvällen efter buffén fick jag feber! Och dagen efter var trötthet och huvudvärk och ont i kroppen mina symptom, ja inte bara, men ökade nivåer, så det innebär att jag klarade av resan förvånansvärt bra. Jag vet att jag sov på natten och vaknade till vid lunch. Inte så illa. Och att jag får PEM samma kväll och sen bara mina vanliga symptom men ingen influensakänsla dagen efter, det är fantastiskt. Självklart var det jobbigt, självklart fick jag vila före och idag har jag behövt ligga blickstill hela dagen och hjärtat och andningen har rusat av att bara gå upp och äta. Men jag står ut, vilket gör att jag orkar göra det igen. Inte som Italien förra våren, när jag satt och grät på sängkanten och fick droga mig mycket mer än vad som var hälsosamt för att kunna sitta upp på middagen på kvällen. Men den här resan stod jag ut med, rent fysiskt, och på alla andra vis var det fantastiskt underbart! Jag kvittrade under packningen: Vi ska på semester! Jättestort för mig, Mikael vet jag inte. Han vill åka till Rom. Jag svimmar av den tanken. Härja runt och se på saker? Jag försöker att inte tänka på vad Mikael skulle vilja göra. Han har i alla fall ett stressfritt förhållande med en lycklig fru som älskar honom. Det är inte en självklarhet. Han brukar vara tacksam för de mjuka värdena. Jag hoppas jag gör honom lycklig, lyckligare än en dykresa eller historisk sightseeingresa. Jag är i alla fall totalt toknöjd med vår minisemester!

Och Mikael hade framme telefonen när vi kom in i hytten, medan jag kom på att fota först senare. Efter att vi rört till det i hytten. Ja, ni ser själva. Men det är ju också verkligheten. Jag har blivit för trött för att röja saker inför korttagning. Och jag hade ingen mascara. Ja, ytterligare ett tecken på hur jag sänker mina krav så att de passar min sjukdom. Och hur jag, istället för en känsla av förlust, på lång sikt känner att jag vinner mark. Eller rum, eller vad säger man? Att jag inte målar mig med mascara gör att jag sparar energi och för den energin kan jag sitta upp i en restaurang. Ja, just de två går inte helt jämt upp, men ni fattar. Sjukdomen tvingar väl mig på ett sätt, men nu känner jag att det är jag som väljer. Väljer vad som är acceptabelt att avstå från och inte, för att vinna det jag vill. Och självklart kan jag inte välja fritt, jag kan ju inte åka till Italien, men jag kan slänga mig ur huset en kort stund. Jag minns hur jag har tänkt "Det här var nog sista gången jag kunde...". Men nu töjer jag på gränserna. Det är så makalöst att ta sig ut på galej när man trott att det var slut med sånt. Och fast jag bara sätter håret i sidtofs och sprutar loss med torrschampoburken, så ser jag ut som en filmstjärna när jag får på mig lite smink. Allt är relativt! Lika väl som det är oerhört viktigt att bli ren och lukta gott, så gör det under för självkänslan att se sig ur det där uppiffade läget.

Nu ska vi se vad september har att bjuda på. Imorgon måste jag gå igenom alla shoppade grejer och bestämma vilka som ska behållas eller inte.

Och så har jag fyra avsnitt kvar att se av The Night Manager. Men de ligger kvar länge, så jag stressar inte. Jag minns ändå inte vad som hänt så det är lite lönlöst att se en serie.

Men feber två gånger på fyra dagar är lite tätt. Jag har ju inte feber till dagligdags längre, så nu måste bromsen slås till. Sköndal har ont om tider också, så jag har inte så många, jag har m a o alla förutsättningar att vila ikapp mig. Kanske till och med kan klippa håret! Däremot ska jag till tandläkaren. Är djupt olycklig över det. Men lika tacksam att inget hänt med tänderna, inga tappade lagningar, inga spruckna tänder, ingen tandvärk förutom efter icas bästa recept på kladdkaka hos mamma. Den var god men sockrig.

Lev väl!

P.S. angående korten. Mikael satt inte och jobbade när vi hade dejttid. Men jag sov till två dagen efter och nåt måste han göra då.

Glasen är ett med piller och ett med kall oboy att svälja med. Oboyflaskan räckte hela resan. Men så lyxigt att ha det i fina flöjter.