Vilka busar!!!!

Några IDIOTER har försökt stjäla min komet i natt! De fick bara med sig laddningsaggregatet dock. Och så hade de försökt sno grannens elrullstolar också, de har varsin lite mindre modell, och låser dem med typ vajrar, och de hade visst blivit åverkade också. Nu måste jag polisanmäla för att det ska bli rätt i uppteckningarna hos Hjälpmedelscentralen, som har gett mig (Mikael såklart, tack för hjälpen) en ny laddare redan. Fy sjutton för folk som stjäl. Jag blir så sur! Saker som tillhör nån får man inte bara lägga vantarna på som man har lust med. Usch. Jag önskar verkligen vi hade fler poliser, bättre uppföljning av lagbrott, och varför inte en möjlighet för brottsoffer att prata med förövarna. Jag skulle inte kalla dem idioter to their face, men jag och grannarna skulle komma, halvt döda, halvt orörliga, och berätta vad som skulle hända om de hade lyckats stjäla våra ben. Då hade de kanske inte tyckt det var en sån rolig ide längre.

Och bara för att de har byggt hyresrätter nedanför vårt område där de boende använder gångvägen bredvid vårt hus så har det blivit mer godispapper i vår trädgård, mer fimpar, mer höga samtal och studsande bollar (ska bli skönt när vi kan stänga sovrumsfönstret också). Två hela bostadsområden, och ett tredje bygger de nu. Det är mycket folk som vill gå till pendeln. En meter mellan vårt vardagsrum och gångvägen. Jodå, det har inte varit trevligt att vara ljudöverkänslig i sommar. Jag drömmer fortfarande om att bo i skogen, utan grannar inom syn- eller hörhåll.

Jag är visst på dåligt humör. Nåt mer jag ska irritera mig på när jag ändå är i gång? Kanske att jag inte orkat nånting mer än klä på mig (myskläder) på hela veckan. Jag fattar inte varför jag är så tömd på energi. Orkar inte ligga i soffan, måste in till sängen och relativ frihet från ljud. Tack och lov är mikael väldigt moderat vad gäller ljudvolym. Jag gillar att ha den på 6-7, han 12-15, en halvdöv gamling hade säkert kommit upp i 30. Hade en sån på min första lägenhet på Ekängsgatan. Jag minns förresten hur jag redan då hade jätteproblem med ljud på balkongen på somrarna. Satt aldrig ute pga det. Jaja, det är väl inte som att alla mina me-symptom har kommit alldeles nyss, jag var ju sjuk även då. Men i den lägenheten tror jag att jag fortfarande jobbade. Kanske gjorde jag det i den efter också. Fast där bodde jag länge, för det var granne med mamma och pappa, och jag hade dem istället för hemtjänst. Och kompisar som dammsög, först Ulle och sen Michaela. Och Jennifer och Jessica kom och storstädade i kök och badrum mot en kasse Oriflame. Vilken bykänsla det var där, med folk som verkligen hjälpte mig.

Men jomla tjuvar säger jag bara! Nu är jag ännu gladare för att vi har larm. Hör ni det, alla intelligensbefriade, empatibefriade, fräcka typer vars egna mammor skulle skämmas för er om de visste vad ni ägnade er åt på nätterna. Hör ni det alltså, vi har larm. Ni ska banne mig inte komma i närheten igen, hör ni det!!! Den som petar på mitt hus eller min komet ska dö! Det menar jag inte, jag tänker inte vakta området med en puffra, men känslomässigt är det så just nu.

Passa er, spolingar!