Dagens näradödenupplevelse

Jag skulle till tandläkaren idag. Det i sig kan man kalla näradödenupplevelse. Men nu gick det så att jag hade tid kl 15.40 och hade satt mobilens alarm. Trodde jag i alla fall. Jag vaknar 15.17, ser på klockan, fattar, far upp och ut i lägenheten, Mikael, är han på toa, nej hans skor är borta. Då fick jag den geniala idén att ringa honom. Och jodå, de hade ringt till min mobil. Och hur i hela världen Mikael kunde svara på den, med två ryggkuddar som jag lägger på golvet när jag inte sitter upp, och cirka 50 cm space mellan sängen och väggen/fönstret med krukor och annat som även en så rak rumpa som min tar i de flesta dagar, ja det är ett underverk. Men de hade avbokat. Grr faktiskt. Nu får jag vara rädd ända till 3 okt. Men det är inte jättelångt, jag får träna mig på att strunta i det.

Men hjälp, att tro att man har tio minuter på sig till tandläkaren är inte nåt smeksamt uppvaknande om man säger så.

Och Mikael hade stängt av mitt alarm på telegonen. Så kärleksfullt. Och så skönt att veta att jag hade satt på det, inte bara trott att jag hade gjort det.